tången
håller henne kvar
i hav
blåstången
svävar mjukt
bubblor stiger
vem blåser bubblor i hav
tången
håller henne
kvar
i hav
*
kom ställ dig här vid min sida
upplev hedens sånger smeka din
rygg
med mjuka fingerpenslar måla din
ryggtavla
stensättningarna
ovalen
ögat av stenar
där varje sten är ett penselstrå
det vilket skapar penseln är ej
det enstaka strået
det vilket skapar gräsängen
mattan är ej det enstaka strået
med mattan kan du flyga
viska din önskan
hör du böneutroparen
ser du moskéerna
ser du de runda taken
hör du larmet
sången
ser du röken vilken bär dofter
det är ej av slump du är här
slumpen är en görare
en görare med piska vilken skapar
tillverkar stress oro
endorfin- os
inget är säkert
den lycka du känner är att likna
vid en sockerbit, det denna ger då du är trött en kick vilken slocknar mycket
fort
du kan se detta framför dig
du är en ballong eller sitter i
en ballong eller på
den blir större och större
det finns ett djur vilket är lätt
i sina rörelser
har du sett apor sitta och leta
igenom varandras pälsar
se nu apan ta en nål
leende i kärlek sticker apan hål
i ballongen
den virvlar iväg
och du landar mjukt – nåväl hårt
om apan inte hinner fånga dig
det är vad den så kallade slumpen
gör – det finns inte det vilket benämns slump
mening finns
lyssnar du till hjärtat behöver
du ej känna: inte något är säkert
hjärtat är kärlek
kärlek är det högsta
är doft
är essentiell tillvaro
är
jag är
hör du larmet
sången
ser du röken vilken bär dofter
ser du staden tunnas ut
sanddyner mjuka bjuder dig
välkomnad
välkomnan
mattan lägger sig stilla
sandleoparden lapar sol
åkallar månskärans vattenspann
jag törstar
giv mig att dricka
regnen stiger in
sanddynor skimrar anandegröna
gräsvingar sträckes till himlar
kom ställ dig här vid min sida
upplev hedens sånger smeka din rygg
med mjuka fingerpenslar måla din
ryggtavla
stensättningarna
ovalen
öga av stenar
stenringen
dina fötter är bara
ni dansar i månens silveraura
skrudade i skirtynna flor
solgyllenfingrar rör vid stenar
ni är i dem
vindar andas
klipporna tar emot havet
ser du horisontens linje
en strimma
ett strå
och kanske är det så att havet kastar
sig ut
är ett dånande virvlande
vattenfall
regnbågspärlande
vattendimman stiger
molnen seglar
strimman
tråden
linan
är där
stig ut på linan
upplev rytmen
var gång du får för bråttom
svajar du
svajar din balans
det är svårt att gunga på en lina
lyssna till ditt hjärta och du
skall se att denna lna
linje
strimma
böjer sig i en cirkel runt dig
du är i tillit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar