trädet har lagt sig
helt stilla
helt nära havet
helt nära sjön
hur kan du vara en sjö
dina rötter är förenade med
alla vatten
havet
gudomshavet
haven tillit till vinden
vinden smeker haven
vita gäss seglar
gäss
vita anemoner
sjögräs böljar
mjukt
hennes vackra havshår skimrar
grönkaskader
vassen har börjat synas
spröda strån
är det strån är det pilspetsar
vilka sticker upp
kanske är det tusenfaltsfingrar
trädet har lagt sig ned
helt stilla
haven
vindarna har skalat trädet
kom sätt dig här hos mig
trädet har hört steg närmas
kvinnosteg
trädet har ofta sett kvinnan
komma
ensam eller med barnet
höst vintrar vår somrar
kvinnan sjunker trött ned
du är allt lika mig viskar trädet
barken har skalats av
kvinnan ler
så är det
allt kryper in
allt nås
når
dessa är tysta samman en stund
kvinnan beundrar himlarnas
gråskimmersstäder
sol bryter genom blad
ljuspelarna är där
femfalt
oändligfalt
så många gånger har jag velat
följa dem
bara för att se vart vägen leder
jag vet det
når trädets stämma in
kvinnan beundrar himlarnas
gråskimmersstäder
sol bryter genom bergsblad
molnslöjor
kan moln regna frågar hon trädet
är det så du ser det
är det så
visst kan moln
regna
jag menar utan vatten
ja du ser det ju
och visst är det vackert
åter är dessa tysta samman
tror du stigarna leder
genom klipporna
genom
trädet lyssnar in
ser du drivveden
hur länge skall du vara drivveden
varje drivved har en saga
en sagostig
bli skeppet
ser du valnötens halva
ser du fjärilens vingar
ser du spinnarna
vävarna
sömmarna
segel skapar de till ditt skepp
bli skeppet
kom så seglar vi
så seglar de in i ögonmolnens
mjuka städer
solöga slutes sakta
skymningsfågel följer dem
ja
stigarna
leder
*
se jag reser mig ur lerjordars
hårda skorpa
lämnar min människohamn här invid
hasseln
näktergal i kolibrivinge
vaka över med kroppsbädden
min boning
se jag svävar in i lufthaven
mina vingar är fjädrar av
silvervita
flyger gör jag till landet däri
elfenbenselefanter dansar
vita
elfenbensvita är dessas hud
öronen är jättelika fjärilsvingar
vita, elfenbensfjärilar
ögonen är svarta ebenholtspärlor
fylld uråldersgrund
den ljust röda sanden
cinnobersanden är i stilla mjuk
siden
andas in elfenbensvita elefanters
steg
sandmoln stiger mjuka böljande
slöjor
purpurmoln andas
himlar
i solglöd synes ibisstorken
cirkla
leder vägen till blåsmyckesöga
tindrande vattengördel
om stendrömmens midja
lindas upp
till det landet flyger jag
hon kallar mig i månskäras
stjärndiadem
jag viskar kom systrar låt oss
dansa himmelsglödens sånger
jag landar mjukt
sittandes på knä
i handen håller hon
se jag har format en röd kärna
till dig
en röd kärna fylld med små vita
elefanter
lyckobringare
så är det
talisman
amulett
lyckobringare
bär den vid dina bröstvingar
den kan föra dig in i visshet
din lycka är ett vackert ögonmoln
den har ej svikit dig
vet du dotter
lyckobringare är
budbärare
i varje stund är vi alla just
budbärare
lev med den vackra bilden vad en
budbärare är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar