lördag 14 juli 2012

den 14 juli 2012


hasselnötskvinnan
såg bladen följa
vindens
vindarnas
rörelse

rör vid
vi
rör
mitt
hjärta

såg fingrar blomma
såg blommor släppa blad
kronvingar

hasselnötskvinnan log
ty det var så
det såg ut så
för de vilka kastade blickar
här
omkring

det hasselnötskvinnan klart
insiktsfyllt såg
är kronbladen vilka höljer det vordna

sol vind
måne vatten

hasselnötskvinnan bar nötter i fingertoppsklykor

fåglar lindade tonslingor
runt nötterna
frukterna
av

säg mig
är ni fåglar
är ni
är ni
vi

sylfer rör vid
deras hjärtan

eldväsen andas
viljegnistor
till

hasselnötskvinnan
vallar barnens rörelser
in i
övande

stanna
stanna ha ej brått
stanna än en stund
följ regnens droppar
invänta modstundens fröjdande
och barnen följde dropparna
steg in i dropparna
upplevde
färden

ändå
ändå
än
sitter vi här

nätternas kyla kom allt närmre

hasselnötskvinnan rörde
varsamt fingrar

redo

redo

nu
nu
nu

är ni
är
vi

ur vallens betshagar
skuttar barnen
in i ängerns
blåklintsblå

klöverdoften stiger
humlor sprider doft av honung

allt är väl
allt
är
väl

väl är allt

en nöt bliver kvar

moder

hur skall jag kunna hoppa
det är så långt ned
det är så högt

dina händer är tomma

nej barnet mitt
mina händer är ej tomma
mina fingrar andas doftregnens

sländtrådar
tusensländor spinner
liv

detta förtäljer oss
fjärilen

händer är
ej

det

tomma

vi rör vid varandra
medrörande
medkännande

vi är ett

det var en gång
det är en gång

en tös
tösen bär en grönfingrad mössa
av solvinden är huden smekt
hennes moder har sömmat tösen en
vackergrön klädnad
med vita sidenband
tösen är ett
stillsamt
barn

ett
begrundansbarn

tycker så mycket om att sitta
där i bladvingarna
och fundera
över allt

utan att märka det växer barnet en tum
syskonen stojar och leker runt
begrundansbarnet
ibland lyfter barnet huvudet
nästintill vrider halsen i spiral
för att få en skymt av sin
slända
av tråden
är det

det var inte bara det att barnet växte en tum
för se ju mer barnet funderade
desto hårdare blev skalet
barnet blev en tankenöt

en dag i den tidiga morgonlunden
började bladriket
spritta hejvilt
sprätta droppar
sprätta sånger
en nötknäppare
nötväckare
satte sig vid barnet

varför sitter du här och mumsar
tankegrusmjöl
det blir ju mer och mer cement

jo det är så mycket vackert att begrunda

jo visst är det så
det är bara det att livet rinner förbi dig
och du ser det från ovan
du skulle bara se
hur vackert det är
där
nere
dina bröder och systrar skuttar ju barfota runt
nere
där

säg är delaktig farligt
drömmer du icke delaktighet
är din vilja ej att vara delaktig
jag ser minsann gnistan inom skalet ditt
den du gavs den du mottog i drömglädjes bejakelse

jo visst
jag skulle vilja ta ett skutt
det är bara det att det känns som jag sitter fast
jag har ju blivit så tung av allt tänkande

nötknäckaren
knäpparen
väckaren
kvittrade galant

du får nog lov att släppa fingerklykan där

oh hu så hemskt

så får du nog knäppa upp
skalet ditt

oh hu så hemskt
vad sker då

det
sker

såhär
skalet ditt knäpper du upp
tankarna flyger fria
landar i din moders händer
bladen du ser
så börjar du känna in
doften av
tankarna
du blir inkännande
du blir
då du känner in
känt in
var din skuttoas är
ja, då tager du ditt hopp i handen
och vips landar du
jag följer dig
var ej rädd för stötar
när du landar
susar bladen applåder
och du känner med
blir medkännande

och ur det medkännandet blir du medupplevande
och kan inte bara tänka över tingens gång
du sjunger medlidandets sång

du är i
medvaro

och visst kan det vara oh hu så otäckt
för se i detta skutt stiger du in i medlidandets sfär vilket är djup närvaro

och det
är ej en pina
ej pinoregn

det är så urgrundens liv är
otadlig kärlek
är välan det ord vi kan bruka
jorden med

hur skall jag nu våga hoppa

det går bra
det är inte så svårt
du ser vad den där tanken kan ställa till
en sak kan den inte

den kan inte verkligen
hoppa

hasselnötskvinnan susar helt lätt
och barnet tar ett skutt in i ringdansens pärlglitter

sol vind
måne vatten

vid bergets fot lever en
hasselnötsdunge
med betande
frihjordar

allt är
väl
*
träden
träden är vackervisande
ur träd stiger allt

öppna ditt hjärta tag emot
andas in trädens sånger ur vindens moders stämma

se bladen
i alla dess formrörelser
grenar
ett blad är oskrivet eller skrivet
nedtecknade tankar
så susar tankeskogen

hon håller tankarna i sina händer

andas med dem
och bladen vänds
följer
tvenne sidor har varje blad
vad finns mer i trädens kronor
fåglar
och fåglar är tankar
skulle tanken vara den tyngd människan gör den till
ja då skulle vi störta hårt till marken
bli sågropar
inväntandes spirandevindens
regn

tankar är vackra
lev med bilden vad de är
och lyssna till hjärtats sånger
hör så vackert hjärtat omfamnar tankarnas frågor

så är ett träd
flera träd
är vi träd
är vi
världsträdet

lyft ditt ansikte
in i

stjärnornas
krets

tag emot
dina
stjärnskor

lyssna till stegen
du skrev

i stjärnsalarnas
bokskog


stjärnor
lyser upp

din väg

så och
i deras blundande stunder

de vet

det
du

stundtals glömmer


skoremmarna är
sländans
tråd

himmelssländan
är ariadnetråden
i jordefingrar löper den

ej hinderlopp
utan hinder

så färdas själen
i livsblomstring


kasta icke dina gåvor
i miss – brukande händer
låt dina gåvor uppfylla
de ögonskålar
vilka
upp – skattar dem:

naturen
förstör ägandet
samt egentligen all formation
förstör det vilket leder till sklerotisering

fjärilarna förtäljer oss detta

Inga kommentarer: