hon vände
en gång
sina ögon
irisfälten blommade
med denna säregna blå
kanske var detta blå haven
vilka djupnade in i grön
sjögräs böljade
doft av salt av tång
av korallrev
in i grön
djupnade vilka
i gröna salar hördes träden ropa
inte högt inte gällt inte
skärande
träden ropade med den stämma träd
innehar
med den röst
träd
innehar
jord vackra jord
tag emot våra nyuppstigna liv
våra rötter är källans strömmar
källans strömmar väver det helas
hav
vatten
vattenmoln omfamnar
varande
varandra
så hördes pendelns tolfte
glasskon rörd av feljus brast ej
hon slöt ögonen varligt om
de blå irisfälten
och skogarna stodo inbäddade i
hennes händer
så må detta bli i dessa stigar
träden band utan att binda
de lättflyktiga markerna
jordstoff av stjärnstoff
dessa lade sig stilla i lager
i skikt måleri
hon bar en klädnad av jordfärgers
djupa
klädnaden bestod av under mellan
ovan
var gång hon andades frigjordes
ett korn
i dessa jordar såddes allt av
strån
av blad av doft
och skogarna upplevde friden
andas
ur ett av alla frön korn
spirade ett barn
detta barn såg skönheten
såg skönheten växa allt högre
allt detta
kan jag ej skörda med
silverskäran min
barnet ropade inte högt
inte gällt inte skärande
barnet ropade med
den stämma barn
innehar
med den röst
barn
innehar
djur
kom
kom hjälp mig skörda det växta
kom hjälp mig i vårdandet av
vår vilja
hon andades
och ur hennes bröst kom djuren
detta tillstånd varade i långa
stunder
så hördes pendelns tolfte
glasskon rörd av feljus
seglar i havens
blå
så
vände hon
sina ögon
kanske var detta blå haven
vilka djupnade in i grön
irisfälten blommade
med denna säregna blå
slöt barnet i sin famn
slöt djuren i sin famn
slöt alltet i sitt drömöga
och allt var stilla
en stund
i hennes jordebröst
och pendeln ljöd det trettonde
åter
vänder hon sina ögon
träden stodo åter gröna
såg de kala markerna frysa
hjälp oss med
detta
eldväsen rörde vid träden
tänk ej det du ser vara eld tänk
vidare
släpp tanken
eldväsen rörde vid träden
vilka fattade elden inom
eldträd färgade allt i röda
dimmor
värmedimmor
tänk ej värmen
i fysikaliska termer
tänk värmen
i det värme
är
släpp tanken stig in i din
inlevelse
eldträd färgade allt i röda
dimmor
då dimman lagt sig stodo bergen i
ring
sakta steg träden åter ur
eldgnistfrön
ett barn rörde vid träden
här är vi
vinden läste bladen
träden riste sina lövkronor
många människor spirade
djur steg fram
vi hungrar
markerna är kala
på så
vis
i dessa jordar såddes allt av
strån
av blad av doft
och skogarna upplevde friden
andas
och djuren betade i fredsstilla
människorna var ännu
yrvakna
vi fryser
vindarna blåser hårt i våra
nymornade hudar
pendeln ljöd det fjortonde
bergen bjöd människorna in
så kom det sig att bergen
undervisade människorna lä
lävindens rörelse
lärovindens
röst
ur det fjortonde
strömmade de tjugosjus
nionde
månvarv
hon
fylldes av hjärtansfröjd
ty de inlyssnade alla
varande
varandra
irisfälten blommade
med denna säregna blå
*
gärdsgård
vad är en gärdsgård
ett stängsel vilket ramar in
eller händer vilka kupas om
vakar med
vakar runt de betande i ängen
gärdsgård
är ett hantverk
byggs utan spik
av ene av gran
störar vilka lindas samman
ibland är livets stigar svåra att
höra
svåra att förstå
en gärdsgård
ramar in dig
in
dig
i levelse
för att förstå
kan det stundtals vara av godo
att stiga in i hagen
samt uppleva det vilket sker
genom att sätta dig in i
det är väl det skådespelaren gör
skådespelaren tar ej över
i en stund blir skådespelaren en
roll
de ytliga rötterna kan ses
kan även skadas
de djupa kan ej ses
sällan skadas
det går att erhålla ett visst
mått av förståelse
genom att med fantasin spela upp
en akt. där du blir det du ej kan förstå.
detta kan ge dig en förklaring
vad har detta med gärdsgård att
göra
jag ser gärdsgården byggas runt
vallen betesvallen, ser det höga gräset samt ängsblommor. det är svårt att
förstå denna skönhet. gärdsgården byggs och lindas till stadga, de vilka byggde
dessa hade en stor kunskap om hållbarhet, material samt verktyg. det behövdes
ej slås spikar igenom, de lindade band runt, band av ene av gran.
så
står hagen där och djuren släpps in, kanske
får kanske getter, kanske fjällkor. hagen inrymmer betande djur samt denna vida
skönhet.
jag kan se att det fanns en
trygghet i detta handhavande
och jag kan se ödesgårdar där
gärdsgårdarna rasat samman – fallna hagar
innan de föll levde folken i
samspråk med allt – i inlevelse i förståelse.
så ser jag de vandringar vilka nu
är och de skänker oro förvirring samt mycket mer. kanske skall vi bygga oss
gärdsgårdar runt oss. dessa är ej murar de är för inlevelse och låt oss bygga
dem av ene.
samt av gran. enen renar dig –
urinvägarna – gallgångarna. det jag mest ser i denna stund är ene – ena.
granen har jag alltid sett vara
en moder med vida höljande kjolar, granen befrämjar din andning.
en hage kan vara ett värn –
avgränsande
en hage kan vara just det du
behöver för inlevelse – fokus.
i stunder av liv
är känslan den att vi kämpar.
tar oss över hinder vilka
egentligen ej är negationshinder
vi snubblar för att sakta ned
skenandestegen
vi gör det ena med det andra
eller det händer
saker
det är i9nte en slump att det
händer
kampen kan liknas vid
bergsklättring
martallen kanske klättrade en
gång
bergstallen kanske klättrade en
gång
du kan inte klättra högre än ditt
berg
jo visst kan du – och kanske når
du molnen, detta bara för att upptäcka att du är molnen
nåväl, du kan ej klättra högre än
ditt berg, då du är där kasta då ej blickarna nedutefter sidorna över axlarna,
glöm ej att du faktiskt har klättrat hela vägen upp – du har kämpat. räta nu ut
ryggen samt njut av utsikten.
gläd dig samt viska allt är väl –
det gick bra
lev med orden;
såsom i himlarna så och på jorden
såsom på jorden så och i himlarna
minns: du är ett
du är i mitten av det vilket är
ett
i den vissheten väljer du
det bästa materialet
samt de bästa verktygen
det vill säga det vilket svara
till dina behov
hängivenhet är en nyckelkod
mod att leva fullt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar