den 30 juli 2012

ordet glufs säger mycket

upprepar du ordet tätt efter varandra

säger detta ord tydligare och tydligare vad glufsa är

säger du sensibel

sirlig är det ett element vilket ej är glufs

grisen lever tätt intill marken

grisen glufsar vilket troligen du skulle göra med ett tryne

grisen kan tyckas vara smutsig och det ena med det andra

och visst är det så i mänskliga mått

dock ej i grisliga mått

det sägs att grisar är renliga och inte alls smutsiga

det ser dock glufsigt ut då de äter

i mänsklig synvinkel – bedömningssynvinkel

då har du bortsett från vad grisen är

vad människan är

det var en gång en gris

grisen levde i sin inhägnad

grisen älskade sitt hemman

det hade byggts ett hus till grisen

vari grisen fann lä i vindar skugga i sol och så vidare

varje dag gavs grisen skulor gavs grisen mat samt vatten

och det smakade oändligen gott

marken däri grisen vandrade blev alltmer uppblött

liknade väl mest lervälling vilken var skönt att rulla sig i

det gav gott skydd för sol samt surrande flugor

grisen såg nog att de däringa vilka gav henne mat ibland rynkade på näsan

de verkade ej tycka om doften av hennes inhägnad

nåväl

nåväl

vi har alla smakriktningar

och det

kan vi vara glada för

ni säger att jag glufsar

minns ni den stora festen ni höll

där ni serverade av skördens givna

det

var inte en vacker syn

jo vackert var bordet med den vita duken

med blomsterfägringar

tallrikar och allt det ni bjöd på till livs

det ni ej såg

det jag såg var de vilka hastade dit innan varsågod tillsades

de

glufsade

jominsann de fick allt en knorr därbak

och ju senare kvällen led

för kvällen led vid åsynen av det festen blev

ett glufsande utan dess like

det tog er många stunder att städa upp efter glufsandet

tacka vet jag min vackra inhägnad

förresten var det länge sedan ni tog mig till dammen för ett bad

det är vackert vid dammen

näckrosorna

fiskarna vilka sirligrör sig

skräddarna trollsländorna och så

grodorna

jag hör dem i nätternas sömnbladsöar

grodor ja

grodor kväker

kan du kväka

en del kan blåsa upp sig

vad sade du

paddor

ja orkestrar består av många medlemmar i släkten

och i familjen är alla orkestrar förenade

nåväl grodor

grodor kan hoppa

oj vad grodor kan hoppa

från näckrosbladet till stranden

det är nog en vacker bild av

hopp

det sägs att en del människor kastar ur sig grodor

eller mer orden hoppar ur munnen på dem som grodor

jojo så sägs det

det är bara det att grodor hoppar med fokus

grodor hoppar inte utan att se in i

utan att lystra

människor kastar dock ur sig ord – ibland -  utan att inse vad de gör i den stunden

de orden bränns – de är dock ej brännmaneter för den skull

visst kan jag undra varför djuren används till alla dessa liknelser

det kan väl vara bra att se ord hoppandes likt grodor ur munnen - stanna då upp i medvetandet av att grodor inte beter sig hur som helst… samt varför inte; lev med grodans samtliga utvecklingsstadier och se i det helhetens skönhet.

jo – djuren används ofta i bilder vilket kan göra mig ont ty vi kastar negativa skuggor över deras väsen – å andra sidan undervisar djuren oss ty de skänker oss vishetsbilder till de saker vi har behov av att arbeta med – visar flerfaldigade skolningsvägar… så kan vi en dag kupa våra händer inför grodan vilken stukade sin fot samt invänta läkandet – samt släppa fri.

’

i det vida blomsterhavet

sitta de

träden med de vida rötterna

med de vida kronorna

följer dem

huru de binder långa band

band

blomstergirlanger

träd vackra träd

tag girlangen i din hand

sju kronor andas drömmars dofter

i slingan vi band

bladen är många

tråden

linan är bärande

ett av träden sträcker armar

händer ned

håller gungan stadigt

sätt dig människobarn

människobarn sätter sig

vaja vind

vagga

gungan

och trädet vaggar gungan

människobarnet

ler

i fröjdansljus

*

spindeln sitter i skogsvrås lugn

nätet är vandrat

vandrat med skirtunna trådar

regnen andas mjuka denna natt

små silverpärlor

skrudar nätets

vävens ansikte

minns du barnets gyllene ord;

änglarna har hört

så många gräl komna till

så mycken missnöje komma till

de har samlat dem alla

i molnen

molnen är fyllda nu

änglarna måste tömma dem

så ungefär löd orden – ja orden minns jag

barnets ansikte lever jag med

detta vackra barnansikte med känsla vibrerar i mitt hjärta

änglarna har hört

så många gräl komna till

så mycken missnöje komma till

de har samlat dem alla

i molnen

molnen är fyllda nu

änglarna måste tömma dem

jag kan se änglarna samla in tvätten

kan se änglarna i himmelsfloden

änglarna sköljer

sköljer

änglatvätterskor

ser änglar vrida ur de tvagade styckena

lärften

änglar hänga lakan på tork

i vindalle

dropparna de renade

är i molnen

änglar tömmer molnsäckar

regn faller ned

faller in i moderns händer

så är edra steg renade

det är glädjande höra barnens visdomssegel andas

vi är tysta tillsammans en stund

så vackert

nätet ditt är i nattens klarhet

ansiktet bär alla åldrar

nätet är silverlanterna i denna delhel

trådarna kan vara fåror

regndroppar spirar i fårorna

tag en av dropparna i din hand

högt upp i skyn

seglar fåglar

tvenne

svävar

seglar

svävar

nuddar

snuddar

vid

varandra

kärlekens

skönhet