skåda
de sju klangernas sädesfält
huru solfingrar
rör vid
dem
alla
huru klanger stiger upp
ur
allt vilket faller
stiger upp
allt vilket stiger upp
faller
skåda
jonglören med eldbollar
skåda barnet vilket kastar stenar
i sjön
stenar stiger upp
sköldpaddor
myrstenar
stenar
skåda
de sju klangernas sädesfält
huru solfingrar
rör vid
dem
alla
huru klanger stiger upp
ur
hur dessa förenas
dansar i
harmoniring runt mitten
mittklangen
tonen
skåda
de sju strålarna
huru de andas
alltets
hymner
skåda
de sju färgerna
huru de
öppnar
murens
pansarverk
skåda
hur vatten rinner
forsar
dånar
porlar
flödar
ned
samt
stiger
skåda
i allt detta huru formerna
”förmildras”, mildras
hur hårdhetsgraden förändras
därigenom är allt i sitt ursprung
i regnbågsdroppars klangsteg.
lyssna till vattnets sånger
vet du
du är av vatten
allt är av vatten
faller stiger
stiger faller
alla dessa sånger
kunde du höra dem inom dig skulle
du kanske först ej stå ut
stå ut med högheten med
ljudstyrkan i dem
du kanske skulle förskräckas av
denna ljudvärld
sakta inse att dessa ljud dämpas
ja, vattnet dämpar ljuden för att
tillvaron skall vara behaglig
lyft nu blicken
se fåglarna – flygarna i luften
så graciöst medföljande
sänk nu blicken
se djuren – gångarna kryparna
hopparna krälarna
se så sensibelt medföljande –
taktil är ett vackert innebördsvisande ord
dyk nu in med blicken
i havet, rörelsen är medföljande
se ödlorna
havsödlor
ja, havssköldpaddor – ansikten
visdomsfyllda
uråldriga
ögon vishetsfyllda
uralltet
så tungt dessa rör sig ovan
vattnet
hur formbefriade dessa är i
vattnet
medföljande
graciöst
svävande
javisst är dessa bilden av
sjöjungfrur
allt är
vattenämbar
*
säg mig du visdomsfyllda
vad är detta ord krusa
detta krusa
kan vara att
du står inför despoten vilken
ryter maktdroppar
med ögon svarta
du kan inför despoten välja
krusa
det vill säga jag gör det du
säger förglömmer mitt sanna stegväsen
krusa fjäska lisma göra sig till
detta krusa
kan vara upplevelsen av att du
vrider en kniv om
inom dig
i din kammare kan du se despotens
svarta ögon
du ser ett skimmer
viskar
natten är svart
obsidian är svart
det svarta är svart intill den
stund jag tänder lågan
ja krusa kan vara att göra bara
för att få tyst på kvarnhjulens malande
det är bara det att andra hjul
börjar ljuda inom dig;
var i ditt sanna väsen
bär den vita skrud vilken du bar
i ditt insteg
smutsa den ej
fläcka den ej
den är ditt gryningstempel
med den vita liljan i mitten
med rosenslingor
bärandes pelarvalven
krusa kan vara
vattnets yta ligger stilla
en vind rör vid ytan
en lätt bris krusar vattnet
krusa
kan vara
de spann tråden
de vävde lärften
de tvagade lärften i floden
bykkaren
sände renhets dofter
de torkade lärften på linor
svällande
böljande segel
lärften var vit
örngotten var vita
den
vita
sömnen
örngotten bar band
dessa band krusade de
de krusade håret
så har vi krustad
detta utsökta bakverk
vilket liknar en skål
vilken liknar en blomkrona
krustader kan du fylla med
smakdoftande
an rättningar
så detta krusa kan vara allt det
vilket du ser stiga fram
ur ditt
sanna
väsen
krusa
kom rörelse utifrån sannhets ande
det är ett visst med gryningens
vita skimmer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar