alla hjärtrötter är pärlor i den
stora kransens omkrets
rigorös är ej rigid
och
definitivt ej frigid
det definitiva kan du genom
lyssnande
lösa
upp i
ini
fruktsamhet
det är vackert att älska sig
själv
uppleva kärlek till sitt egenvara
i bemärkelsen av det kärlek är
doften
är jag varse det kärlek är doften
essensen
så vet jag att egenkärlek ej kan
vara negativt ty är jag fullt medveten i att jag sänder ut dofter, värnar jag
om vad det är jag utsöndrar
vissa odörer går ej att spraya
bort
då i det stadiet har egenvarat
glömt det kärlek är
då har essens den doften klivit
över till odör; detta är den negativa aspekten av egenkärlek och den aspekten
leder in i arrogans med omgivande varat samt med den egna individen
det finns ting vilka ofta söks
gnuggas bort från barn
det är självförtroendet
barn har egentligen ett mycket
vackert självförtroende i sitt insteg
kanske är det en av ekrarna i
irisen i den stund det späda barnet ser in i dig
undrandes vart ditt
självförtroende tog vägen; tror du på dig själv, sträck dig in i den du är
stolt
det är den positiva bejakelsen;
självförtroendet samt stolt ej arrogant.
ordet rigorös stiger fram inte
enstaka gånger utan gång på gång. till slut slår jag upp ordet och ser bland
annat; formalistisk och jag önskar ”ringa” in det ordet av den enkla
anledningen att jag ser hur formen – urformen – uppstod i skapande glädje ur
universums samrörehänder.
hur kan du teckna det du ser
det är en god iakttagelseövning
en god närvaroövning
att bli pennan
stiftet
kolet
bli det ljus vilket framsköljer
konturerna
att ej åsidosätta det liv vilket
framträder genom din ljusiakttagelse
till viss del är detta att vara
rigorösa – formatisk och varför teckna det du ser; det är en god övelse i
allkärlek. visst är egenkärlek av godo, allt är av godo så länge det ej vippar
över kant stiger överstyr, åsamkar tårar samt skada. visst är egenkärlek av
godo så länge den andas ödmjukhet. ändock har egenkärleken ofta växt sig
överstyr samt blivit ett så kallat ogräs med arrogansen i släptåg.
lär känna dig själv genom ditt
självlär du
lär du känna dig själv genom ditt
själv ”dras” du upp, din gestalt är stolt. varför förneka den du är. skaparen
den store skaparen fader modern moderfadern universum skaparviljan skapade dig
i kärlek, knådade av jordar av marker av allt en kärna, din livskärna därav kan
du andas doften av alltet i dig. skaparviljan skapade dig i glädjekärlek. så
stig stolt in i den du är – i självförtroende
inte någon är bättre
så hur skall någon förklara dina pärlors djupa lyster.
varje denna pärla är en pärla ur
frälsarkransen och denna pärla stiger upp just i den stund vilken är
kanske någon försöker övertyga
dig att pärlan har en helt annan färg. varför gå i strid om detta vilket så
ofta sker, den ene säger blå den ene säger röd och så stå de i timmar och
kastar färgord på varandra. du vet ju innerst inne vilken färg din pärla har;
du har ej egentligt behov av att uttala färgen högt – du skrider stolt i den
färg pärlan innehar; hela din varelse ditt väsen din gestalt skimrar. du
behöver ej överbevisa, övertyga, bemästra den andre. ni är mästare i edra
färger, det är bara det att någon inte har din pärla och du inte någons –
tillsammans är ni vackra i skaparglöd.
alla hjärtrötter är pärlor i den
stora kransens omkrets
kanske någon söker övertyga dig
att pärlan har en helt annan färg än den du egentligen vet pärlan inneha.
lev med bilden att du i den
stunden trycks ned under vattenytan i mörkt vatten. du lösgör dig, klyver
vattenytan, stiger upp, andas djupt in medans vattenblommor är lika med
vattendroppar, pärlregn gnistrar, du lutar – kastar – huvudet bakåt och säger
stolt; den färgen är pärlan
denna din
säkerhet/självförtroende kan väcka mångahanda rörelser
ringarna blir många, samtidigt
med en kompost av någons någras känslostormar av upplyftande förfriskande,
hotade, irriterade. det är ej vanligt att våga vara rak – stoltrak. hur
knuggliga knotiga träden än är står dessa med rötterna i källans – hennes hjärta
samt sträcker sig i rakvilja. samt grenarna skänker båd ljus samt svalka.
den vilken v et var i kolet, var
i glöden
vinden andades
elden flammade
se veden den fuktiga brinna
se hela processen
bara se- utan subjektiva
noteringar, bara se – objektivt iakttagande i kärlek, i den stunden vet du vad
ljus samt värme är.
du tror ej – du vet i djupet av
ditt hjärta att du är den du är – ursprungsindividen i din kärna – kärna – lev
med bilden av vad kärnan är. säg mig; lever ej hela fruktträdet i kärnan,
endast kärnan vet vem kärnan är; inte du och inte jag. det enda vi vet är att
kärnan liksom allt har ett ursprung
rigoröst
i kärlek skapad
så
hur kan du teckna det du ser
det är en god iakttagelseövning
en god närvaroövning
att bli pennan
stiftet
kolet
bli det ljus vilket framsköljer
konturerna
att ej åsidosätta det liv vilket
framträder genom din ljusiakttagelse
husens väggar behöver vackra
bilder i det att så många ögon är släckta, ej orkar se alltets vackra
måla utan penslar
måla utan färg
tillåt
alltet måla sitt väsen
med penslar
med färg
vilka planteras i dina händer
i dina ögonskopor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar