mannen sätter sig
där
invid
pilträdet
pilträdet är givet namnet
tårpil
av vem
vem vet
kronan är vid
är ett valv
är en sal
är en grotta
det är här
mannen
sitter
vindar mjuka
rör vid hennes
grenar
solprismor
skimrar
färger rinner in
är du en glas
målning
i mina ögon är du det
jag fäster dig ej i det
hur kan en så levande ström
fästas vid ett vara
av benämning
glasmålning
i mina ögon
är du det i en stund
så vacker
så ödmjuksskir
du vackra
är icke bunden vid kroppen
du har vidgat din givna kropps
gränser
gränser vilka ej är gränser
du brukar din kropp i livets
syften
vilket är
kroppens
syften
ja
vackra
kroppen har ett syfte
syftesregn
ser du
ser vi
alla
blodkärl
ådror
vi har i kroppen
så vet vi
mångfalden
tårpilen rör vid mannens ögon
bäcken rör vid hans uppmärksamhet
rör vid hans närvaro
porlandesånger
fyller
mannen
målar vackra glasmålningar
fjärilshovet
svävar i kupolens rymd
takrymd
tårpilen andas
mjukt
du bar en fråga med dig
detta ord letargi
i dvala andas
det tröttade bröstet
av påfrestning
ordet ligger så nära
så nära liturgi
är liturgi i den fråntagna formen
letargi
liturgi
litteratur
ispikade livsvisdomar
stelnade ritualfasader
påfrestar
anstränger
minnet
minnet kan vara en vacker sjö
då du ser in i
genom det du benämner skal yta
detta ord letargi
i dvala andas
det tröttade bröstet
av påfrestning
ordet ligger så nära
så nära liturgi
är liturgi i den fråntagna formen
letargi
liturgi
litteratur
ispikade livsvisdomar
stelnade ritualfasader
påfrestar
anstränger
minnet – minns
du måste
måste minnas
minnas turordningen
måste
måste
annars sker det ej
bönesvaret
minns
du måste minnas turordningen
hur var det nu jag skulle göra
minnas utförandet
utförseln
annars
annars
minns du katekesförhören
liturgi kan vara vackert
i det liturgin är den vagga du
kan vila i
letargi
du kanske är trött
befinner dig i ett dvalliknande
tillstånd
du ligger i en vagga
vagga
vaja
bjällra
silverklang
ljuder
in
ur moder månes
vackra fingerskimmer
letargi
letar
skall vi gömma nyckel
skall vi leka kurragömma
glöm ej
ditt leendeljusa ansikte
hör porlandeskrattet
porlar bäcken
andas pilen
mannen sätter sig
där
invid
pilträdet
pilträdet är givet namnet
tårpil
av vem
vem vet
kronan är vid
är ett valv
är en sal
är en grotta
det är här
mannen
sitter
vindar mjuka
rör vid hennes
grenar
solprismor
skimrar
färger rinner in
är du en glas
målning
i mina ögon är du det
jag fäster dig ej i det
hur kan en så levande ström
fästas vid ett vara
av benämning
glasmålning
i mina ögon
är du det i en stund
så vacker
så ödmjuksskir
kan det vara så
jag ser blommornas prunkande
skönhet
kan det vara så att det finns en
blomma
en helandeblomma till
varje
människa
eller en blom- ring
eller omvänt
en människa till varje blomma
det
är
en vacker bild
säg mig
vem
vem vill trampa ned
helandecirkeln
en droppe faller ned framför
honom
mannen vilken tyst har vaggat
sina ord
vänt dem så många gånger att de
är båd
tummade samt suddade
sepiatoner mjuka
tvungen är han att dra samman
ögonen till smala pupillstrimmor
ja
allt oftare är han tvingad att
med darrande fingrar tända
lyktan, lågan i bröstkammare
förr minsann räckte det med
fotogenlampan i taket
nu fordrar orden ljus
ljus rakt på
droppen breder ut sig
är först hela livets sjö
är först floden livets flod
vilken sprudlande blir en fors
vilken i jubelsånger kastar sig
utför randen
är ett vattenfall
badar en stund i lotussjön
blir en bäck
smalnar av
ytterligare
och är
är en strimma
en bäckstrimma
lyckostrimma
ett mjukt moln
lägger sig i handen hans
tvaga din hud med detta vatten
krama ur allt intill den sista
droppen
krama ur nektarljuset vilket
omfamnar dig
tillåt det fukta din hud
tillåt dig att njuta
det är ej skam
dela med dig av
din lycka
vi ger dig
dela med dig i vida ringar
inte därför att i baktankesutbyte
dela med dig i vida ringar
det ger dig
styrka i
fram
jodå
sneglarögon
kommer fram
låt dem vara
låt dem ej skymma solregnet
vilket fuktar din hud
skimrande
låt dem vara
dessa bidar sin lycka
ännu är dessa sovanden
tillåt dig att njuta
det är ej skam
dela med dig av
din lycka
håll mig dock ej kvar
låt oss
flyga
flyga in i vinden
vi ses i vidarevidare
gång
gonggong
drakarna vakar
i regnbågsträdens bladverk
sköldpaddor sitta i ring
runt eldarna
eldrosornas
doftblad
allt har
en inandning
allt har en
utandning
mannen sitter
där
invid
pilträdet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar