den 1 maj 2012

slumpen
är slumpen ett är
ett skeende

kan
ske

är våra möten tatuerade i våra ögonlock
ser dem vara vävar
kan
ske
är mötena
vackra bilder målade i våra regnbågshinnor
näthinnor

de är
för att vi skall svara

belivelse

vi kan se vad de innebär och söker sudda ut eller gör oss blinda

skeendet skriver du i sin fyllda skönhet vilken ofta leder in i sorg
att det fattas... en upplevelse av halv
hörde vackra ord eller läste i en bok; äntligen var jag en av två ej längre ensam ... det lever i din bild

evigheten sägs vara uttalas ofta med en suck... det tog en e v i g h e t... på något sätt ett tungt kvarhållande... medan evig kanske är urkällans rörelse vilken är de sanna mötenas landskap

dina ord förmedlar alla de ord vi så ofta håller inne; kanske borde vi ur våra hjärtan säga alla de vackra ord vi med vilja kan uttala ... helhetsorden

ödla

vackra ödla

vishet bär du

skänker

du

ödla i mina ögon

släpper

svansen

ödlan släpper svansen

då

du rör vid

svansen

vid

då

*

solsegel frågar

vart är du på väg

vart

leder

din

resa

o, jag har studerat

tusenfaldiga kartor

mätt vägar

raka

släppt dem

och vet du

så lustiga de ser ut

då jag släpper dem

nej, de far inte iväg i virveldans

de blir

ja, liknar en resår från sträckt till släppt

en resårmadrassfjäder

inte en fågelfjäder

eller

låt oss säga ett vågigt hårstrå

eller en hårlock

du drar ut hårlocken och då du släpper den far den samman i ett huj

varför har du studerat alla kartor

alla   dessa   kartor

o – jo

någon förtalte om en bättre plats

en skattplats och dit är jag på väg

dit skall jag resa

så är resan från där du står nu till resmålet, slutpunkten

o

jo

så kan det beskrivas

skall du stanna där sedan då

skall du bli kvar där

så många frågor du radar upp

ja

jag undrar

är

inte livet resan

är livet resan

samt mötena pärlorna

är

inte livet den karta du skrev

är livet den karta du skrev

ditt ljusminne

din födsloimpuls

den du skrev i regnbågsskogarna

vid urkällan

jag bara undrar

varför alla dessa studium

vad är det du säger

vadå

livet

är

resan, det finns ju destinationer vilka måste

planeras in i minsta detalj, tåg bussar flyg

tidtabeller

visslande tutor hastande steg

annars missar jag kanske allt

vad skall du missa

tidsspannen är vackra stjärnvidder

inte den där fasthållande tiden

maktens;

de så kallade rådande i människovärldens tid

tidsspannen är den gudomliga tiden

vilken andas i ständiga skeenden

rörlig rytm

andningspuls

är det verkligen meningen … 

jag menar det tillfälliga målet, knuten du slog på resan

nåväl gordiska knutar går att lösa så blir de ariadnetråd

vad är det du säger, det är väl klart att det är meningen så väl som jag planerar

ja just det; låt mig berätta dig

för mig är resan målet

till målet är inte resan

resan

att resa är hela livets väv

resan är

pilgrimsfärden

pilgrimsfärden är den heliga platsen

är det verkligen så tokigt

ibland planeras allt så hårt

destinationer

vilka blir eller kallas slutstationer

det höres vara sopstationer

och det kan väl vara väl då det är återvinning.

hör du så tokigt det låter – återigen talas vinning

vart tar livet vägen i det

du blir utmattad

utmattad ser din blick ut

hela ditt ansiktsdrag

hur skall du kunna hålla ihop allt det där planerade

hur skall du kunna släppa allt du håller i

du skulle behöva minst tjugo armar för att hålla samman

din efterkonstruktion

för det är ju det den är

originalet har du i hjärtat

hur skall du hålla samman din efterkonstruerade

rekonstruerade bild

istället för att följa din livsväg

din

resa

vad är utmattningen

den är en slags självhävdelse

vadå

självhävdelse; vad har det med min resa till skattplatsen att göra

jo ser du hur hela du stramas åt till ett skalpaket

den självhävdelse jag berättar dig är

produktion

hur kan liv vara

produktion med vinst

glöm ej

vilan

varför skall jag vila

har ju inte ens börjat

har massor att packa med mig

självhävdelse är ju i detta en slags idéer om

om hur du skall leva

de idéerna blir din karaktär, en hårdhet infinner sig för du måste hålla i allt detta. detta blir din rustning ditt skydd. ett skydd; ideskyddet låser inne spontaniteten vilken lever i det medvetna av allts skönhet. i det medvetna av allts skönhet – den människan är ”mjuk” den människan är spontant i är. lever ej med färdiga svar vilka måste memoreras samt hållas fast. hon; den människan lever i det medvetna av allts skönhet – den människan är ”mjuk” den människan är spontant i är och det är det genuina gensvaret, det är ej en reaktion – det är hjärtsvar.

glöm ej vilan

så du menar att jag skall kasta alla kartor jag gjort

jag menar ingenting

lyssna

i

vilan

upplev din utmattning sakta lösas i insikten av

hörsammandet av ditt hjärtas rytm

ser du

manisk samt intensitet

ligger ej i samma bjudskål

det finns en vacker intensitet

vilken strålar

ur ditt bröst

din

bröstkälla

vilken är

nuintensiteten

vilken är

gensvar

gehör

ge

hör

ofta tar denna den maniska energin i hand

viskar varsamt

stilladig

bromsa

kör ej in i väggen i rasande fart

följ din röst

hjärtat

din egen gudomskälla

vilken är

urkällan

andas ditt ursprung

ej kopian

iden

om

vem du är

denna ide ger dig

ett karaktärsskal

lagerpålagerskal

vilket kan göra dig till en rotvälta

i det stormar viner

det finns ej handböcker

för att hörsamma

finn dig själv

i den insikten

infinner

sig

den mörka natten

ditt ”sökande”

svarande

upplyser

natten

ditt sökande svarande

är

facklan

lågan

vilken för dig till soluppgången

det

sökandet

där solens gyllenklara ljus

på bergen glöder

på skalen glöder

så står du naken

hörande

det sökandet är ej

att tro sig om

att vara

detta

sökande

är

verkligen

det upptända

eldsbladets

eldskrift

och morgonhavet är glittertindrande

tusenfaldigade droppar

skapas

knådas

formas till

en solkalk

fylls

i morgonhänder av

månsilver

klaras

ljusvärldar

samt

stjärnglöd

och din nakna hud skimrar