så ofta seglar moln upp
bådar åska
bådar eldstorm
ängar
marker
skog hav
trädsånger
andas
fåglar är pilar
budpilar
sömmande nålar
solvävare
sänder vägar
vägar
pelare
se
se
vindar susar kvällsbris
sköljer seglandemoln
upplöses
allt är i ditt bröst
andas
andas
det är alltmer min övertygelse att
det mänskliga analytiska tänkandet icke är
analogt med den gudomliga logiken
den gudomliga logiken är icke det
vilket i mänskligt tal benämns vara logiskt
den gudomliga logiken är att ett plus ett är ett
det är ett tal upphöjt till ett
det är
ett upphöjt tillstånd av
är
det är ingenting
det är intighet
där lever urlogiken ur vilket allt steg
ur vilket urkällans andning steg
steg likt
omfamnande
kärlekens vingar
om alltet
ja
alltet
skapelsen vilar – lever – livvilar tätt slutet intill hennes bröst
kärlekens vingar höljer
är mantelflikar
flyg
flyg vackra barnet mitt
minns allt
alltid
mitt hjärtas rytm
närhelst du ropar är jag där
är jag hos dig
är jag hos dig med värnande vingar om
då du törstar fuktar jag dina läppar
fuktar jag dina linser
din hud
ditt vara
ditt väsen
med
tusendroppars regnbågsljus
flyg
flyg vackra barnet mitt
dina vingar bär dig
ty mitt hjärta är luften vilken bär dem
det analytiska tänkandet är analysens upphöjande in i ana logi vilket är
anande logos verklighetsandning
vilket är andande verklighet där meningen är upplöst mening
så fjärran från det vilket människosinnet ben’mner vara mening
denna mening är
är
så främmande tycks det vara för människan att säga jag är
se människan
hennes kropp är bålen
är bål
är kristallskål
kristallskål fylld med bål
med nektarsaft
benen strååla ut
fötter stå stadigt
i pyramidarform
armar strålar ut uppåt i pyramidarform
armar och ben är trianglars liksidiga sidor är V är A
men
där linjer stråla utgår fler och fler
trianglars toppspetsar möts i hjärta
åter är människan solkors
hon – Modern bär sina solkors nära hjärtat
anande logos är pyramidens skapande energifält
är allt
är ingenting
är den upphöjda meningen
vilken är meningslöshet
denna meningslöshet är högre mening än någonting’det är då någonting stigit in i ingenting och är därmed allt
är
är
detta är löst ur samtligt förstånd – manipulativt tankande av tänkande
tänkande är uppmaning given
tänk ande
var i menings lösta
vilket är mening fylld
*
Gryningsfjäril
ser det vackra
runt
er
vackerfolk
jag ser
kungsgårdar öppnas
ur var och en flyger en fjäril
se gryningsfjäril
omfamna ditt ansikte
du
är
blom
av
oändlig skönhet
Vet detta
så ofta seglar moln upp
bådar åska
bådar eldstorm
ängar
marker
skog hav
trädsånger
andas
fåglar är pilar
budpilar
sömmande nålar
solvävare
sänder vägar
vägar
pelare
se
se
vindar susar kvällsbris
sköljer seglandemoln
upplöses
allt är i ditt bröst
andas
andas
kärlekens vingar
om alltet
allt
alltet
skapelsen vilar
lever
livvilar
tätt slutet intill hennes bröst
kärlekens vingar höljer
är mantelflikar
flyg
flyg vackra barnet mitt
minns alltid
alltid
mitt hjärtas rytm
närhelst du ropar
är jag där
är jag hos dig
är jag hos dig med värnande vingar om
då du törstar fuktar jag dina läppar
fuktar jag dina linser
din hud
ditt vara
ditt väsen
med
tusendroppars regnbågsljus
flyg
flyg vackra barnet mitt
vet detta
dina vingar bär dig
ty mitt hjärta är luften vilken bär dem
*
Rundskimran
blåser icke längre ut ljusen
tillåter
ljusen
skimra
skimra värme
runt mina ögon i natten
så somnar jag innan de slockna
Stegbäran
tre skålar står framför mig
i nattandan
djupviolett
orange
silverguld
släckta äro skålar
vilken tänder du
sluter ögon
från hjärta lyftas låga
djupviolett skål tändas
se mitt väsen
jag är
körsbärsröd samt
indigofamnan
om ditt vara
vilken tänder du
sluter ögon
från hjärta lyftas låga
orange skål tändas
se mitt väsen
jag är
skymnings grynings instigan
med ditt vara
tänder du mig
sluter ögon
allt är stilla
ej evighet evigstilla
hjärtinreglänta
andas varsamt eldstrimma
det är också min vilja
silverguldskål tändas
se mitt väsen
så skrudas jag i
fotsida orange klädnad
djupviolett mantel faller om
silversolsmycke håller samman
stegen bärs
vidare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar