dagen är förställd nattskönhet
natten är förställd dagskönhet
båda
har behov
behöver varandra
andas in i
varandra
till
varande
dessa ord kom till mig under i natten, först undrade jag vad dessa ord innebär,
specifikt eftersom det först bara kom
dagen är förställd nattskönhet
reagerade, samtidigt kan jag till fullo se varför de orden kom först.
i dagen är sinnena ej skärpta på likvärdigt sätt
därigenom är dagen mer en förställd nattskönhet
en förställd verklighet
en föreställning
så kom då den andra strofen
natten är förställd dagskönhet
i den strofen kan jag se hur dagen frigörs, sjunker in i en sfär av skärpa
föreställningen är därigenom icke en repetition – ett övande,
den framförs i natten till klarhet.
föreställningen ges liv,
livsinnebörd
dagen är förställd nattskönhet
natten är förställd dagskönhet
båda
har behov
behöver varandra
andas in i
varandra
till
varande
det finns inte orsak till att skriva mer runt detta,
ty naturligtvis är det så att dagen samt natten andas i varandra.
det är en strof jag snuddade vid under aftonen
nämligen;
så andas aftonen in dagen
i aftonhjärta
såg dagen andas in av aftonen in i aftonens hjärta, det var en outsägligt vacker bild
ibland talas skrivs det alltför mycket
ibland skrivs det
talas det
alltför
mycket
ett slags negligerande
eller flykt
ändå är min upplevelse att klargöranden är så viktigt på grund av all denna tyda eller tolkningshysteri. Vilken har uppkommit på grund av att människan uttalar olika saker på ytan än det de bär i djupet
förs åter till andra språkbruk vilka har tiotusentals ord för att beskriva träd,
allt för att det skall vara exakt det trädet vilket beskrivs.
med andra ord träd är inte bara träd,
det är ett värnande om för att förväxling ej skall ske
så kom nästa strof;
det är människor vilka förändrar sina livsvillkor
först upplevde jag meningen vara positiv, detta att förändra inte sitta fast, så förstod jag att de avsåg en helt annan vandring, den där livet är en föreställning
det vill säga förställd verklighet,
där stegen tas utanför livsvägen
där stegen är omedvetna, sovande dagsmedvetande
naturligtvis är det så
de inledde med
dagen är förställd nattskönhet
människan har så svårt att vilja se sitt livs mening; bestämmelse
med ens känner människan sig fångad,
men stannar hon en stund och låter bestämmelsen sjunka in till upplevelse
kommer människan att märka att just denna bestämmelse ger henne frihet,
hon kan andas i den
det är människor vilka förändrar sina livsvillkor;
en mycket vacker bild kom
jag kan endast beskriva den genom att säga – ett flimrande ljus av tusenden regnbågsnålshuvuden.
åter är det bilden av ljus, gryningsljus vilket silas mellan träd
insåg att detta var/är den upplösta människan
människor vilka förändrar sina livsvillkor
bort från bestämmelsen
löses upp
människan är organ är stjärnstoff
planetarisk stoff samt vatten
först upplever människan sig stiga
exakt det hon eftertraktade
men hör och häpna
stjärnstoffet/den upplösta människan strös ut
över marken
det låter hårt och grymt, men
stoffet trampas på
trampas in i jorden
visst kan det upplevas så att bestämmelsen smutsas,
det gör den av att avvika från den inte av detta
se hur de gamla folken gjorde örtomslag,
de tuggade växterna till en massa och lade det över såret, ibland ofta blandades jord in.
eller de gamla folken byggde sina hus genom att blanda jord och halm, eller dynga.
det jag ser i denna bild är att människan först upplever ett uppstigande,
så faller hon och strös över marken,
det är inte andra/medvandrare vilka trampar på henne,
hon trampar själv in sig i jordeströmmen.
de vilka fortfar att förändra sina livsvillkor begår harakiri.
och gång på gång sker det;
bestämmelse
harakiri
lösas upp
stjärnstoff strös ut
trampas
marktrampas
det sker ända till människan vaknar, det sker icke av utur ondvilja
det sker av genom och i kärlek
en av de största förvillelserna är detta med att bestämma
bestämma över sitt eget livsöde
vad finns att bestämma
det enda vilket skall bestämmas är att följa sitt hjärta
det råder ett irrkaos
en total begreppsförvirring i allt detta
genom detta bestämma ändrar människan sin bestämmelse
hon fråntar sig själv friheten
det är just genom detta personlighetstyckandebestämmande människan ändrar sin bestämmelse och skapar oreda för sig själv
det ger smärta att ändra bestämmelse genom bestämma
bestämmelsen är vare sig illagörande frihetsinskränkande eller straff
bestämmelsen är ren kärlek
pur
ren
kärlek
se ordet bestämma, dela det och se
be
stämma
bed ditt hjärta om ledning
bed ditt hjärta om ledning det är då du följer din bestämmelse
stämman ber dig att följa vägen
denna bestämman är en slags stämgaffel
eller ett stäminstrument
ofta i filmer då de vita beger sig ut på safari eller pilgrimsfärder eller upptäcktsfärder, har de en mängd av hemlandsfolk med. det vill säga människor från det land de besöker önskar upptäcka eller finna skatter i.
dessa hemlandsfolk, benämner dessa människor så i klargörande syfte.
dessa hemlandsfolk används till att bära
visa vägen
laga mat
passa upp helt enkelt
ser dessa hemlandsfolk
gamla folk,
ser så missionärer
det sker samma sak, en mängd av uppassare
samtidigt skall dessa uppassare omvändas
det jag ser är att de vita använder dessa folks oändligvida kunskaper
samtidigt är dessa hemlandsfolk uppassare
blir en aning förvirrad i skrivandet
börjar fråga mig huruvida de används eller om de undervisar den vite att ta emot
ändå upplever jag en negativ klang i spektrat
varför
därför att om jag vill med vilje
vill
finna
vägen
skall jag lära mig lyssna
se spåren
åter upprepas det
jag vill finna eller upptäcka men istället för att leva den markens liv, väljer jag uppassare, bärare
min upplevelse blir att detta är att likna vid en snabbmatskedja
först förberedelse för andlig upplysningsklarhet, så besöka templet, men till det behövs bärare av mitt bagage, vad är detta. min fråga ör om det har att göra med den mänskliga tiden – i den mänskliga tiden/tidsbegreppet finns ej tid för den långa vandringen; genvägar är det
visst är det vackert att bruka de gamla folkens visdomar, så oerhört vackert att få del av denna visdom. saken är den att då människan med vilje vill finna, då kan hon vara förvissad om att hon kommer att möta allt det hon behöver, hon är sitt livs bärare
det jag säger är ej att människan skall vända ansiktet bort från hjälpare, utsträckta händer, att hon skall avstå. det är inte det detta handlar om, det handlar om tillit, det handlar om möten icke om tjänare och herre
var och en är mästare i sitt hjärta
det är vackert icke missriktat att;
klara allt utan bärare
vara egen bärare
*
Tystros
i bädd är hon
vita lakan
dofta
ser pendel
vandrar med mahognyträd
följer pendel
fram
åter
pendel stannar
tystros
doft
hon sluter
ögon
i
*
Ursår
en samhet omfamnar dalen
lyfter salt ur sår
i kristallskåls
fingerljus
andas
mönster
klarnat
*
En sam
sommarängen dansar
inte ensam
sommaren
är ej
ensam
är
en
sam
hon beger sig
in
sommarängens djup
möter
det högsta gräset omsluter
hon är i solsköljans dal
moln
lyfter henne allt
högre
i träds krona andas hon mellanslagen
de oskönjbara
skönjbara
det gör
ont
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar