det tysta hjärtat
levr
djupt
in
nära
nära
bese icke det närvarande
bese icke trädet
stig in i trädet
träd in
stig inom trädet
följ rötterna djupt inom
passera genom hjärtportens vingar
du är i det tysta hjärtat
låt detta hjärta upplåta dina sånger
upplåsa dina sånger
hör dem
svepande susa
mellan blads fingrar
detta mellan är icke mellan det är kalejdoskop berättar livets vandringar
berättar trädets frösättan längtan i uppstigandet
växandet
berättar om det sköna i sträckandet
gryningssträckan
morgonsträckan
berättar om smärtan då yxan ven
dunsen höres
berättar om det vilket urholkade stammen
lycka sorg
sorg lycka
berättar om träds kanots forsfärder
om ljuvliga upplevelser
berättar de mänskliga stegens vara alltid sorg lycka
lycka sorg
de vandrar i varandra håller ej fast
det märkliga är att sorgen ofta urholkar gör lyckan så mycket högreljusare
tömmandet eller öppnandet är ofta förenat med sorg eller lidande,
i min värld är sorgen mer en höljande läkandefamn
timglaset
det timade glaset sattes in i sandens händer
glaset slog rot
fann fäste
se
vackra
träd
vackra jungfru
vackra trädjungfru i kristalljus lyfta händer
fyllas av
sand
av stjärnstoff
människan snörpte vägen
därav ser hon sig själv snörpt
ser hon sig själv i det lilla
människan förglömmer att hälens minsta punkt lägsta punkt ät kronans högsta största
allt är i er
det stora det lilla
ropa icke misströsta in i natten
ropa icke misströska in i natten
lyssna till spindelsspinnans ljud
till ugglans milda stämma
träd in i edra kronsalar
lyssna till nattens sång
lyssna till nattens sång i glänta av inrefrids fristämma
låten själens alla färger omfamna eder
möt dem
se dem
våga upplev
våga upplev färgernas sannhet
allt är inom er
domare herre slav
slav herre domare
förlåt är den öppnade förlåten
*
Med mjukaste penslar
låt mig i natten
med stjärndroppars klara ljus
fukta dina sorgsna ögon
med mjukaste penslar
måla dina vackraste länder vita
höra det tysta hjärtat
*
Spindeltrådad
hon har lämnat över
i spindeltrådad klädnad
ser hon
vandrarstegen
irra
strör kiseldroppar till stigfinnan
ser vilsen
hemkomma
*
Lindad
bröstkammare är
hårt lindad
tryckande händer om hjässa
håller ned
stegen vandrar
tåblommeknoppars
vissnan
spår ringlar
i sand
våg sveper
urholkar stegen
vattenmoln
bubblor
gurglar
djupa tonvingar stiger
andas havs vatten
tärnor lättar händer
lindor
skimrar pärlljus
hon andas
stänkandetanka
himlar andas
purpurregnan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar