hasselnötskvinnan
såg bladen följa
vindens
vindarnas
rörelse
rör vid
vi
rör
mitt
hjärta
såg fingrar blomma
såg blommor släppa blad
kronvingar
hasselnötskvinnan log
ty det var så
det såg ut så
för de vilka kastade blickar
här
omkring
det hasselnötskvinnan klart
insiktsfyllt såg
är kronbladen vilka höljer det
vordna
sol vind
måne vatten
hasselnötskvinnan bar nötter i
fingertoppsklykor
fåglar lindade tonslingor
runt nötterna
frukterna
av
säg mig
är ni fåglar
är ni
är ni
vi
sylfer rör vid
deras hjärtan
eldväsen andas
viljegnistor
till
hasselnötskvinnan
vallar barnens rörelser
in i
övande
stanna
stanna ha ej brått
stanna än en stund
följ regnens droppar
invänta modstundens fröjdande
och barnen följde dropparna
steg in i dropparna
upplevde
färden
ändå
ändå
då
än
sitter vi här
nätternas kyla kom allt närmre
hasselnötskvinnan rörde
varsamt fingrar
redo
redo
nu
nu
nu
är ni
är
vi
ur vallens betshagar
skuttar barnen
in i ängerns
blåklintsblå
klöverdoften stiger
humlor sprider doft av honung
allt är väl
allt
är
väl
väl är allt
en nöt bliver kvar
moder
hur skall jag kunna hoppa
det är så långt ned
det är så högt
dina händer är tomma
nej barnet mitt
mina händer är ej tomma
mina fingrar andas doftregnens
sländtrådar
tusensländor spinner
liv
detta förtäljer oss
fjärilen
händer är
ej
det
tomma
vi rör vid varandra
medrörande
medkännande
vi är ett
det var en gång
det är en gång
en tös
tösen bär en grönfingrad mössa
av solvinden är huden smekt
hennes moder har sömmat tösen en
vackergrön klädnad
med vita sidenband
tösen är ett
stillsamt
barn
ett
begrundansbarn
tycker så mycket om att sitta
där i bladvingarna
och fundera
över allt
utan att märka det växer barnet
en tum
syskonen stojar och leker runt
begrundansbarnet
ibland lyfter barnet huvudet
nästintill vrider halsen i spiral
för att få en skymt av sin
slända
av tråden
är det
så
det var inte bara det att barnet
växte en tum
för se ju mer barnet funderade
desto hårdare blev skalet
barnet blev en tankenöt
en dag i den tidiga morgonlunden
började bladriket
spritta hejvilt
sprätta droppar
sprätta sånger
en nötknäppare
nötväckare
satte sig vid barnet
varför sitter du här och mumsar
tankegrusmjöl
det blir ju mer och mer cement
jo det är så mycket vackert att
begrunda
jo visst är det så
det är bara det att livet rinner
förbi dig
och du ser det från ovan
du skulle bara se
hur vackert det är
där
nere
dina bröder och systrar skuttar
ju barfota runt
nere
där
säg är delaktig farligt
drömmer du icke delaktighet
är din vilja ej att vara delaktig
jag ser minsann gnistan inom
skalet ditt
den du gavs den du mottog i
drömglädjes bejakelse
jo visst
jag skulle vilja ta ett skutt
det är bara det att det känns som
jag sitter fast
jag har ju blivit så tung av allt
tänkande
nötknäckaren
knäpparen
väckaren
kvittrade galant
du får nog lov att släppa
fingerklykan där
oh hu så hemskt
så får du nog knäppa upp
skalet ditt
oh hu så hemskt
vad sker då
det
sker
såhär
skalet ditt knäpper du upp
tankarna flyger fria
landar i din moders händer
bladen du ser
så börjar du känna in
doften av
tankarna
du blir inkännande
du blir
då du känner in
känt in
var din skuttoas är
ja, då tager du ditt hopp i
handen
och vips landar du
jag följer dig
var ej rädd för stötar
när du landar
susar bladen applåder
och du känner med
blir medkännande
och ur det medkännandet blir du
medupplevande
och kan inte bara tänka över
tingens gång
du sjunger medlidandets sång
du är i
medvaro
och visst kan det vara oh hu så
otäckt
för se i detta skutt stiger du in
i medlidandets sfär vilket är djup närvaro
och det
är ej en pina
ej pinoregn
det är så urgrundens liv är
otadlig kärlek
är välan det ord vi kan bruka
jorden med
hur skall jag nu våga hoppa
det går bra
det är inte så svårt
du ser vad den där tanken kan
ställa till
en sak kan den inte
den kan inte verkligen
hoppa
hasselnötskvinnan susar helt lätt
och barnet tar ett skutt in i
ringdansens pärlglitter
sol vind
måne vatten
vid bergets fot lever en
hasselnötsdunge
med betande
frihjordar
allt är
väl
*
träden
träden är vackervisande
ur träd stiger allt
öppna ditt hjärta tag emot
andas in trädens sånger ur
vindens moders stämma
se bladen
i alla dess formrörelser
grenar
ett blad är oskrivet eller
skrivet
nedtecknade tankar
så susar tankeskogen
hon håller tankarna i sina händer
andas med dem
och bladen vänds
följer
tvenne sidor har varje blad
vad finns mer i trädens kronor
fåglar
och fåglar är tankar
skulle tanken vara den tyngd
människan gör den till
ja då skulle vi störta hårt till
marken
bli sågropar
inväntandes spirandevindens
regn
tankar är vackra
lev med bilden vad de är
och lyssna till hjärtats sånger
hör så vackert hjärtat omfamnar
tankarnas frågor
så är ett träd
flera träd
är vi träd
är vi
världsträdet
lyft ditt ansikte
in i
stjärnornas
krets
tag emot
dina
stjärnskor
lyssna till stegen
du skrev
i stjärnsalarnas
bokskog
stjärnor
lyser upp
din väg
så och
i deras blundande stunder
de vet
det
du
stundtals glömmer
skoremmarna är
sländans
tråd
himmelssländan
är ariadnetråden
i jordefingrar löper den
ej hinderlopp
utan hinder
så färdas själen
i livsblomstring
kasta icke dina gåvor
i miss – brukande händer
låt dina gåvor uppfylla
de ögonskålar
vilka
upp – skattar dem:
naturen
förstör ägandet
samt egentligen all formation
förstör det vilket leder till
sklerotisering
fjärilarna förtäljer oss detta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar