symbolen är världskosmisk dans
planetarisk dans
går det egentligen utsätta, instifta den punkt
den punkt inom vilket givandet övergår i emottagande
går det egentligen utsätta, instifta den punkt
den punkt inom vilken givandet eller emottagandet börjar
ser ett frö
hur detta andas in alltet
det vill säga tar emot
ser knoppen
emottagande
kronan emottagande
samtidigt i dessa gester lever givandet
ser kronan, kronbladen hur de singlar ned
ser fruktbildning/frö
givandet
samtidigt i dessa gester lever emottagandet
ser in och utandning
i dessa ser jag andedräkten
andedräkten – så vad är det vackraste – uitan att använda jämförelse – att giva
det är andedräkten; det rena ljusets dräkt
givandets
ta emots/emottagandets gest lever i växelverkan
givandet börjar i emottagandet
kan du ej ta emot kan du ej giva
emottagandet börjar i givandet
kan du ej giva kan du ej ta emot
håller du andan kan du icke heller andas in och icke heller andas ut
det har blivit vackert att giva
men det andas mer bakom orden; giver du mycket kommer dig tusenfalt åter
så varför ej säga tar du emot mycket kommer dig tusenfalt givande åter
det har blivit vackert att giva, det är även vackert att ta emot
många gånger så mycket svårare, ty i att taga emot avslöjar du din skörhet
det är vackert att våga vara naken, det vill säga oskyddad
det är vackert a att ta emot
tag emot ande
tag emot gudagåva
växelbruk håller jorden levande
växelverkan håller jorden levande
detta är språkbruk
detta är strömmande andedräkt – fläkt
detta är att hålla rörelsen levande
detta är att hålla rörelsen levande i utbyte av varandra
ej byta ut
symbolen är världskosmisk dans
se symboler äro överallt
i allt
se symboler i din kropp
organ
planeter
organvärldar
organvärdar
planetarisk dans
ja, allt har en knoppning
detta innebär
även att
då blomman vissnar
var ej ögat vilket tilltalade blomman det rätta
i dagens famn har jag levt med fjärilar
fjärilar har berättat
har jag levt med humlor
humlor har berättat
har jag levt med bin
bin har berättat
har sett dem flyga till blommor
sätta sig
sett dem mer eller mindre borra sig in i blomskålar
vad berättar de
de berättar flygandekonst
de berättar hur de suger nektar
hur pollen fäster vid
hur de suger upp
ser barn suga saft i sugrör
fjärilar humlor bin
alla suger de upp
nektar
samtidigt fäster pollen vid
befruktanderörelse
det jag sett är trattblommor
kalla ser jag
denna fascinerande blomma
med sina gröna blad
blomman är en bladvinge ihopsluten
en strut
en tratt
ser kallan vara djupviolett nästan svart
mina vänner berättar att det inte alltid är lätt
men i berättelsen visar de hur
allt detta befruktar livet
ja, allt har en knoppning
detta innebär
även att
då blomman vissnar
var ej ögat vilket tilltalade blomman det rätta
jag väljer att låta dessa ord tala ur sina händers omfångsljus
uppgiva
uppgiven
är icke att jämföra med giva upp ge upp
uppgiva är upplösande av ego
är insiktens hopp
vaknad livsglöd
giva upp ge upp är förlorat hopp
förlorad livsglöd
*
det spelar väl inte en roll
om jag lever som om
som om jag ej är här i nästa stund
då omgivningen lever i planering
*
allgoda visa
det sägs av människor att ni ej tycker om ordet inte
att negationer är oförståeliga för er – att ni ej förstår negationer
för en stund har jag sökt skriva utan det ordet
det är svårt
nästintill omöjligt
hur skall jag bestyrka, eller lägga tyngd på det jag – inte – vill
hur skall jag skriva jag vill om det jag ej vill
det sägs av människor
min vetskap är
ni förstår
det jag söker uttrycka
ni förstår mitt hjärtas bön
allgoda visa
vi är ju
i varandra
i är
*
Bladsöm
vänder mitt kärleksansikte till dig
moder av skönhet
moder i skönhet
förtälj mig
ja
allt
allt har en knoppning
då blomman
vissnar
var ej ögat
vilket tilltalade
det rätta
lyssnase
älskade träd låt mig stiga in
så sker i aftonlunden
i det vackraste blad
lade jag den vackraste av drömmar
lade mig i
slut dina grönskimrande vingar om
soltrådar
solfingrar
kom
kokong väves
ljusbringans klarhet
trådar strömmar bokstavsströmmar
berättar ditt ansiktes ljusklarhet
vem lindar tråden ut
bortanför insnärjan
för
bort
snärjfälla
grönskimrans gyllenfjäril andas
i ett träd älskat
andas blad
vacker
dröm
vänder mitt kärleksansikte till
berätta
berättar
vet er lyssnan
vet spinnans klanger
vet din lyssnan
vänd icke ryggen till jag ber
jag ber
ber dig
älskat träd susar
rister solvävan
älskade
du vilar din trötta nacke till
upplev fingrar smeka ditt hår
vi talar samman
ur bladsöm
vänder mitt kärleksansikte till dig
moder av skönhet
moder i skönhet
mitt hjärta
tackar
dig
mjukt
*
Minns du
jag har förlorat alla mina minnen
eller mist
hörde ej mistluren
vilka minnen;
de sagda
en våg så hög
så djup rullade om
minnen ligga i snäcka
renasvaggas av havsvind
var gång icke
rör
vid
stiger minnen upp
vilka minnen;
de osagda
skenet av
var gång icke
rör
vid
gråter pärlan blod
havstårar kysser strand
i blomning stiger hennes skönhet fram
hon är ovetande
hennes ande är ovetande om existensens slag
om slagord
slagskepp
om ovilja
med vänster hand smeker hon i utjämnan
är vetande
i vetandevilja andas hon
o vackra lilja
väx ur bröstskål
till gagnande
med höger hand sveper hon undan dimridåer
ligger stilla under i skydd
av äldreträd
viskar tårfylld
minns du
hur allt slätades ut
jämnades ut till marken
steg så åter
upp
in i din blommande krona
vackra träd minns du
*
Vissa dagar
är det
värre
att sitta och sticka
sticka med tjocka stickor
tjockt
slitstarkt garn
till värmande sockors fotbörd
*
Solskiva
ur solskiva stiga
ser
de tolv vandra
tolv ekrar
stråla raka vägar
med ögon fästade vid
ser de
tolv vänta dem
månsilverpärlor stråla
i ur pannor
i händer brinner
vita
lågor
*
Spirea
ändå
spirar
vandrar skogsväg
i dikeskants
bäckasånger
i högangräs
andas
du vackra vita leendeögon
älvväsens levande
liv
spirea
spirea
jag niger djupt
inför
dig
andas in
ditt
bud
*
Plats
jag vet en plats
där naglar ej bär sorgekanter
av klösandesmärta
där naglars hårda skimrar pärlljus
där månvita andas
jag vet en plats
där klädnader ej bär svarta sorgekanter
av smutsade steg
där trådar är hela i svarandeljus
där var och en
en och var
bär silverne nål i hjärta
sömmar den andres den egnas brustna tråd
jag vet en plats
där händer ej lyfts i avskyende
där händer lyfts i värnad om hjärta
vänds och är värnad om allts hjärta
jag vet en plats
där källa strömmar mellan fingrar
silverneguld
guldsilverne
i stjärnklara
där är orden vingar
vingar vita bär grönskande ängder i bröst
jag vet en plats
vid namn kärlek
platsens verkan
glöms
så lätt
*
Av soltrådsskrud
I nattsilverklara
vattnas min spröda stjälk i stjärnkälla
systrar
stjärnsystrar sluter mina ögon
vaggar mina ögon i handskålars rosenblad
moder andas
dina ögon skall doftas in i dag
ännu en av dessa drömnätters hoppingivan
av intet av allt
mina steg är i nedan
i sorgering
ändå
ändå skimrar spirande
i indigo andas vitanande purpur
du kom
åter kom du till mig
då är du nära
ty vi når varandra
i natt steg vi in i sjöhänder
flötströmmade hand i hand
in i horisontcirkels skönhets visshet
vi steg upp in i himmelsnära
i nattdans
rörda
vid
våra fötter smeker
gräs pärldroppsdiadem
koltrasten
näktergalen
binder lägger sångkransar i vårt hår
dag nalkas din hand gled ur min
älskade
din hand
var det
icke
denne var en gråskugga
varför stannar du
du
icke
visa dig
trädvindar susar ljus
ljus om sorg
en störskugga grå
utan ditt älskade skimmer
var det
den rätte blir vid din sida
flyr dig ej
den rätte blir vid din sida
ni är ett
ni är
ett
han vet etts innebörd
han stiger
fram
av intet av allt
av soltrådsskrud
andas min
hud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar