regnfuga
ljuder
i
mollstämda
bladverk
*
naturen - nära ande/andas
tomhetens underverks rörande elementarers närhet
jag skrev; naturen förstör allt
ägande samt egentligen all formation – formatio – naturen förstör – detta är
upplöser det hårt sammanpressade in i formfulländning vilket är upplevelsen
molnen förmedlar.
i molnen synes länder, synes
kroppar, synes ansikten i ständig låt oss säga omvandling.
naturen förstör allt ägande –
förstör ägandet samt egentligen all formation. detta är oerhört vackert ty
innebörden vilken framskrider framstår erinrar dig om att varje möte är i
skapande/nyskapande.
ja – molnen förändras ständigt,
detta innebär icke att de ej är moln. ja – trots att molnen ständigt förändras
är de ändock moln.
i det höga gräset
i det vidöppna ängsögat
med doft av timotej
röd vit klöver
smörblomster
mandelblom
ljudande blåklockor med invävda
silvertrådar
där ligger
drömmaren
med drömväven lagd över ansiktet
över är det ej
mer förenad med ansiktet
drömmaren följer molnen och hur
det kommer sig
så befinner sig drömmaren sig där
– i molnen
så är det
drömmen är en väv
och väven är en dröm
så är jag ett drömkorn
en drömtråd
naturen värnar om delarnas
rörelse i helheten – frihetsandning inre
naturens sikte är delarnas väl
delarna eftersträvar helhet –
fridsandning inreyttre
delarnas hjärtsikte är helhetens
väl
det är när negationsformen tar
över naturen
så att säga
förstör
livet kan ej köpas ej heller säljas
så är det
drömmen är en väv
och väven är en dröm
så är jag ett drömkorn
en drömtråd
jag ser en drömmare ligga invävd
i ängens vidöppna öga
regnblad är gnistrande strålar
solfingrar rör vid det spillda
vinden torkar kindens fukt
ur lövverk sprides
vingfolks rörelser
regnfuga
ljuder
i
mollstämda
bladverk
spindelmor
eller är det drömmaren
klättrar uppför
nedför tråden
väver nätet
drömväven
ett ansikte framträder i skönhet
drömmaren sträcker på sig
en lapande solfjäder
en spinnande katt
molnen skingras
drömmaren beger sig in i vandringsstråken
violinen ljuder ur drömmarens
bröst
bege dig ut på vägen
i varje steg – tag av dig
tyngderna.
bliv vägen
v a n d r i n g s f ä r d e n
du är den skrivna
poesin
varje strof är
ett nyfött barn med rosiga
inkarnatskinder
var skrevs orden
vem skrev orden
spelar det en roll
lev orden
orden
lev
lägg dig i dalen
i dalen
i bergens ring
bli
l a n d s k a p e t
det poem
han nedtecknar på arkets
mottagande
med giv ande
se vinden
se vinden lyfta arket
arken seglar i himlars hav
duvan för en grönskande kvist
till den öppnade vägen
det växer ett träd
med vita blad
dina ögon
är
källan
vilken vattnar
trädets
rötter
så lev ej
i landsflykt
l a n d s f l y k t
lev i
landinsikt
l a n d i n s i k t
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar