säg mig människobarn i jordskrud
hur kan du forma en skål av lera
det är inte märkligt kanske du
säger
samt lyfter en hand lera för att
visa mig
så säger jag
hur kan du forma en skål av
vatten
du ser nu lite underligt på mig
och säger
det går ej
du lyfter en hand vatten samt
säger
se, det rinner ur
ut ur handen
mellan fingrarna
är det så
säger jag
lera är en del av havet av alla
vatten
lerans formbarhet kommer av
vattenmättnaden
lagom
lag
om
om
lag
var välkommen in i natten
vari var i dina yttre ögon ej ser
tydligt
tyd
ligt
likt
dina händer
egentligen din hud
är
membranandning
är
sensorandning
sensibla känselspröt
du sticker inte självklart in
handen i allt du möter
eller till handen till allt det
du möter
lägger ej handen i allt du möter
du vet att jag ej utsätter dig
för fara
jag ber dig se din livsfara
det vill säga din
livsfärd
fara
livs
färd
livsresa
lägg handen till och säg mig vad
du känner
rörelse
sval
rörelse
förena handen med och säg mig
vad är du
det pirrar
handen är rörelse
är vatten
så
berätta mig
kan du forma en skål av vatten
öppna ögonen
din hand är din hand
vattnet har sjunkit in i handen
så är det med leran
lera vatten
vatten lera
det är ofta självklart att allt
det vilket så att säga har en tagbar form
kan omvandlas till en annan form,
detta är självklart för det behövs inte så många tankar runt det, du behöver
inte bli överraskad av att vattnet blir en skål – det hör ju inte direkt till
vanligheterna – möjligt är det helt klart. det har funnits och det finns folk,
folken vilka kan allt detta; de lever i självklarheter inte huvudbry. de vet
att kroppens formmassa bara är en form ett hölje till själen och själen längtar
ut så det spritter i armar och ben i ögonens djup skådar anden ut samt viskar näri
rörelsen har sin rörelsetid i den upplösta tidens skönhet skådar anden in i
meningens stjärnvidder – så säg mig är ej stjärnor droppar
regnbågsdroppar –
färgskimmertoner vilka leder själen in i andeland.
beundra rörelsen säger jag
rörelsen i rörelse samt rörelsen
i vila
människan borde beundra mera
be i undran
under
stanna inför
samt be;
berätta mig dina under
vilka
är
självklarheter
själv
klar
heter
genom denna undran kanske du
fylls med insegel
det vill säga du lägger inte din
hand i allt du möter
du inväntar svaren
i beundran inför
skådar jag ditt vara
därmed öppnas
ditt ansikte
*
(kan du forma en skål av vatten)
i regnbågsskogen
valde hon människovardandet
hon såg gryningsljuset
ännu svagt skimra
genom fransarna
genom trädens
fingrar
silas
såg livsängsdimman sväva
dimfolkens rörelser
så vackra
gracila
näktergalen följer
rörelsen
regnbåpgsfolkens
kristallklara stämmor
i en flätad korg av hassel
bars hon av himlamoder
in i
jordeträdgård
lyftes
bäddades
in
in
vintermåne
vårmåne
sommarmåne
vattnade hennes bädd med
silverklara måndroppar
skogsfolken vek sakta undan
mosstäcket
hon reser sig den spröda stängeln
huden är nästan genomskinlig
glasvingehud
ögonen är fyllda av
andeunder
ser in i allt
är allt
hon är ej omgiven av
ett vittbretthov
få kanske en del säger
hon ler
de vilka är i livskretsen
är de vilka är
i de stunder solen sänder sitt gyllenklara
ljus
på närbelägna bergen
glöder bergen
glöder hennes
ögon
drömögon andas in andens guld i
själen
själen strålar i andens ljus
hennes hjärtas väsen
glänser av
morgonsolens
klarhet
moln seglar in
skymmer solen
hennes ögon mörknar
är av vemod fyllda
förbunden är detta liv
allt liv
med andens alltets liv
skogens träd
markens blomster
är hennes vänner bröder systrar
ur kronor kalkar toppar höres
folken talasjunga
ur klippan springer en källa med
nätta fötter
glitterstänk leker runt stenar
källans vattendroppar yr
glittrande
glitter
stänk
ljusglimtar
i natten andas moder måne
månens klara silverglans
norrsken
sydsken
färgspelsskimmer
skådarblicken följer
vattnets spel
måne
vackra
skimmermor
sträcker sin hand
rör vid vatten
genast
tusenstänk
av
glittervattendroppar
räckes in i hand
nu formas av droppars blänk
silverglänsande kalk
pokal
fylls med månens
silverljus
drick du spröda stängel
beundra det sköna
väx i din skönhet
segla
in
känner du dig ensam i det du är
i livet, sänd mig
din ensamhet
så skall vi
vandra
i skogar av stjärnvidder
och kalken undrets kalk
fylld med dryck av
levnadshopp
sträckes till dig
mörkas dina ögon ännu
in i livsmodskvav
låt mig visa dig
smeden i stjärnsmedja
smider livstrons
läkta styrka
med undrens hammare
förmår du ändock ej lyfta din
blick
in i skådarljuset
tynges du
far livets gåtors stormar
över dig
se spindelmor lägga
tankenätet in i hjärtats sjö
sländan spinner
hör väverskor väva
av livets kärleksstrålar
din öppnade väg
hon står invid källan
ur berget
sprungen
med en kalk av vatten formad
fylld med månsilvers klara
hör hammarens klanger ljuda
ser en vandrerska vandra
stegen är sargade
hon gråter
tårar faller
är pärlor på strand
glittervattendroppar
en stämma ljuder
kan du forma en skål av vatten
tag pärlorna dina i din hand
hon står invid källan
ur berget
sprungen
med en kalk av vatten formad
fylld med månsilvers klara
hör hammarens klanger ljuda
hon klarnar
in i skådarblick
solen sänder sitt gyllenklara
ljus
på närbelägna berg
bergen glöder
hennes ögon
glöder
drömögon andas in
andens guld i själen
själen strålar i andens ljus
hennes hjärtas väsen glänser av
morgonsolens klarhet
norna
calypso
bulbosa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar