yttreskörd
inrebörd
ser ängder hör träd susa
moln seglar
luft andas silver i gyllenljuskärlek
regnbågens livfärger målar med mjukaste penslar
allt
i skönhet
den skönhet människan glömt
fylla sina ögon med
ack människa
fyll dina ögon
pärlor är dina ögon
brunnar
hav
allt
och intet
intet och
allt
känn
hur färger strömmar in
giver dig upplevandet av hennes blodströmmar
av hennes börd
den börd du
du bär inom dig
icke endast inom
i allt det du är
ditt hjärta är förenat med allt
och intet
intet och allt
jag upplever snöhöljda ängder
sidenjordars tindrande
skimrande skönhet
upplever snösmältan
spröda skott
spröda stänglar
stiga ur hennes handkärlek
ser svaga så kallade svaga blomster
spröda stiga ur
ser dem stå i förtröstansljus
vetande att alla steg är icke hårda
ser tilliten andas i spröda blommors bröst
ser steg varsamt stiga runt
runtom i varsamhetsljus
alla steg trampar icke
jag ser värnadens rosenhänder sakta
mycket sakta vakna
värnadens rosenhänder
ur människohjärta
urkälla
talar
porlande
stjärnvägar
solstrålar
månstrålar
leder i jordepärlas allkropp
månsilverdroppar ur månkälla vattnar huden
månsilverdroppar
är alla ljussfärers livgivan
jag ser de spröda skotten skjuta upp
ja, den styrkan bär de
den viljan bär de
de vackra
gräsvingeblad
växtblad
livs
blad
de skjuta upp sina liv
in i ljus
av
ljuslängtan
raketer är de
se hur de ”splittras”
delas
upplöses
men
men
en del följer omloppsbanan
lyssnar
ser
tyngdlös
tunglös
är
passageraren
så spirar
växtens ljus
in i
ljus
jag ser nu
sommarängen
yttrebörden mogna
i söder andas sommar
i norr andas vinter
i öster väster är hjärtats armar händer
så vittnade
alltidvittnar
allt om det vilket är
örnen lejonet tjuren människan
så talar
ordet
i begynnelsen var ordet
är ordet
allt är
alltid i
begynnelsen
så skapas allt
och intet
intet och allt
allt
är
synliggjort
i väntan på människans
kupade händer
lär oss
det
vårt
hjärta
vet
den vackra bilden av solkorset i trädet
i lövkronas fingrar
framträder
återkommer
i skrivandets stund ser jag julgranen med gyllene kulor med spiran
i lövkronas fingrar
framträder
återkommer
inom mig andas himlens röda
andas sjöns
havets vatten
röda
ännu en bild återvänder
himlens duvblå
duva lyfter med grönskande kvist i näbb
himlens duvblå
med purpurvingar
eller eldflammor
samtal med mitt visa barnbarn stiger fram
hur han ur sitt inre
lyfter fram
bilder
med kupade händer giver han
den lille
gåvan om solen
jag vet att
han
den lille
är i de handvingarna
vet att han är i solbilden
den lille är ett kärleksnamn ett namn i kärlek
ty han är icke lille han är stor
ändå är lille så mycket vackrare än stor
ty att vara den lille är visshet
visshet i det solstrålar är
jag vet att han
den lille
är i de handvingarna
vet att han är i solbilden
ty detta är icke bilder
detta är sann verklighet
det han förtäljer skulle kunna vara
ord av mig
det är icke så
ty då vi talar ”om” dessa ting är vi i samskapande
han vet
jag vet
att
detta är
sannhet
sannhet vilken vida övergår överstiger mänskligt förstånd
ja, solkorset stiger fram
i mitten är – vet ej varför epicentrum stiger fram
i mitten är epicentrum
centrum
förtätad ljuskropp
en gyllene opal
för allom given
en gyllene opal
och visst är det fyra vägar
visst är de fyra vägarna framträdande
så är alla vägar, strålar regnbågsvägar
regnbågsstrålar
det är skimrande
upplevelse
benämner det solkors ty det ordet är visande
är visande förtydligande
visandeförtydligande
modern håller detta solväsen i denna sommaräng
så frambär hon detta solväsen i vinterängen
sex levnadssteg månader månportar
det sexåriga barnet är kroppsinsteg
se hur lemmarna är i vägen
kalvens långa spensliga ben
kidets ben
det är trasselljus
lycka in i resande
med stor ”ilska”
tolv levnadssteg
känslans insteg i upplevandeljus
allt
och intet
intet och
allt
Ord
ord är den sköraste kristallvinge
jag ser en glasfjäril
greta morgane oto
är trollsländas
är fågels kropp
innan du släpper ord
upplev fågel
i din
hand
*
inrebörd
inom mig ser jag
det innebär att jag är där
en av de vackraste ängar i denna jordepärlas famn
denna äng är
innanför
är utanför
där är molnet om
mig
doften av ljuv vind
av sommarblomman
av solfingrars
pärlljus
om
giver
omgiver
gör molnets armar
vi står vid havet vid stranden av månkälla
vi bugar vårt hjärta inför
jordemoders skönhet
med hjärtvingar sluter hon
in i sitt bröst
spirans
begynnelse
till fullbordan
i vinterängsljus
hon bjuder
ber oss
ta emot
frukten av
röda bär i rosenvingars
grönskimrande
blad
älskade moln
låt oss sväva
segla
in
drömljus
*
sju nycklar
hon sade
i leendeljus
sedan länge
innan jag steg in
har jag upphört
hoppa över
kliva över
de vackerstängsel
gärdsgårdar
vilka bundits
av hans handvärnad
icke med hammare och spik
med lyssnanvävan
har hans händer
svarat
sitter i inväntan
nyckel
gives
sjufaltsfärger av
solhjuls
rörelse
runt urkälla
dansa månjungfrur i stjärnaura
har aldrig plockat sju blomster
dessa äro nycklar
de ligga runt hjärtgård
då du nalkas
resa de sig
ur
vissnan
sju röda rosor
är tolv
så sade
hon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar