fredag 4 maj 2012

den 4 maj 2012

marmorådrad hud
frysande
kropp

allt slets itu
sjönk in i berget
så kändes det
i en mörk grotta

det var kommet länge på väg
förundrad förvånad är jag ej
det går inte att leva med all denna smärta
det går ej att leva utan en hand i hand

livet slocknar
det är så

i så många dagar
nätter har jag skrubbat min hud
med lera med sand med glas

sökt vara tyst
stilla

försvinna

hur skall jag kunna försvinna
i en värld så myllrande

alltmer började jag frysa
blodet rann ur mig
kanske var jag på väg
att bli
marmor

så kan mina ådror sjunga för dig
den handlösa nynnar i bergets sal
i en grotta fuktig

ögon möter mig
är du jag
är jag du
oavvänt ser de mig
bedömande i kärlek

sannhet strålar i dessa ögon
kan jag möta den blicken
se mig med den blicken
då är allt väl

ögonbäraren
tar min hand

nu är jag förvånad
jag har en hand
ögonbäraren tar min hand

genom en smal springa
ser jag ljus sippra in
mjukt vitt ljus

jag har varit här
förr

ögonbäraren skänker mig viljeork
jag dras mot
dras ut ur grottan av ljuset

ögonbäraren
är med mig

visar mig ett land
fyllt av kärlek
*
himlar är blommande ängder
ädelstensblommor
gnistrandetindrande

utur marker flyga
färgsprakande eldfåglar

männen står i formation av en båge
hudar skimrar
bronsröda
koppareldsröda

männen skjuter pilar
pilverksfyrverkerier

männen skjuter upp
luften är fylld av rök
rykande krutdofter

var är kvinnorna

kvinnor följer
skådespelet
ansikten är färgskimrande
ädelstenar

kvinnorna rör vid
bågsträngen
väcker dess tonande stämma

sakta seglar
nattsvanar in
skimrande
silverögon

ser
grundtoner

kvinnors fingrar
stillnar

strängen vibrerar mjukt
mjukt in i männens händer

pilregnen
upphör

den uråldriga
nalkas

edra pilregn såg jag
de upplyste himlarna
falnade
snabbt

illa
kvickt

se kom sätt er
här

vid elden

de såg sig om
vilken
eld

elden jag tände
ur mina hjärtögon

låt mig berätta er sagan
sagan om
uppskjutarvinden

i vindarnas grotta
lever en gosse
en tös

en vind av vindar

vanligen brukade vinden
strömmande
följa
rörelsen

utföra sysslorna i ljuslugn
lät sig icke störas

just denna stund i livet
satte denna vind sig under
det stora trädets krona

såg sina göromål
och de växte
och de växte

trädet harklade sig
hur är det med dig i denna stund
du är ju alldeles stilla
har du stigit ur din vackra rörelse

vinden suckade
det är så mycket

har det blivit mer än du brukar

ja det är ju stora högar med ting
och jag samlar
och jag samlar
kraft

hur jag än samlar
rinner kraften ur mina fingrar

det stora trädet susade
är det så
är det

så, så barnet mitt, solfrön månfrön i ängen

vinden gjorde märkliga saker
plötsligt befann sig en fönsterruta i luftväggen
nu satt vinden där under det stora trädet och
såg på allt genom rutan

blev det mindre nu

ja, här innanför är det mindre

skall du fortsätta vara här
innanför denna ruta då
du tror inte att du suddas ut då
jag vet inte jag
nog behöver du luft under vingarna

vinden satt där utan svar
såg på världen genom glasrutan
fönstret blev allt tätare
det började skymma
så tycktes det

vinden blev allt gråare i huden

det stora trädet
rörde vid vinden
vännen min
du kanske skall öppna fönstret

du behöver luft

vinden grunnade en stund
pillrade upp hakarna

och åter

utföra sysslorna i ljuslugn
lät sig icke störas
av icke är

log in i det stora trädet
vet du, det var inte mer
tack att du skänkte mig ditt stöd

det stora trädet susade i vindens närhet
tack  min  frände att du ser

Inga kommentarer: