varför är det behov av ett instigande
upplevandeinstigande
detta behov har uppkommit av ett förflyktigande där grundstommen mer och mer har murknat
den vilken har huggit ved
vet splittrandeeffekten av murknad ved
murknat träd
då insikten infinner sig att allt är rörelse
är det helt uppenbart att livssjälen har behov av
innehar behov av upplevandeinstigande
detta för att frånkomma känslan av att förgås
ty genom att så totalt uppleva rörelsen i detta förstadium utmattas väsendet
inte en endaste rörelse uteblir
detta är verkligen att vara i varje blad
i varje så kallade del
samt uppleva allts rörelse
det är så ande/kropp är inte ande eller kropp det är samspel
därigenom framstiger
lever ande och kropp
ande samt kropp
därigenom kropp och ande
kropp samt ande
detta och
detta samt är mycket visande
härmed förklarar jag er för man och hustru
det sägs icke man eller hustru
*
Stegkorg
fläta din drömkorg i månsilverängd
släpp
din
ängslan
tag emot
andningsljus
lägg dina steg i korgen
vandra
in
gryningsmöte
se sol vakna
i varje droppe
hör morgonfågel lyfta kärleksvingar i
*
Midvandrat
riddaren av det blå berget
ser du skönheten
i dalen den
röda
så många mid har vandrat
midsomrar midvintrar
vårar höstar
tårar
tröstar
i skogshänder höres koltrast
hon trodde blint
ännu bär jag daggens doft i håret
ljusdroppar från en dansslinga
ej långt bort
jag har sjungit för dig i grenhängens skimran
sade näktergalen
jag har sjungit för dig
genom dagar
genom nätter
genom dina öppna fönster
nu slutna
sade koltrasten
var gång vi andats ditt hjärta
har vi lindat
pärlskimran
om
så många mid har vandrat
midsomrar midvintrar
vårar höstar
tårar
tröstar
i skogshänder höres koltrast
det är över
koltrast jag ber dig
för dina sånger
annanvart
jag ser en kvinna vacker
giv henne
svar
låt mig se henne
dansa
kärlekssånger
så har jag sett alla hopp släckas ett efter ett
sitter i kammare
med insjunkna marker släckta
hon satt i kammare
såg alla hoppets blommor
släckas
vissna
falla
det jag ej visste
det jag ej kunde förhindra var
hoppets blommors frösådd
att de sådde frön
så tändas vakande om
gnista flög genom
antände det sista hoppet
så har jag sett alla hopp släckas
gnista flög genom
trots min
nekan
antände det sista hoppet
sökte växande
hårt knyter jag händer om
knut efter knut
då bränner du dig
sade låga
det har alltid skett
lyfte mina rosenvingar in i vinden
så seglande vackra
brann de i
purpurlågas skensättning
iscensättning
från var kom du
fågel sitter på vänster axel
upprepar
se molnmarkers lugna
se molnmarkers lugna
se molnmarkers
se moln
handvinge skar genom luft ur högresfär
minnesvinge skrev ditt namn
ser dig ej
ser icke namnet
namnet jag så ofta uttalat
var är du
var är du min tvillingflamma
riddaren av det blå berget
ser du skönheten
i dalen den
röda
*
ansikte
så lägger hon sitt ansikte
ansiktsljus
i hav
alltför
beröran
hennes tårar
lyftas
av
vind
minns
en doft av
skog
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar