säg mig
bergsväktarmoder
är det så att bergen är
draksvanar
eldsvanar
eldsvanar vilka seglar
flyter med eldhavs strömmar
är då snö
glödande vit
vit är den rena vreden
helandevrede
det är goda frågor du kommer med
kommer med i din frågekorg
så låt oss skaka ut pärlorna
svarspärlorna här i sanden den
röda
svarspärlor
hur kommer det sig att du säger
så
frågor
bär jag med mig till dig
bergsväktarmoder
så gör du och i varje fråga
andas
svaret
frågan är
skalet
höljet
låt oss nu kastaskaka ut pärlorna
svarspärlorna
brickorna
här
i
sanden
brickor, brickor
vad bjuder ni på
vad bjuder ni
vilka mönster bildar svarsorden
brickorna virvlar
cirklar
dunvingar
maskrosfrön
faller
lägger sig stilla
i öknen
med ögon i den röda sanden
sitter en
orange är klädnaden
lindad
kanske är det en orangepuppa
kokong
kokong
vilka vingar bär du
han begrundar
andas stilla
brådska är ett okänt land
han målar
ritar
sandmandalas
skall vi vandra i labyrinten den
vackra
oh nej
då suddas spåren ut
det gör de
hon andas mjukt
sanden är vit
orangefjäril flyger vida
det blommar en orange
lotus i öknen
tag fjädern i det vänstra hörnet
borsta sandmolnen lugna
läs relieferna
reliefernas ordstäv
brickorna
svarspärlorna tänder
svarseldar och jag ser
snön glöda
hör kvinnostämmor besjunga djupen
i jorden
helt nära
moderns hjärta
jag hör sångerna stiga
och de mogna männen
tar emot
förtäljer solens vandringsstråk
fallande
soldroppsregn till kvinnorna
till kvinnosjön
*
flamman
i ditt bröst
är den riktade pilen
livspilen
i denna stund uppdagade hjärtat
ditt
dina slutna vingar
i denna stund är hjärtat pilbågen
strängen
livets tråd
hjärtat spänner pilbågen
ditt koger är vackert
flätat av säv
i månsilverdalens
rena
andehand
hjärtat spänner pilbågen
pilen är flamman
flamman vilken upplyser din väg
de sköt
de skjuter ej sina pilar på måfå
de viskar böner
må
få
det är ej en önskan om gagn
mer
gagna världstillvaron
och pilen
pilen är stundtals du
dessa pilar skadar ej
sargar ej
de är – kärleksregns verksamma
skaparmening
denna pil nedlägger ej byten och
nedlägger
dessa pilar så gör de detta med
kurare
kurare
kurera
ty de vet
vet var din fiende är
dödsfiende är
det är den vilken söker övertyga
dig starkast bort från din väg
se tortyrkammaren
glöden
sträckbänken
glödande järn
se hur järnet söker böja sig
undan
järnets kraft är ej att åsamka
skada
järnet stärker
detta är ej järnets vilja
hör suckarna
skrikens virvelvindar
avsäger du dig ditt inre
hur kunde de
hur kan de
denna pil nedlägger ej byten och
nedlägger
dessa pilar så gör de detta med
kurare
kurare
kurera
ty de vet
vet var din fiende är
dödsfiende är
det är den vilken söker övertyga
dig starkast bort från din väg
in i vilsenhet in i förvirring
molandes manandemantras;
kompromissa
kompromissa med dig själv
varandes insats
ser du de makabra
tuppfäktningarna
hur kunde de
hur kan de
kom – promiskuös
kom
pro
missa
och jag ser detta ord promiskuös
jag läser ordets betydelse och är
undrande
jag ser det dock icke i det
sexuellas betydelse
nåväl kan så vara
jag ser en deg – en överjäst deg
vilken jäser över alla kanter
bredder
klistrar fast
så kommer;
den promiskuösa människan
sväller ut
likt en svävande jättelik
giftrocka
förgiftad av sin egengallas
försurade vätskor
haven sköljer henne sköljer den promiskuösa människan
hon människan svävar fri
står vid havsstranden
i havsvinden
faller hon ned på knä
ber rockan den jättelika förlåta
och rockan svävar i havens
allskönhet
befriad
altruism är ett vackert
innebördsord
