mantel grå andas
denna mantel är grå gråviolett purpurskimran
mantel
är det en mantel
moln är det
rätt och slätt
moln
ser detta vackra moln bredas ut
så mjukt
så mjukt
så
mjukt
fylls av undran
bär du regn inom dina mantelveck
med ens ler molnet
är en blomskål
eller en skål
en skål fylld med vackra
vackra kristallklara droppar
då jag ser dessa droppar
är det
åldersvisa ögon
åldersvisa lyckoögon
dessa lyckliga ögon lever med barnen
i barnens pärlskrattande ögon
så är molnet åter en mantel
nära
mycket nära marken
markhänder
är öppnade vägar
fingrar
solstrålar
dessa vackra vägar vilka för mig är ljuspelare
i denna skymningsstund är de solpenslar
ty det ordet stiger fram
solpenslar målar hennes hud vacker
penslar målar
stiger in i molns bröstkammare
molnvingar öppnar
droppar
kristallklara
vattnar
fuktar hennes hud
med dessa regnmoln stiger silverljuset fram
så klart
så
klart
stegen känns tunga eller mer
huvudet känns tungt
tungt
då molnen omringar huvudet
huvudskålen
naturligtvis är det så
människan måste i de stunderna
vara
solpenslar
människan är markvandrare
hudvandrare
penslar är mjuka
skönmålande
skön – mål – ande
skön är behaglig
mål är måltid är mening är hem är riktning är fokus
ande är andekropp är andeknopp
*
Solpenslar
solpenslar mjuka
målar hennes rygg
hon ligga på sida blickandes in i hav
linjer
mjuka
hudskimran
av solsköljan
i ännuafton strömmar hon inom hav
omslutas av strandhänder
*
klarnar
i sköljandeljus andas bladvingar
tystsusande
andhämtning
klarnar bröstvilja
ur strupe stiger
renade djuptoner
höjda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar