med de avlagda kjolarnas våder
resta i klockringars vidder i
händerna
lystrade hon till kören
en kör av silverne bjällror
ljudar i trädens hav
upphov din stämma vindfarare
hovar
landar mjukt i trädens kronor
manar de kringspridda in
i det allt är samlat vikes moln
ut
bredes en vit duk ut över marken
däri
i den vita duken lägger hon
de avlagda kjolarnas våder
resta i klockringars vidder
hon ler i månstrimmans
ögonberörelse
ser volanger snurra
de fyra snibbarna
fliksnibbarna
viker hon in
knyter dem om
en och en
om
två och två
om tre och tre
om
fyra och fyra
i en
hon bär knyte vid midjegördels
stjärnbälte
visa mig vägen
förtälj mig din sägen
i fjärran nära
susar säven
smyger rödskimmerräven
rönnbären är ännu ej röda
se
av snubbel
av grubbel
dina fingrar blöda
hon följer sägenstämman
stigen ur fjällripas bröst
fasanen löper ur gräset med
hesgalopperande röst
bergsrosen sänder väktardoft
vem slumrar i klipphögas loft
ur intet svävar örnen
lyfter henne upp
säg mig
är du redo för vindarnas tvära
kast
jag har helt visst sökt mildra
deras hosta av skrällart
den lyder dock ej helt min
bedjande framfart
var gång du står inför ett
nyboret steg
kasta ditt knyte
se knytet virvla
knuten lösas
allt virvlar
var icke rädd
det är den upplevelsen det
nyborna steget har
är det
så
örnen kastar sig ut
stiger uppåt
för att landa i luftens strömmar
svävar
ser
lystrar
sänder toner
det är ej det virvlande knytet
det är dock den totala vissheten
tilliten
jag svävar
med
och den ron kan du finna i det du
landar i är
*
vem sömmade
fjärilens vingar med
hastiga
kaststygn
vem fann hennes sårade
vingfärd
vem löste stygnen med
silvernålens diamantöga
vem nystade tråden till
ett nystan
vem lade denna tråd
detta nystan i
askens
obsidian
grävde den till jord
jordrenande händer framtog
askens sammet
lyfte asken ur jord
fjäril
se denna renade sidentråd
sidene nystan
vem talar till mig
det gör
min
ögonblomma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar