i källaren
eller på vinden
stod ett skåp
gammalt skåp
folk hade målat över virket
träådringen
med lager på lager
med
plastfärg
skåpet suckade
spindelmor sökte väva vackra
slöjor till skåpet
slöjor vilka böljade lätt i det
vinden fann vägar in
genom
källarfönstret eller
vindsfönstret
mycket ljus strömmade ej in
ändå tillräckligt för att
slöjorna skulle skimra
beslagen var komna matta
ändå skimrade dessa en
aning
så i en stund av alla stunder
hördes
steg uppför eller nedför trappan
en röst
nynnade
plötsligt knarrade dörren
en strimma ljus
en fläkt luft drog varsamt undan
en mörkerflik
så ännu en
och ännu
och
ännu
rösten stod hos skåpet
så vacker du är
du behöver mina händer
hur det nu var
så lämnade rösten källaren eller
vinden
dörren slöts igen
och skåpet trodde att det var
igen
ack vad skåpet bedrog sig ty i en
av alla stunder
hördes
många röster
och dörren for upp i iver
stegen klapprade
rullandeglada nedför trappan till
källaren eller
vinden
händer grabbade mjukt om skåpet
och vips
bars skåpet upp och
ut i trädgården
skåpet kisade med ögonen så
längesedan det var
rösterna vandrade i ring runt
skåpet
så vackert
vem har målat all plast på
de gjorde så för att det
gamla ej skulle synas
urkällan ej
skulle
synas
hundraden
tusenden
händer
ja så kändes det
slipade med sandpapper
nu kan du tro att det gjorde ont
på skåpet
inte allas
skåpet det fnissade och färgen
lossnade
allt mer
så
är jag naken och
fri
andades skåpet
till
sibirisk tiger vilken lapade
äppeldofter i
tempellunden
till fågelhjordarna vilka betade
i
trädens kronor
vacker är du
vackra är
vi
en doft steg fram
med mjuk trasa smorde de huden
med
godolja
ur tisteljordars händer
putsade de beslagen
skåpet skimrade i tacksamvördnad
händerna bar skåpet in i
röstens
drömkammare
här kan vi andas
min vän
allt har en skugg
samt en ljus sida
en gång bestämde jag mig för att
i allt finns ett gott
hur mycket smuts
hur många täckande lager det än
framvisar
finns det ett gott att se
så sade människokvinnan
det var bara det att i och med
att jag fattade det beslutet i hand
det var bara det att i och med
att jag bestämde mig för detta, i och med att detta blev min bestämmelse hände
märkliga ting
först såg det ut att vara
kraftiga taggtrådar
sådana de har vid krigsfronter
med taggar mer liknande spikar
jag steg närmre och upptäckte att
det jag såg var törnroshäcken helt avklädd från blad
från rosor
det gick ej att gå rakt igenom
den
jo, visst hade det gått om det
var meningen
och visst hade det gått ändå till
priset av sönderriven samt blödande hud
det fanns bara en sak att göra,
det var att klättra uppför samt stanna inför vart steg. allt medans jag
klättrade berättade häcken sagan, törnrosas saga. jag insåg att dessa korn av
gott varsamt kan lirkas fram, just genom att lyfta fram dem inte rakt på så där
abrupt, nej – genom att stanna inför vart steg.
i törnroshäcken såg jag
tusendroppar och dessa är de jag såg och ser; allt gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar