vargen
såg djupt in i frågevindens ögon
den vilken kände sin ensamhet
strypa sig själv
vargen sade
var gång vi känner oss ensamma
ylar vi
så svarar vi varandra
då vet vi att var vi än befinner
oss
är vi ej
ensamma
tack
viskade frågevinden
kan jag yla
med er
det kan du
namaste
*
vem plockade äpplena innan dessa
var mogna
vargmodern
sitter i grästes höga vindar
valparna gläfser
tumlar om
nafsar varandra lätt
en fjäril landar på en av
valparnas nos
förundrad
i stillbild står de alla
vargmodern strålar ler i varm
ömhet
vem du är
så är du vacker
fjärilen skimrar lycka
lyfter
landar i blomsterkronas öppnade
skål
valparna följer
nosar
nyser
vem du är
så är du vacker
vargmodern strålar ler i varm
ömhet
hon ser sig om
i grytet ser hon en av valparna
sitta
vid eldskålen med bladbilder
studerar
studerar
till slut försöker valpen bli
ett av bladen i den bunda bokens
pärmar
vargmodern smyger varsamt fram
barnet mitt livet är ej det du
söker minneskopiera
livet är det du utforskar
upptäcker
barnet mitt
kom ut i solvinden
lek tumla rumla
nosa snosa
erfarenheten skänker dig
det du söker i bokkunskapen
erfarenheten
det står inte ett ord om det i
boken
nej – just det
er – far – enhet
den är gåvan till dig
då du möter världen i ditt
valpsinne
för att pusselbitarna skall kunna
lägga sig mjukt i sannhet
annars kommer ditt sinne att
virvla runt och störa dig i din livsro
hur kan sinnet störa mig
det gör det ty det har ej
erhållit den näring det hade behov av
böckerna kan ej giva dig värme ej
giva dig lä
ej mätta din mage – de kan stråla
dina ögon i stunder av vila
de kan förtälja dig ur
medvandrares liv erfarenheter - fråga dig dock; är denna erfarenhet mitt
hjärtas erfarenhet. endast sannheten kan lysa upp de mörka tidendernas stunder.
och inte vill du att sinnet skall
störa din läsro.
valpen lade huvudet på sned –
sådär som valpar gör
stängde boken
skuttade med mjuka tassar ut
hälsades av sina gläfsande syskon
mumsade erfarenhet i livets
begynnande livsrum
vargmodern strålar ler i varm
ömhet
gott
så
*
hon kom till eneplatsen
den plats där enar vakar med
moränsandens
dyningar
helandefingrar
vid varje pendelns klämtan
släpper de
enarna
ett enebär
i flödets kramknut
knuten löses av moränen
andas ut
bäckenskålen
vaggar
fria
leder
ett steg till kliver hon in i
ser marker rörs
röras alltmer
vad är detta
är det
sjunksand
dragsand
kvävsand
kvicksand
intetdera
intetdera
marken röres
allt mer
slingrande ringlande
en aning susar genom henne
detta är en
ormgrop
hon sluter ögonen
ser vattensnoken strömmandesimma
hon hör – jag har aldrig sett en
orm här förut –
hon överfylls av sitt eget lugn
inför ormmötet
överför detta lugn inför markens
ringlande slingrande rörelse
lugnet strömmar in i ormgropen
rörelsen är lugnad
ormarna ser inte facklor i hennes
händer
inte klykor
inte säckar
de andas hennes hjärta
helt sonika sätter hon sig ned
bugar sig inför mötet
namaste
enar mötte jag
enar visade mig rytmens välljudande
klang
helandeklangen
och innerst inne är min visshet
att ni bringar mig bud.
ormarna stannar rörelsen
tystnande
infinner sig
helt
ormarna väcker rörelsen
i rasslande sånger
hon ser
ormfjälls
medföljande
ser mönster
allt löper i
följsam
rörelse
ormarna viskar henne
kvävandet av
stormtankar
hur det
sker
visar hypnosens helande kraft
hur det
sker
medföljande andas hon med
stiger ur
det alltför
trånga
skinnet
*
(vem)
vem plockade äpplena innan
äpplena
dessa var mogna
vem öppnade dina ögon
lapis lazuli solen
kanske
rörde vid pupillens djupa visdom
väckte månstrålarnas
rosenkrans
i dina ögonfält
vem gav dig
skrudens smaragdblad
safiren blå i din panna
vem tände
eldslågor
i dina händer
det
vet
endast
du
och ej någon annans påbrå
se bråten på stranden
låt oss städa
låt oss se
gnistorna dansa
i midnattshavets
vidöppna
själ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar