Att stå med blicken riktad uppåt
trots att den ena tyngdmanteln efter den andra lägges över
trots att det ena bandet efter det andra knyts om
är att lyfta sig
över ringmuren
är att strömma med
strömma
med
strömma med
vattnet i vallgraven
in i havet
denna blick riktad uppåt är icke att släppa jordfäste
jordefäste
jordefest
denna blick är icke att endast se kronan
det är att se helheten
i denna bild ser jag en gestalt stå högst upp på ett berg
ändå är detta berg icke verkligt
jag ser denna gestalt stå med händer utsläppta
en mantel
eller lång skrud
bär denna gestalt
i rimlighetens namn borde denna skrud bölja vara vingar i luften med avseende till höjden
men skruden ”faller” i mjuka veck, det är en levande gestalt ändå en staty
färgen är fröskalsbomull
händer utsläppta är inte ur hopplöshet
det är mer släppan av görande
det är
jag släpper
det jag gör
till
görande
gestalten strömmar
prästinna
präst
vishet
blicken flyter med strömmar med molnen
tyder utan tyda
är tydande
den ena tyngdmanteln efter den andra på den andra lägges
berget är ett berg ändå icke verkligt
gestalten är en gestalt ändå staty
tyngdmantlar lägges på
de är icke tyngd de är tunga
tungsuckan
de tillåts påverka
det är bra för en stund, hur annars uppleva lösandeljusets värman
berget är berg ändå icke verkligt
ty berget är lika mycket sandkorn
vid behov löses berget upp och är sandkorn.
vad är då sand
sanden är stjärnor, stjärnstoff.
i det renande ljuset uppstår det synbaras verklighet
det renande ljuset är renande eld.
av elds hetta smälter sand och blir glas,
genom renade rutor synes klart alltets en gång hägring,
hägrar lyfter vida sandmantel
Anubis stiger
vis
strålande öga
öppnar
tid
tid är av mångahanda slag
då tyngdmantlar lägges är tiden mänsklig
det är virvlande hets
piskor viner
det är då
människan har behov av vad
att vara staty
levandestaty
stå fast vid sockeln
vid roten
intet fäller dig till splittran
du är en jagstaty
det är då
tungmanteln blir tyngdmantel
därigenom är din blick riktad uppåt
meningen strömmar
genom dig
med
att stå med blicken riktad uppåt
trots att den ena tyngdmanteln efter den andra lägges över
trots att det ena bandet efter det andra knyts om
därigenom
genom din sockelstadga
rotstadga
kan du nu lösa banden
reda ut banden
detta är
är
är att lyfta sig
över ringmuren
är att strömma med
strömma
med
strömma med
vattnet i vallgraven
in i havet
gestalten står på berget
berget är högt
högt upp är dimma
oftast i ring
nu lyfter du dig över
och ser berget lösas
du ser ringmuren, allt det vilket håller dig fången
du lyfter dig
och är i vallgravens vatten
du har släppt och vattnet för dig, leder dig till havet
livshavet
denna blick riktad uppåt är icke att släppa jordfäste
jordefäste
jordefest
denna blick är icke att endast se kronan
det är att se helheten
genom insikten av tungmantelns verklighet upplever du dina fästen
krona stam rot
rot stam krona
jordefäste
himmelsfäste
vad annat kan det bli än fest
jordefest
du firar skördefest
den festen är icke
blir aldrig
straffdom
*
Åldersträdet
i natt skrudar jag mig i vacker klädnad
skirtrådsljus
har tvagat hud i källans klara vattenporlan
stannade vid tjärnens svarta rundel
gnista flög ur ögas bönebädd
indigo skimrar tjärn
stiger in
i ängens händer synes åldersträd
rötter är vida ådror
stammen är
hundranden
tusenden
evig
ringar
krona är rötter
rötter är krona
om träd svävar dimma
ljusfolken svävar
strör regnbågsord
i pärlor
mjuk kärlek rör vid stam
stiger
sjunker
in
hon ler
hudskimran
i krona synes
regnbågspärlor
vikas
smekas ut av kärleksvilja
krona skimrar smaragdljus
i ängsvida står ett träd av ålder
en byrå med hundranden tusenden lådor i stam
vackra pärlor knoppar pryder varje
träd plockar blad så synes det vara
rör vid varje blad med ögonhand
lyfter från höger
till vänster
väger
inom
rullar blad varligt samman
lägger blad
i varje
låda
åldersträd andas
eldskimran
i värmande
ljus
virar mantel om
ber vandrare vila vid rotdrömman
om träd svävar dimma
ljusfolken svävar
strör regnbågsord
i pärlor
mjuk kärlek rör vid pannas fåror
öppnar sårader
strör
fröspiranshopp
stiger
sjunker
in
regnbågspärlor öppnas i själsland
vandra vandrare
i din kärlek
i natt skrudar jag mig i vacker klädnad
skirtrådsljus
har tvagat hud i källans klara vattenporlan
stannade vid tjärnens svarta rundel
gnista flög ur ögas bönebädd
indigo skimrar tjärn
stiger in
ser en vacker bild
med dess verkan sluter jag mina ögon
i ängens händer synes åldersträd
sitter i trädets krona
nynnar
stilla
Moln
silvermolnsvingar
lyfter
ljus
solpärlor tindrar
molnhand lägges mjukt till kind
molnögonvingar
skänker
dröm
molnvinge lägges om
med molnhand
om min
varmgod
vandrar
jag vid
havsstrand
hav sköljer fötter pärlandeglada
moln vänder mig till
vind
kysser mina läppar
seglar med fåglars sång
*
ser hennes vita
liljevingar
hud
matt
vita liljevingar
knivblad
vilar en stund i hennes hand
fingrar
runt
tvekar
hon blickar svart nattsorg
bladet glider
randar
vita liljevingar
hon gråter tyst
mina fingrar är lindor
lindar dem mjukt om
rör vid
det hon ej vågar se
är tyst med
i kärlek nära
upprepar jag tystnära det hon ej vågar se
väntar in hennes
tystordens
mod
hon tar emot
du är
är
lyfter kniv ur vanmakt
med silverne blad snidar vi
ask
vacker av rönn
var gång smärtvåg stiger
vänder vi ansikte till ask
vackervis
hon hör
tack att du är
leende ser jag henne
vandra ut
med vita liljevingar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar