lördag 5 juni 2010

den 5 juni 2010

tecken är skrivna är icke skrivna
tecken finns vilka är skrivkonst
vilka är skrivna
vilka icke är skrivna
det finns tecken i marker
i himlar
i händer
i ansikten
i gester
i ickegester
hur det än är så är tecknen visande
tecknen har de läst i alla vandringar
tecknen leder fram till symboliken
allt är symbolvärldar
symbolvärldar vilka dras samman till mening
med andra ord är tecknen budet
symbolen är förverkligandet

detta låter kanske märkligt
det är inte märkligt

se de sköna konsterna , i dem lever symboliken

naturligtvis har tolkare bundit dem samman till ett gemensamt symbolspråk
det individuella har suddats ut
visst är det intressant
exempelvis träd, fågel, orm med mera är samma symbol genom alla världar
folk
är det verkligen så
eller har det blivit en tolkningsbulla
det personliga
har många skimt
individen har sitt hjärta
samt är i helhetens hjärta
därvidlag är symbolspråket gemensamt

men – och detta är viktigt
varje del är unik, har sina specifika insignier
sitt signum
sitt signe
varje del har sin signatur
därigenom
innehar varje del sin symbolvärld
ty varje del är en symbol
vilken verifierar helheten

se nu alla symboler vara ett konfettiregn
symboler sprids
virvlar dansar
dras in
dras samman
de bär icke vilja till att vara kringspridda
ändå är det så att varje del i stunder är kringspridda
är ett konfettiregn
så dras allt samman
till individkroppen
det är utandning
samt inandning

det är meningsförverkligande

*

Sagolivsant

gräs hade vuxit upp över midjan

timotejdoftande

grönskimrans hav

slog ut armar
orkade
ej

segla

föll

beundrade molnblommor
ändrade gester

berätta
berätta sagan
sagoliv
sant

genom springa såg jag dig greppa lien
hörde

vinande
rytm

så var allt tyst

du fann mig

bland rödstrålande vallmoblad


nu lyssnar
vi båda

hör sagan
sagoliv
sant
*



Rodd

älskade
du mitt drömda ljus

ibland undrar jag vilken färg dina ögon har

ser
dina ögons

oändligdjupa brunnar

denna dag satte sig en fågel på axelbåge

kanske
inte kanske
den gjorde så


kände fågel hjärtsuck
jag mäktar snart ej mer

livet andas
tungt


så vackert kvittrade fågel blå

lyfte mig med näbben

för en stund
för en stund

var jag i fågels näbb


gav fågel blad

kanske
inte kanske
den gjorde så

gav fågel röd dig bladbönen

du kom framstigan där mellan stammar
stannade vid mitt knäfall

där jag rensade runt vallmoknoppsprickan

din hand omslöt min
så varmgod
omtänksamhet
näraglädjan
i oss

du hjälpte mig upp

slöt armar runt mig
strök undan en hårslinga vilken lindat sig ut
in i luftäventyr
silverstrimma

dina ögonbrunnar sköljde
rosor över mig
inom

lade huvudet till ditt bröst

jag doftandades din varma hud

god
skimrande

ditt pulslugn gav min puls lugn
hemma
hem

vi vandrade till
sjökant

berättade våra
vandringar

bugade vördnad inför
den åldriga tallen
gav oss
vägvisan


båten låg väntansstilla
näckrosblad vaggade båten ömt

du stöttade mig
i insteg

dina vackra händer omslöt åror
åror sjöng rytm
droppar
log

mina fingrar följde vattenströmmar
mina ögon omfamnade dig
i kärlek

fyra vingar strömmade sånger om oss

du rodde
oss

till vår ö

Inga kommentarer: