det var
i det trettonde steget
en fågel flög ur
hennes högra tinning
fågel satte sig
i hennes vänstra handrede
först syntes fågeln vara
yrvaken
kippade med ögonen
kisade med
de små svarta
ögonen
dina ögon äro svarta topaser
fröögon
kanske
fågel bär en svart huva
vingmantel ur pilbarkens tonskala
bröstet av mandariners
rönnbärs tonskala
så var det i
ena stunden
ögonen
fortsatte vara glaspärlespels
fröögon
fjäderskruden var det
vilken skiftade
hamn
fågel
av de blå
lazuliskogarna
säg
är din vilja att sjunga mig en
sång
det är min vilja där efter
sedan
skall vi språkas vid
fågel med blå
vingskrud
sjunger
solmoln
runt hennes axlar
fyller
hjärtat hennes
med
solbelysta vingsegel
häri
kan orden
segla
orden ja
så sade fågel blå
säg mig
varför är din vilja att binda
orden
inte är det min vilja
en bok är min vilja att nedteckna
dem i
så är ej orden
bundna fast i boken
så ser jag det sade
hon
pärmar
höljeshänder har en bok
blad har en bok
allt detta är bokmakarens
hantverk
jag kan lära mig
av bokmakaren
i det boken är färdigställd
öppnas pärmarna
bladen bläddras
jag ser dina vingar
fågel
vackra
flyga
fria
jag skriver orden med fjäder av
fågelbörd
jag skriver orden av havsbörd
hur kan detta
bindas
boken binds
boken är vaggan vilken orden
slumrar i
jag kan se orden
andas i bladen
nej
binda orden är ej min vilja
nedteckna dem i ordens frihet
fågeln
kvittrar är nu
röd
det
är en vacker bild
du skänker mig
låt oss flyga med orden
i
orden
*
den mogna frukten
den övermogna frukten
jäser
sväller
ser en pumpa
spricker
sjunker
samman
jordas
återvinnes
återvinner vägen
det förstörande
för störande
för – detta – stör andens växt
det förstörande kommer in för att
eliminera det vilket har växt dig över huvudet
över dina gränser
breddgrader
det förstörande kommer in för att
eliminera det vilket växt över dina gränser, där tanken svällt ut till en
zombrero – sombrero – zombie - .
livet – du kan ej längre
blomstra; detta är att tillåta livet återvända; detta är den egentliga döden vilken
ej finns, detta är transformerande rörelse, detta är glädje till allt vilket
lever – glädjevägen till liv.
den gamla
muren
har behov av – ej ytterligare
lager – lagerkransar, har behov av att putsas det vill säga
borstas ren
så kan
rosor
åter
finna
fäste
åter
blomma
jag blåser på maskrosbollens frön
de passerar samt landar
transformerande
rörelse
befrielsen
befrielse är
att i hinnamedtakt
riva
de pråliga salarna
höra ditt
rop
befria mig
och varje riven
våning
för våning
för varje riven våning
skönjes
grunden
det vilket ej hör dig
till
det oväsentliga
är
bortlyft
den onda cirkeln bryts
eller närmare bestämt
är
helad
helad är
livets cirkel
vilja
skulle
vilja
skullevilja
jag andas ut allt gjort
alla gjorda steg
bilder
jag är i den vita dalen
i tomheten
han gav sitt liv
han korsfästes
vad är detta
trenne tomhetens dagar
allt var i bidan
stod stilla
en hängande droppe
mellan träd samt mark
i tomheten
kan det nya födas i övervinnelsen
av döden
korsfästelsen – vem är det
vem är det vilken visas på korset
vem
är
det
jag förs in i frågan
vad håller vi kvar
genom våra symbolbilder
samt
håller vi kvar
är det icke just detta denna
vandring visar
vad är det
du håller kvar
i tomheten
kan det nya födas
övervinnelsen av
det vilket ej är
jag ser våningarna av pålagor,
lagda på, plockas ned, ej genom dynamit sakta bitvis, konstfullt plockas de ned
i hänsyn till dig av dig. ditt inre plockar ned våningarna, tillsammans
studerar ni varje del, ser med klara ögon vilka delar hör dig till
i det att detta arbete är klart –
avslutat säger jag ej ty det är ett fortskridande arbete däri du är uppmärksam
på det vilket fastnar på din hud. somligt stiger in somligt är fångstgarn,
spinn, kvalsterspinn.
våningarna är rivna
det vilket ej är du
har visats vägen
hem
nu står ett vitt tempel
i vita dalens
skimmerljus
gryningsljus
du
är
detta
tempel
jag förringar icke berättelserna
det gör jag ej
jag ser berättelserna i dessa
stunder
i denna stund
strimma av klarhet
ser jag berättelserna
hur de vandrades
jag ser
det
vi vägrar se
berättelserna vandrades samt
nedtecknades
för att vi skall se
jag ser den lame; tag din säng
och gå
jag ser den handlingsförlamade
eller den förlamade rörelsen
livet utan empati, utan rörelse,
utan inlevelse utan medvarande
jag ser den döde Lazarus
ser mysterieinvigningar
vandringar in i dödsriken
mörker
återuppståndelse
väckande
vad mer
jag ser fiskarna i havet
hur de kastade näten
och jag ser hur detta är huvudets
tanke vilken sjunker in i hjärtat
med hjärttanken kan de bjuda
alla de hungrande
in i
mättnad
sannhets mättnad
jag ser bilden av hur han bad dem
vaka med honom
ja – jag ser lärjungarna –
samtidigt övergår de till tankar till tankesvirr. de förmår ej vaka, de somnar
och jag ser att detta är bilden av dagsmedvetandets omedvetna. jag ser de
trettio silverpenningarna – ser silvrets renhet – silver – måne – moderliga
vara, hur de är inneslutna i en penningpung; smutsade. instängda förseglade.
samtidigt ser jag hur vi säljer oss själva genom att stänga inne hjärtats röst.
vi säljer oss dagligdags. så ser jag korsfästelsen och jag ser att detta är det
vi gör med oss själva
bilderna av vandringar lever
nedtecknade i det oändliga
gåvor
till
oss
människovardandets vandringar
nej jag bär ej vilja till att
binda orden – så sade hon
våningarna är rivna
det vilket ej är du
har visats vägen
hem
nu står ett vitt tempel
i vita dalens
skimmerljus
gryningsljus
du
är
detta
tempel
jag förringar icke berättelserna
det gör jag ej
jag ser berättelserna i dessa
stunder
i denna stund
strimma av klarhet
ser jag berättelserna
hur de vandrades
jag ser
det
vi vägrar se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar