ingripa är icke träda in
ingripa är att gripa in
ett grepp in
ett ingrepp
för ett grepp om in träder du in
se ängen i
gryning skymning dag natt eller vilka händer du än andas ängsljuset i
se ängen dimhöljd
eller havet
dimman sveper
du kan drabbas av rädsla
en rädsla av oöversikt
en avsaknad av sikt av översikt överblick
överblickande ögon stirrar ut över hav
tecknar kol
av rädsla
släppa
våg kvider
ack släpp
släpp
solgnistrans finger sveper
kol löses upp av tår
hjärta
andas
prisma
du kan även sluta ögonen samt uppleva dimman
med ens inser du att du har mer överblick än vid jordpunkt
ty med ens upplever du dimmans gestalt
dimman är moln
du är omgiven av moln
släpper rädslan
ser rädslan upplösas i kristallmolnsregn
du är molnseglare
träder in samt skärper dina sinnen
skärper dina sinnen i den bemärkelsen att du lyfter dig över barriären av bundenupplevelse
vilket är känslan av att vara kroppsbunden
du lyfter dig även över önskan om frihet ty du inser i detta att friheten icke är ett ok/boja att bära den är dimman molnen den vedertagna gudomliga sanningen den vilken du skriver sannhet
så vet du varför du alltid vänder blicken in i molnen
*
Kolöga
överblickande ögon stirrar ut över hav
tecknar kol
av rädsla
släppa
våg kvider
ack släpp
släpp
solgnistrans finger sveper
kol löses upp av tår
hjärta
andas
prisma
svanevingar
lyfter
havsmantels gnistrande
kaskadljus
regnbågsvingar
omsluter
cirkel
*
Frågan
jag frågar dig vad är glödtillblivan
det är kärlekens insegel
insteget
till
uppgivandet av eget in i egen
det är kärlekens insikt
upplösandet
genom
det är templets båda
bärande
pelare
det är regnhänder kupade om
vissnad
det är
ser du klippan
ställ dig högst upp
kasta dig utför
följ
med
in
är det avgrundens käftar runt dig
är det molnvingar
är det
visshet
du faller cirklar
svävare djupare
djupare
allt längre
i djupet säras hjärtvingar
du möter
det tysta hjärtat
era händer
omslutas
fingrar
flätas
eld brinner
lågar
ni är tillsammans
eldskål i givansljusvärme
det är glödtillblivan
det är kärlekens insegel
insteget
till
uppgivandet av eget in i egen
det är kärlekens insikt
upplösandet
genom
det är templets båda
bärande
pelare
ser du magnoliaträdets grenar
aprikosens lotusskålar
så vackert har
det aldrig
blommat
tag emot
nektargömma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar