den uråldriga
vandrade vid kvinnans sida
molnen
molnfåglarnas vingar
talar till dig
fyllt dig har molnfåglarna med
bilder
orkesbilder
sagoskepp med hela hov
drottningar konungar prinsar
prinsessor
sagoskepp med fyllda segel blir
trollkarlen med svepande mantel
ser du molnen denna dag
trädkronorna – molnträdkronorna
ser du
vid det västra trädets rötter
ligger
en fjäder
ett dun
lev med bilden
slut ögonen samt bygg upp bilden
nej, kvinnovandrerska detta är ej
att göra sig dig en främlingsbild
detta är att med rent sinne bygga
upp bilden av din iakttagelse
möter du iakttagelsen med tömt
sinne låt oss säga vakuumsinne möter du iakttagelsen utan personliga
värderingar
du möter den i det den är
befriad från utglidande disträvallar
nej, kvinnovandrerska detta är ej
att göra sig dig en främlingsbild
detta är att med rent sinne bygga
upp bilden av din iakttagelse
detta utan att lämna fjäderns
detaljrikedom
däri övergår det subjektiva
till/in i
det objektiva ögat
vi fortskrider samt ser fågeln
växa fram ur denna fjäder
det sker ej i en nanosekund av
övning
det sker
kan
ske
i takt samt i ton med fjädern
dunets varje strå
nu gör vi så med trädet
bygg upp bilden
bli trädet
kvinnan är trädet
trädet vilket välkomnar honom
luta din trötta
utslagna rygg till mitt hjärta
du hör hjärtats sånger
i stammens flöde
i rötternas värme
i kronans susandestämma
se i ett av bladen har jag
bevarat en droppe dagg
jag bjuder dig
älskade
att
dricka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar