den 24 juli 2012

säg mig

sade savannugglan i akaciaträdets höga

till hackspetten

vilken

idogt

hackade

skulle du

vilja

att någon bara borrade ett hål i ditt hus

eller bara sådär

klev in

hackar gör jag ej

knackar gör jag

trummar

gör

jag

virvlar i soldisdans

plötsligt började trädet

akaciaträdet

svaja betänkligt

jo även det träd hackspetten hackade i

klingorna skar av stammarna

stammarna föll till marken

skulle ni vilja att var och en utan att knacka stiger in i edra salar

frågade djuren människan

säg oss

varför är ni så oförstående

det är små reservat, rutor ni tillsäger oss leva i och endera dagen fäller ni dem också

och var skall vi finna mat då ni rycker dukarna av våra bord samt tömmer samtliga skålar

*

vem är hon

vilken vandrar i skugglandet

din röst känner jag igen

så väl

du rör vid mitt hjärta

du flyr

kom sätt dig här vid kudden

dynan

se

din hud är arket

tatuerat är mönstret

själskoderna

fastlagda är de ej

ändå

fast lagda ty du skall ej såra

dina anklar

vrister

kom sätt dig här vid knyppeldynan

tråden din är spunnen av vitaste lin

av vitaste

silke

sidene

trådar

tag nycklarna i din hand

trä

av trä

träd nycklar

nålarna är stjärnor

är planeter

slut ögonen

knyppla spetsen

det är sjungande rörelse

lagd är stigen

ändock ej

lagd

i förstone ser du ej mönstret

månen är dold i indigoslöjor

skära av silver

halv

fylld

din väg skimrar klar

likt ett månsegel

varje ruta

mellanrum

tomhet

i din spets

är gryningen

är morgonrosens

stjärnans

ögonfyllnad

hör du

morgonsvanarnas

vingsång

lyft

med

dem

*

(ögonvrå)

glada breder ut vingar över ängsöga

vädrar i vindfuktade regnkorn

ingen fara

endast kvarnhjulens stenar vilka mal

sädens ax

pudrar

tiljor vita

ur ängs vrås öga stiger

lyfter gladan

landar i askens vida krona

lien ljuder i vinden

klöver timotej rinnande doftkrus fyllnad

uppför ängsbackes nacke

hör

hör rosenriddare följa vindarnas leder

molnföljen

bär rosenordens krans

och vinden frågar

hur tror du klangerna

stiger

ur

klangspelen

vindspelens rör

endast

ur

tomhetens

rena

ängsfalken

spanar in i kärrets gömslen

skarp är blickstrålen

vilken lyfter

tjärnögas

stämma