att vandra
ut eller
in
in eller ut
i ett större forum
att vandra
ut eller
in
in eller ut
detta beroende av hur det i allmänhet
önskas tolkas eller ses
detta med riktningsvisandet
in eller ut
ut eller
in
den vandringen är modsteg
är ett blottande är att kläda av sig
är att visa sin sårbarhet
är att inte alltid visa sin styrka
vi visar ofta vår styrka inför varandra
inför unga
inför barn
hur skall de veta vad sårbarhet är
då den så kallade styrkan sviker dem i vissa stunder
vi är så kallat svaga i vissa stunder
men är det verkligen
att vara svag
in eller ut
ut eller
in
den vandringen är modsteg
är ett blottande är att kläda av sig
är att visa sin sårbarhet
är att inte alltid visa sin styrka
är att våga känna tillit
tillåta detta känna tillit växa eller sjunka in
för att bli till
sjunka in i upplevande
uppleva tillit
känna är
i min värld
ett yttre
är ytberöring
är havets tindrande yta, är havets spegelblanka yta
trollslända
sveper med sina vingar
rör vid
vidrör
med trollspö
glitterljusprismor
strös
en skräddare synes röra sig
en ljum vind
ytspänningen rörs vid
har du rört vid vattens yta
en solvarm morgon
i en stund av
lycka
ytspänningen rör vid
spänningen inför färden inför ytans öppnande
eller mer klarnande
i stunder kan denna yta kännas vara ogenomtränglig
moln kanske hopar sig, viskar se;
se spegelblank är sjöyta, trollslända sveper med sina vingar
rör vid, vidrör med trollspö
feljus glitterljusprismor
strös i ansiktsklarnande
solmorgons
kronblommas
slutna
ansiktet är där
inte där
är i
det hela började med
*
hur kan en hand
vara
tom
handen bär framtid förgångenhet nu
är blad
blad
med
bladflikar
med nerver
med rötter
bäckar
rinner
porlar runt öar
trianglar
stjärnor
allt framstiger
ofta frågar jag mig
varför händer sträckes fram
för att så snabbt dras åter
det ger smärta
*
ur moln sveper vingar
lyfter in
älskade
vem du är
då dina händer
rör vid
vet jag
molnets saga
vi rör oss till toner av
hägrar
stå i ring med utbredda solfjädrar
runt oasens smycke
inom vet vi
detta är ej
en
hägring
*
moder se jag vandrar till dig
önskar samtala
men vad
vad
kan mina ord säga
du vet orden
innan orden
är
*
jag frågar varför
varför
får intet svar
det finns bara en väg så jag inväntar natten
släcker alla ljus
omslutes av nattvingar
ber vördsamt
om tillåtelse
till insteg
möts av
tystnad
ser så
bågar sakta öppnas
elfenbensvita fästen
kupade om
bröstkammare
hör rytmen
mjukslagsömhet
hjärta öppnar väg
stiger in
sätt dig här vid lågan
tag emot boken
ditt hjärtas bok
väggar skimrar röda
susande andning höres
kanske är det vindarnas grotta
fylls av ansiktsleende
skrattar så där tystvarmt
nej det är inte vindarnas grotta
i mitt bröst är jag
du längtar
ja jag längtar
du frågar varför
ja jag frågar varför
vi har inte bråttom
läs boken från pärm till pärm
ömt lyfter jag boken
öppnar pärmar
fylls med förundranhäpnad
utbrister
boken börjar ju
framifrån
den är ju upp
och ned
ja så är det
läs nu
boken
i dalen andas gräs böljande
en vattenåder ringlar sina sånger genom
runda solbadande stenar ångar värme
här och var ler ängsblommor
bergsvallmo blåklint
blåklockor
rosmarin
berg stå i ring
vakande
en väg
leder in
eller
ut
ur moln löses vingar
svävar cirklar
sänker sig sakta
rör vid
gräs
vid blommor
kamelia osynlig doftar
vingar omsluter mig
lyfter in
så
underbart
vacker
är
upplevelsen
så står vi
stilla
du rör vid min panna
ljus strålar
värmer
vi är vitskimrande
molnets saga
strömmar
genom
vi rör oss
till toner
av
hägrar står i ring
med utbredda solfjädrar
*
du frågade varför
du har läst boken
se dina händer
nu vet du
varför händer sträckes fram
för att så snabbt dras åter
allt framstiger
stjärnor
trianglar
runt öar porlar rinner bäckar
med rötter
med nerver
bladflikar med blad
du har läst boken
hur kan en hand vara tom
lyfter mina händer ser boken andas
nej mina händer är inte tomma visst är det så
sträcker ut handen vinden dansar in värmen solen allt
ändå vet du att jag längtar
längtar alltmer ty jag vet
ja du vet och du
vet svaret
jag söker ej längre du vet att jag söker stänga
du söker stänga visst är det så och det är inte märkligt
berätta för mig det du upplever
du vet att det är märkligt
det är inte märkligt
men låt oss uttrycka det så för enkelhetens skull
du vet att det är märkligt att vi sitter här
levande vid liv
så många gånger
sönderslagna i flisor
vi borde ha
varit
det de kallar
döda
vi har tagit emot slag
både med fötter
med händer
och ordvägen
med och utan
tillhyggen
ända sedan
insteget
så är
det
ett helvete säges det
av många
visst är det så
och så enkelt att bara se helvetet
i varje helvetesvånda finns glimtar
gläntor av ljus
nej det är inte märkligt att vi sitter här
då borde du veta ännu starkare att vägen är vidare
i varje levande väsen är en hjärtö
vingar av guld av silver
pärlminne
av
livsbörjan
den droppen
pärlan
finns i alla möten
i mötet
så har jag alltid sett
det jag undrar är
hur kan så många säga
det är bara att släppa
och gå vidare
hur skall jag kunna släppa möten
skedda möten
de är där
i mina händer
i allas händer
i hjärtljus
för det är så
vandrar djupt in
och där samtalar
alla livsmöten
vägmöten
i hjärtljus
det är märkligt
eller hur
det är inte märkligt
att säga att det bara är att låta alla möten passera
vore helt vilse
ja jag frågar varför
får intet svar
härinne ser jag
upplever jag värmen
där ute
är det
kallt
bär boken med dig
i dina händer
stig ut
eller
in
i din vandring
se säden
spira
*
hon
kupar händer
om
skapar
ljusfrö
skimrande vit opal
solskimret är i
*
det hela började med
*
hur kan en hand
vara
tom
handen bär framtid förgångenhet nu
är blad
blad
med
bladflikar
med nerver
med rötter
bäckar
rinner
porlar runt öar
trianglar
stjärnor
allt framstiger
*
ur moln sveper vingar
lyfter in
älskade
vem du är
då dina händer
rör vid
vet jag
molnets saga
vi rör oss till toner av
hägrar
stå i ring med utbredda solfjädrar
runt oasens smycke
inom vet vi
detta är ej
en
hägring
*
ur indigonatt
stiger de
vitskimrande vandrar de
genom skogen
hälsar stammar
finner stigen
uppför
berget
vitskimrande
synes de
vaka
över
är
hon
kupar händer
om
skapar
ljusfrö
skimrande vit opal
solskimret är i
tack
moder
Så mötas de
i väster andas sol kvällsånger
sol sluter sakta ögonvingar om jordepärla
i lövkronas
fingerljus
synes solkors
av guld
av regnbågsljus
löven
bladen vikes
vindstilla undan
av trädfingrar
omfamnen
bakgrunden
den givnaframskådade
är silhuettljus
träd vänder ansikten i indigo
älvdansen trår
träder pärlande halsband
skulle kunna vara midvinternattens himmel
med strålande stjärna klar
så mötas de i
handomfamnan
i ljusfolkens händer
*
Trollslända
spegelblank är sjöyta
trollslända
sveper med sina vingar
rör vid
vidrör
med trollspö
feljus
glitterljusprismor
strös
i ansiktsklarnande
solmorgons
kronblommas
slutna
*
i avlövade salar
andas
ekotystnad
avlövade
avlovade
av lov
av löfte tystnar ekots smärtpuls
av lovsång
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar