ordet glufs säger mycket
upprepar du ordet tätt efter
varandra
säger detta ord tydligare och
tydligare vad glufsa är
säger du sensibel
sirlig är det ett element vilket
ej är glufs
grisen lever tätt intill marken
grisen glufsar vilket troligen du
skulle göra med ett tryne
grisen kan tyckas vara smutsig
och det ena med det andra
och visst är det så i mänskliga
mått
dock ej i grisliga mått
det sägs att grisar är renliga
och inte alls smutsiga
det ser dock glufsigt ut då de
äter
i mänsklig synvinkel –
bedömningssynvinkel
då har du bortsett från vad
grisen är
vad människan är
det var en gång en gris
grisen levde i sin inhägnad
grisen älskade sitt hemman
det hade byggts ett hus till
grisen
vari grisen fann lä i vindar
skugga i sol och så vidare
varje dag gavs grisen skulor gavs
grisen mat samt vatten
och det smakade oändligen gott
marken däri grisen vandrade blev
alltmer uppblött
liknade väl mest lervälling
vilken var skönt att rulla sig i
det gav gott skydd för sol samt
surrande flugor
grisen såg nog att de däringa
vilka gav henne mat ibland rynkade på näsan
de verkade ej tycka om doften av
hennes inhägnad
nåväl
nåväl
vi har alla smakriktningar
och det
kan vi vara glada för
ni säger att jag glufsar
minns ni den stora festen ni höll
där ni serverade av skördens
givna
det
var inte en vacker syn
jo vackert var bordet med den
vita duken
med blomsterfägringar
tallrikar och allt det ni bjöd på
till livs
det ni ej såg
det jag såg var de vilka hastade
dit innan varsågod tillsades
de
glufsade
jominsann de fick allt en knorr
därbak
och ju senare kvällen led
för kvällen led vid åsynen av det
festen blev
ett glufsande utan dess like
det tog er många stunder att
städa upp efter glufsandet
tacka vet jag min vackra inhägnad
förresten var det länge sedan ni
tog mig till dammen för ett bad
det är vackert vid dammen
näckrosorna
fiskarna vilka sirligrör sig
skräddarna trollsländorna och så
grodorna
jag hör dem i nätternas
sömnbladsöar
grodor ja
grodor kväker
kan du kväka
en del kan blåsa upp sig
vad sade du
paddor
ja orkestrar består av många
medlemmar i släkten
och i familjen är alla orkestrar
förenade
nåväl grodor
grodor kan hoppa
oj vad grodor kan hoppa
från näckrosbladet till stranden
det är nog en vacker bild av
hopp
det sägs att en del människor
kastar ur sig grodor
eller mer orden hoppar ur munnen
på dem som grodor
jojo så sägs det
det är bara det att grodor hoppar
med fokus
grodor hoppar inte utan att se in
i
utan att lystra
människor kastar dock ur sig ord
– ibland - utan att inse vad de gör i
den stunden
de orden bränns – de är dock ej
brännmaneter för den skull
visst kan jag undra varför djuren
används till alla dessa liknelser
det kan väl vara bra att se ord
hoppandes likt grodor ur munnen - stanna då upp i medvetandet av att grodor inte
beter sig hur som helst… samt varför inte; lev med grodans samtliga
utvecklingsstadier och se i det helhetens skönhet.
jo – djuren används ofta i bilder
vilket kan göra mig ont ty vi kastar negativa skuggor över deras väsen – å
andra sidan undervisar djuren oss ty de skänker oss vishetsbilder till de saker
vi har behov av att arbeta med – visar flerfaldigade skolningsvägar… så kan vi
en dag kupa våra händer inför grodan vilken stukade sin fot samt invänta
läkandet – samt släppa fri.
’
i det vida blomsterhavet
sitta de
träden med de vida rötterna
med de vida kronorna
följer dem
huru de binder långa band
band
blomstergirlanger
träd vackra träd
tag girlangen i din hand
sju kronor andas drömmars dofter
i slingan vi band
bladen är många
tråden
linan är bärande
ett av träden sträcker armar
händer ned
håller gungan stadigt
sätt dig människobarn
människobarn sätter sig
vaja vind
vagga
gungan
och trädet vaggar gungan
människobarnet
ler
i fröjdansljus
*
spindeln sitter i skogsvrås lugn
nätet är vandrat
vandrat med skirtunna trådar
regnen andas mjuka denna natt
små silverpärlor
skrudar nätets
vävens ansikte
minns du barnets gyllene ord;
änglarna har hört
så många gräl komna till
så mycken missnöje komma till
de har samlat dem alla
i molnen
molnen är fyllda nu
änglarna måste tömma dem
så ungefär löd orden – ja orden
minns jag
barnets ansikte lever jag med
detta vackra barnansikte med
känsla vibrerar i mitt hjärta
änglarna har hört
så många gräl komna till
så mycken missnöje komma till
de har samlat dem alla
i molnen
molnen är fyllda nu
änglarna måste tömma dem
jag kan se änglarna samla in
tvätten
kan se änglarna i himmelsfloden
änglarna sköljer
sköljer
änglatvätterskor
ser änglar vrida ur de tvagade
styckena
lärften
änglar hänga lakan på tork
i vindalle
dropparna de renade
är i molnen
änglar tömmer molnsäckar
regn faller ned
faller in i moderns händer
så är edra steg renade
det är glädjande höra barnens
visdomssegel andas
vi är tysta tillsammans en stund
så vackert
nätet ditt är i nattens klarhet
ansiktet bär alla åldrar
nätet är silverlanterna i denna
delhel
trådarna kan vara fåror
regndroppar spirar i fårorna
tag en av dropparna i din hand
högt upp i skyn
seglar fåglar
tvenne
svävar
seglar
svävar
nuddar
snuddar
vid
varandra
kärlekens
skönhet
