nu har jag vandrat i de sju
skovens dagsritter
vilat i det åttonde
stigit in i det nionde
bergen har jag sett sjunka in i
hav
stiga upp ur hav
jag såg bergen vandra
de stigar deras ådror sjöng
järnklanger klöv nätternas himlar
och jag hörde hammarslagen
först sade hörseln mig
att detta är fåglars pickande
hörde så vinden bälgblåsa
i den stunden bär himlar röda
band
sakta inser jag att dessa
sidenband röda är
glödar
ty eldar steg upp
ur glödhetta och hammarslagen
är
smedernas sånger
vad smider ni
smeder av bergsfolk goda
vi smider verktyg
redskap till
bomakarnas händer
och jag såg dem vandra
såg dem bruka hammare och kil
det jag trodde var bergs fåroro
sprickor
stenblad
var och är deras hantverk
med ens ser jag skulptörens
fingerdunsrörelse
bergsfolken sände droppar av
bergens blod
in i dessas ådror
en droppe till var och en
och bergen talade djupt in i
dessa
i dem
ja – jag såg dem bruka hammare
samt kil
det jag trodde var bergsfåror,
sprickor stenblad
var och är deras hantverk
fyllda med tålamod lyssnade de
bergsfolken in
varje hammarslag
de lyssnade in i bergens
tillträdeslov innan de lät hammaren möta kilen
och boplatsen
bosättningen växte i ringen av
kristallbladshöljen
de lyfte flodens lopp
vilket vandrade under marken
djupt under
och floden gladde sig
upplevde hälsan fylla loppet
i glädje forsade floden först upp
ur jordhuden
stillade sig
rullade sig samman
ihop sig
till en sjö i mitten
så är det med floder med floden
med sjön
ser du barnet leka med en jojo
så är rörelsen
ibland strömmar den i
slingerkrokar
mjukt mellan stenar och tång
rullar sig samman i spiral och så
ut igen
kretslopp spirallopp
så är det
de lyfte floden
och de sparade ett jordlager
en hinna
lyfte bördigjorden
de bredde ut den till grödans
sättning.
jag såg dem vårda jorden
lyssna till varje korns andning
till varje korns behov
de gladde sig med
spirandegroddars sträckta vilja
kupade jord
rensade
vårdade
helade de vissna
och plantorna växte i kraften av
andens ljus
så syntes de buga inför plantorna
och plantorna skänkte dem sina
liv
de fyllde kökskammarens
vinterförråd
och födan räckte till dem alla
för varje korn vilket spirade
för varje barn
lyssnade de med hammare samt kil
i handen
så växte bosättningen vida
jag såg den ej breda ut sig
den lindade sig i spiral uppför
berget
det vilket jag trodde var berg
så underskönt vacker är denna
plats
harmoni andas i de djupa
städernas
visdomsbud
och jag såg seglen åter fyllas av
luft
släppte hamnarna
och luften fylldes av tusenvita
tärnors sång
*
allt skall återbördas till
silverskedens
rena klang
drycken skimrar honung skimrar
guld
ditt rena hjärtas klang
ja – allt skall återbördas
se ringarna i vatten ansiktets
skönhet
konturen suddas ut i vacker
krusning är
vatten
*
i avskedet andas vemodet och
kanske är det stunden innan droppen faller in i det stora
den lätta skälvningen av hjärtats
visshet
jag faller
jag vidgas
jag stiger
jag faller
oändlig är rörelsen
och jag är tinderljus i dina ögon
kanske vemodet är gnistan
modgnistan
av vetskap av; jag reser mig ur
det slutna
den slutna handen
är doften
uppstigentvagad i havet
*
vi går halva vägen var
halva vägen – den kompromisslösa
viljan – jag avviker ej från den jag är; sannheten – min hjärtdroppe
jag möter dig på halva vägen i
förståelsevilja av den du är
vi är ingredienser i bröst
världsbrödet
vi samverkar för till harmonisk
samklang
det är ej att svika vare sig dig
eller mig eller sig
vi väver sannhetsväven
kompromissen
var kommer den ur
kanske ur ett förvirringstillstånd
det kompromisslösa är det
halstarrighet
sturskhet
kompromissen är farligare långt
farligare än att be om hjälp.
hjälp mig jag ser ej i den svärm
kompromissen är sprungen ur
förvirringen och den ökar förvirringen
alla är skapade i kärlek så
lyssna till din inre röst
den är ej gäll den viskar och den
är kompromisslös den är jag är i kärlek
däri du erkänner att du är
förvirrad
vet att du är förvirrad
i den stunden har resan
börjat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar