vad det nu var; hur kan det sägas
så
resvägar
ser resvägar
visst kan jag se bilvägar
flygvägar
gångvägar
det jag ser är
järnvägsspår
ser detta enorma myller
det är underligt att alla spår
hittar hem
hör tågen susa
de snabbvindade
hör godstågen mullrandedova
hör högtalare ropa ut
destinationer med det där speciella ljudet
ekande
tomt
klick
åter ser jag resvägar
ser slätter klippor berg sjöar
järnvägar fanns ej då
hör dynamiten
ser gapande hål i bergen
tunnlar
ser markernas vackerfärger innan
detta skedde
växternas djurens markernas
aurafärger
sjöar svävandeglittrande
dimmor
mjuka övergångar
järnvägsspåren är ärrad hud
det är ett under att allt detta
fungerar
ser rallare
hårt arbetande
ser visdomsfolkens undrande
blickar
resvägar kan vara så mycket
kan leda till närvaro
närvarande
när
var
ande
när var ande reser sig
upplyser
världsfrånvarons släckta
lyktsegel
av pärlemorglas
hon frågar;
ser du
ordet
frånvarons
detta ord stavas ej med tvenne r
ändå
säger ordet
från
var
ron
just genom denna frånvaro
infinner sig ett orostillstånd
vi skulle kunna säga; genom din
övergivna över givna närvaro infann sig ett obehagligt, obehagstillstånd vari
ron var från/borta. från var kom ron
ron kom från ditt närvarande
vad det nu var; hur kan det sägas
så
vad det nu var
hur det nu var
så tillkom ett frånfälle
andningen upphörde
handen rann ur handen
tyllgardinen fläktade
kanske visade den molnen för den
sörjande
molnen vilka förändras i det
oändliga i sitt vackra seglarlugn
så är det med livsvandringen
se molnens skönhet
och det vilket var molnet har
icke upphört
resvägar
hela ditt vara är resvägar
mjuka avtryck hårda avtryck
järnvägsspikar
syllar
kanske är det en märklig
jämförelse
och egentligen ej
ty många rusar fram
spränger sig fram
utan att höra rösten där inne i
tunneln
ditt hjärtas röst
den rösten ekar ej tom
den andas fylld värme
den säger dig
integreras i dig själv
integraler är ett vackert ord
med vacker innebörd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar