ser rosenkvistar nakna
ett sting av smärta fyller mig
ett sting av smärta fyller mig ty vi har vandrat samman i många månvarv
vintern for hårt fram med deras andning
eller var det kanske annan kyla
ser rosenkvistar nakna till synes är de döda
stannar hos dem
med dem
rör vid rosenkvistar
upplever
fukt andas
fukt andas i dem ännu
kanske är det nattens regn de dricker
upplever liv
kryper nära
nära
ser att en del av dessa kvistar bär hemligglädje
hos en del av rosenkvistar kommer starka skott nedifrån
växandevilja är inom dem
rosenkvistar andas
andas lugnstilla
ser sniglar
vinbärssniglar
vinbärssniglar ”rinner” fram
fram med skalen
skalen är
torra nakna rosenkvistar
nära marken ”rinner” sniglar
vinbärssniglar lämnar spår efter sig
bäckar ljusklara
slem
slem är det
slem kanske någon säger
jag säger;
bäckar
ljusklara
överallt
i allt
ser jag denna oändligvida sammanvävan
ensevävan
det är i de stunderna jag inser den stora balanseringen
kroppars mångskikt
mångskikt är ett vackert ord
vaknade eller bar med mig i natten två ord
altruism, viket är en gärning vacker
det andra ordet är;
intruism
det vilket var inom orden var kärlek
ren kärlek
samt
vandra in i altrusim
sitter och tittar på orden och hela bilden stiger fram
älska förbehållslöst
tro förbehållslöst
skall tro bli levandeverklig är fråga en god väg
tvivlet är en god väg
en väckandeväg
genom det sker; in truism
in tro ism
ser så ordet
altruism
all tro ism
ism visar inriktning
låt kärleken vara din vägledar in i inriktning
ser intro ser alltro
i skrivandet ser jag stora svep
samtidigt fylls jag med att dessa ord vill vandra i läsarögat
skapa individbilder
så jag släpper orden
*
Stundlig
vid näckrosdammen
är en brygga
vattnet
solglittrar
mina ögon är mattade
lägger mig framåt
nära
väntar
mina fingrar
rör vid ditt
ansiktes
vackra
ljus
för en stund
strålar
mina ögon
så är du
borta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar