låt oss
studera det
vilket steg upp
ur tystklangens stämma
låt oss studera murandets konst
hur de utredde stadgar
låt oss studera
muralmåleriet
huru tecknen framträdde
i bergens väggar
av deras hand av tryck
och fiskarna gav dem
sybågar att sömma havens sånger
med deras givna
av lyftade
ben
*
vitskimrande följde han hennes
förehavanden
följde han hennes rörelser
hon bar en mantel
i nattens midnattsblå
i tonande indigosfärer
kapuschongen höljde, dolde hennes
huvud
manteln
hölls samman av ett silverne
spänne
smitt till en månblomma av
rosenklang
stundtals gled manteln isär
likt vingar andandes
i strimman syntes nattdräktens
vita
med de spetsar hon knypplat i
tidigare nattsvep
det vilade ett skimmer runt henne
ett skimmer av stjärnor
fötterna var nakna
med önskan till upplevande nära
händerna höll hon kupade framför
sig
i händerna brann en låga
stundtals rörde vinden vid
kapuschongen
den vitskimrande gavs tillträde
till hennes ansikte
hon närmade sig stigens
fullföljande
bergsplatån med ringen av vita
stjärnblomster
skogsstjärnor lyfta av molnhändan
bergsplatån med stenringen
trenne steg ännu
hon lade lågan i stenens skål
i altarstenens mottagande
vakarhänder
lösgjorde månblomman med
rosenklang ljöd i tolfte
varvid hon mjukt förde undan
kapuschongen
lät manteln falla
av falla
ned runt sina nu vit skimrande
fötter
så lyfte hon vänstra handen ur
höger pannlobs
sidvinge
högt upp mottog hon månskäran
med den högra handen
skar hon av sig håret
lade det avskurna håret i
eldskålen
följde rökens slingor
tecknen var goda
en god natt till resa
slutligen lät hon nattdräkten falla
se moder
naken är jag
så kom jag in i denna värld
prydnader innehar jag icke
skruda mig i din vilja
i den stunden hördes stenarna
tala
skyl dig icke
dotter av månvinden
vitskimrande steg fram inför
henne
hon stod med armarna öppnade
stegen stillnade
ögonen klarnande
han gav henne skruden av kärlek
att bära
han rörde vid hennes hjässa
tecknade månskäran i hennes panna
och håret flöt ut likt
vattenfalls regnbågsljus
han lade manteln av stjärnstrålar
över hennes axlar
dölj ej ditt ansikte för mig
silverspännet
månblomman med rosenklang
planterade de tillsammans i
bergsjorden
ur bergets inre steg källådern
vattnade des rotbörd
i ringen av stenar vakar de med
växandets vilja
i sjunde gryningen
synes rosor röda i tolvklang
besjunga vägens törnen in i
solhymns mening
*
vad är det gudomliga ljuset
är det gudomliga ljuset
ljustråden
spindelns tråd
sitter i gräset ser spindeltråden
vaja i vinden
den ena ändan finns i spindelns
spinnarhänder
den ena änden vajar fri i full
tillförsikt till fäste
trådarna är rena är klara i
lyster
utan smolk
utan klander
trådarna följer rörelsen
vinden
är detta
är denna bild det gudomliga
ljuset
i andens ljus strålar själens
skönhet
av detta ljus är själen
därav själens längtan till
rörelse
denna längtan vilken utan
handledare kan förinta sig själv
du är själens verktyg
dess redskap
själen är skaparmästare
den har behov av din kropp för
att utföra mästargärningen
själen är skaparmästare
i andens ljus
lyssna samt tillåt själen skapa –
var nöjd i detta klandra ej grymta ej
lyssna samt tillåt själen skapa i
det själen lever i
följ ljuset
skuggorna
allt det vilket ständigt skapas i
naturens skeenden
processer
rörelser
den viskar
den förtäljer dig det själen är
därav har själen behov av dina
händer
därav har själen behov av din
kropp
och själen älskar dig din kropp
hela ditt väsen högt
ty själen har valt det bästa
redskap den mötte
du är själens verktyg
dess redskap
själen är skaparmästare
den har behov av din kropp för
att utföra mästargärningen
själen är skaparmästare
i andens ljus
lyssna samt tillåt själen skapa –
var nöjd i detta klandra ej grymta ej
lyssna samt tillåt själen skapa i
det själen lever i
följ ljuset
skuggorna
allt det vilket ständigt skapas i
naturens skeenden
processer
rörelser
den viskar
den förtäljer dig det själen är
därav har själen behov av ditt
väsens sömn vila
din vakenhet – din absoluta
vakenhet i den vakna sömnen
i dina vandringar genom
månportarna drömportarna
jag har ej varit i Venedig,
ändock ser jag i skrivandets stund
kanalerna ser jag gondolerna
det jag tydligast ser är broarna
valven – portarna
däri förs jag in i skogarnas
salar – valven
därifrån förs jag till templen –
valven
all rörelse är övande
all rörelse kan instiga i
medveten rörelse – ren utan smolk utan klander
den rörelsen – att befinna sig i
den rörelsen är vila
själen vilar däri
den rörelsen är nattens skärpa
lika strålande klara är
stjärnorna
du är i andens ljus
inom citationstecken svävar du
fri
förbunden med ljustråden
återhämtar inhämtar det vilket är
din väg
du vandrar i natten i andens
salar
så älskar själen din kropp att
den …
jag sitter i gräset ser
spindeltråden vaja i vinden
den ena ändan finns i spindelns
spinnarhänder
den ena änden vajar fri i full
tillförsikt till fäste
trådarna är rena är klara i
lyster
utan smolk
utan klander
trådarna följer rörelsen
vinden
rörelsen kan också bli ensidig
öppna den rörelsen
landskapet är ej ensidigt
i det ensidiga stelnar rörelsen
först blir den/du skicklig, sedan
tröttar denna rörelse dig ty det är en maskinell rörelse. själen är liv –
livslevande
livs
lev
ande
du är ej en maskin även om de –
maskinerna – stundtals är mästerliga uppfinningar
vidga övandet
öva dig i rörelsekonsten
skapandets konst
det är icke svårt att uppnå inge
en stor prestation att nå en viss grad av fullkomlighet genom att studera en
sak i livet. inflika gör jag här – ditt övande är för att din fullkomlighet
skall framstråla – den består ej av en inringad partikel – ett inringat
partikelstudium –
åter till: det är icke svårt att
uppnå inge en stor prestation att nå en viss grad av fullkomlighet genom att
studera en sak i livet. denna fullkomlighet är dock en del, egentligen en
helhet
se det – se alla delar vilka
förde dig till denna fullkomlighet.
du insteg i detta vara
du övade dina åldrars stigar
du övade bejakelsen av
instrumentet
du övade färdigheterna
du övade skickligheten
övade förståelsen av instrumentet
du övade hantverket
vad det än månde vara vilket var
din väg så blev du makare, du bar meningen till konstnär
konstnärskap vilket livet i sin
helhet är
det är lätt bortse ifrån alla delar
vilka är ditt övande till synligt fullkomnande
du bär
själen bär alla redskap i sitt
hjärta
själen – i skrivandet stiger; i
ditt moderliga vara
och jag ser den stora modern – oh
heliga guds moder – o moder jag hör jordens hjärta andas i dig
den stora modern håller
spindelbarnen i sin hand
du jag
jag du
och den stora modern manar oss
undervisar oss ständigt
trådens tillförsikt i visshet
det gudomliga ljuset
andens ljus
själen drömmer i andens ljus
din skicklighet
ditt självförtroende
ditt bemästrande av allt detta
har du med dig i ett vackert knyte
viljan finns nedlagd att
förverkliga meningen med dina färdigheter samt kunskaper
övandet, bejakelsen är det, detta
nedlagda ber dig om
stig in i din sunda vilja
du omvandlar det nedlagda till;
av – sikt
vilje – kraft, händighet
koncentration
du skärper dina sinnen
allt detta dock ej genom att
trampa ned det/de omgivande
du är en del i en helhet –
växelbruk – vässandet av sinnena innebär till stor del anpassningsförmåga,
flexibilitet,
en slags elasticitet
den medvetenhet vilken gör att
skyskrapor ej blåses omkull
eller rasar
av jordbävningar
livet är ett vackert övande
detta vet plantorna
plantorna undervisar dig
lyssna
till ditt inre
bortse ej från medvaranden
det så kallat yttre
ni är alla löven i trädens kronor
lyssna till ditt inre
bli ej din egen sabotör
var tydlig i uttryckandet
uttryckandena av dina behov
tydlig utan illasinnande
och hur skall tydlig vara
illasinnande,
tydlig är sannhet
är behovskraft
och du är energin vilken svarar
tydlig är objektiv kärlekskraft
medveten gärnings fulländning
gudomens ljus – andens ljus –
insikt – inspiration.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar