gryningsblomman
darrade i morgonhandens frostade
ruta
fåglar samlades i ring runt
gryningsblomman
säg
varför
darrar du
i morgonhandens skönhet
rutan är så sträng
rutan är så oblid i sin form
fåglarna flätade vingar samman
i knäppta händers bönecirkel
värmde gryningsblomman
vars ögon nu mer skälvde än
darrade huttrade
en av tonstämmarna
den vilken av många
av mången kanske skulle sägas
vara minst
minstingen
en log med gryningsögons mjuka
skönhet
drillade pärlor i ringvida runt
gryningsblomman
rutan du ser är ej sträng
den skänker dig lä
i ditt spröda kristalljus
den blänker av ljuset vilket
återvänder ur natten
detta blanka blad
detta blänkande är alla vattens
spegel
vattenspeglar
detta blänker
är glansen av vattnens djupa
andning
ja
detta rutade däri din ruta är
är stjärna ur himmelshand
en snökristall av en tår fylld
med medkänsla
vilken föll ur synen av alla
vackra drömmars ursyn
rena blad
blanka blad
vita blad
skrivna med ögonljusens vita
händer
nu vidgade gryningsblomman bladen
och fåglarna undrar du
den minsta
minstingen är den vilken var
morgon lyfter havsslöjan
resewr himmelsvägen i
purpursnäckan dragen av tolv fagra vingbärare
de vilka knäppte händerna
lyfter händerna
vingar det är i den stunden du
kan se
vita sidenslöjor mjukbölja i
morgonvindens ögon
det är i den stunden
gryningsblomman doftar drömmarnas vita korn
vita frön in i drömbärarnas
rodnande hudar
det är i den stunden du kan
uppleva allt uppgå
i varandra
i ett
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar