de har lagt en väg över bäcken
bäcken strömmar i sakta rörelse
vassen böljar av fåglars av
insekters
insikters
av vindars rörelse
här och var
var och här i bäcken synes gröna
bladskålar
begynnande kabbeleka
kabbala
sjögräs synes
böljande oceaners mjukgröna
i det grunda vattnet synes
böljande sjögräs
sluttningarna vilka rinner ned i
bäcken
eller stiger upp ur bäcken
bär ännu fjolårsgräs i nugräs
i de dagar vilka var syntes
fjolårsgräset vara matt
matt samt livlöst
nu i famnen av spädgräs solhöljt
skimrar
fjolårsgräset
elfenbensvitt
soldanat
ett rör har de lagt
genom vilket bäcken gives
tillfälle rinna
nåväl ler bäcken
de ytliga rötterna kan de dämma
upp
de djupa når de ej
och visst kan jag sipprasegla
genom sandmon
vad finns mer
jo bäcken rinner genom denna
tunnel
samt ståtliga stenbärare vilka
bär upp vägen
vars översta lager är finmalen
peppar
hon sitter vid vägen
stigen
vilken mynnar ur skogens öga
hon sitter där vid grankanten
urålder är hon
hennes ögon kvillrar pepparkorns
djup bruna
vägens översta lager
är finmalet berg, grussand,
bärlager
bärlager är ett vackert namn
lagern bär vackra blommor
andas helandevidder
de bär en stol
i vilken sprödgestalt andas
de bär i lager i lag
de känner vägen i varje steg
de upplever vägens resning samt
sänkning
vägens djupa djungler skogar
igenvuxna
sumpmarker
kärr
fördragna gardiner
raviner
stup
hårnålsvägar
de bär
ty de vet
och den vilken sitter däri är ej
en börda
ty de har kommit långt i
kärleksvisshet
vägens översta lager
är finmalet berg, grussand,
bärlager
bäcken är omgiven av slånbär
omgiven av sälg
omgiven av fågelsånger
ty bäcken är förenad med tvenne
kärr
fågelmarker
göken cirklar i vida ringar
vad bringar du i vida
kanske skall vi lida
först höres du i väster
bäster
seglar vidare till norr sorg
seglar vidare till öster tröster
till söder döder
du andas i cirkel
säg mig
vad bringar du
bäcken är förenad med tvenne kärr
fågelmarker
precis över bäcken har vägen
rämnat
sjunkit in
först ett knytnävsstort hål
nu tvenne större
samt i det ena har någon stuckit
ned en trädgren för att markera hålet
regnen spolade vägen
kanske var viljan att spola bort
vägen
frilägga bäcken
en spindel klättrade
spindelstigen upp
kisade ut ur
fuktskugga
mötte solen
såg sig om
samt skyndade in i gröngräset
barnet kastar lerkokor i
bäckenleran löses upp med vackra bubbelbildningar
barnet kastar stenar i;
glädjestrålande se så långt jag kan
den gamla ler
ja, och kanske löses stenar upp i
bäcken
dagsstegen går
natten kommer
i tvättstället befinner sig en
spindel
kanske är detta spindeln ur
bäcken
ja – vem vet
vad är
vad
kanske uppe är nere
nere är uppe
bäcken ler;
du ser alla hinder i mig, ser du
också hur väl vi kan strömma runt dem
med vägen istället för mot
allt stiger fram
i distinkt värdighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar