det går så många linjer i kroppen
alla dessa linjer är sträckta
linjer
ändock elastiserande samt
balansbehövande
smärta njutning
njutning smärta
komna ur samma vagga
så är så kallat alla motpoler
däri dessa stiger in i endera
i ensidighet
ger de samlingsbegreppet smärta
smärta
njutning
njutning
smärta
tvillingar
det går så många linjer i kroppen
alla dessa linjer är sträckta
linjer
ändock elastiserande samt
balansbehövande
fråga dig
hur
hur arbetar konstnären med ljuset
*
nattens
bläckhorn
slipad av
kristallens rena
glaspenna doppas i
skriver sagoväv med
månsilvervita
ordrosor
och sagoväven är dröm är liv
havet var en gång omgivet av
kronblad
varje blad var en stam
stammarna
bladen
tillsammans utgjorde – det vilket
blev, ej på måfå blev. ty allt det
vilket blev
var i mening
havet var i mitten en
solgård
en
soläng
en
enhet
bladen
stammarna var världslotusens
kronskål
denna lotus öppnar samt sluter
kronan
i andning lugn
meditativ
andning
vad annat kan denna andning vara
vilken
är
medveten
m e d v e t e n
vilken
är
i
de satte sig samman
och kanske var det i bergsgrottan
och kanske var det runt om berget
berget var
berget är
fyllt med läroböcker
lärandeböcker
vari varje blads
vari varje stams historia finns
nedtecknad
i förstone såg de tecknen
målningar på bergsväggar
upprepande blinkade de
ty de såg berget förändras
de såg
de gavs tillträde till det föränderligas
väsen
målningar
grottmålningar
steg ur
vägg fästen
berget var ett
är ett
träd
med blad
och varje blad är trädets
historia
upprepande blinkade de
ty de såg trädet förändras
de såg
de gavs tillträde till det
föränderligas väsen
de befann sig nu i berget
trädet bestod av hyllor
hyllor fyllda med blad
inbundna blad
nej inte så … inbundna …
inbundnamumlande flydda från samvaro
nej – nej, bladen var är inbundna
blad
hyllor fyllda med böcker
dessa hyllor
var
är
snidade hantverk
skurna ur
elfenbensliknande
pärlliknande
pärlemorliknande
skönhet
hyllorna är stadiga ändock är de
i rörelse
ty det är girlanger
knoppar
blommor
fåglar
liv stigna ur blad
alla dessa böcker
är nedtecknade med bläck av
indigosolens midnattsblå
stjärnhav
skrivdonen var är
penslar
var är fjäderpennor
med fjäderpennor med penslar med
bläck är
bladinnehållet nedtecknat på
pergament
allt inneslutet infattad i
läderpärmar
luften
är genomsyrad av
bokgåvor
eldfat
brann
brinner överallt för att hålla
fukten ute
här och var i silverne rör
fanns finns
rullar med kartor
sträckta till fram av det vilket
var
livskartor
kanske
kan
ske
de hade samlats för att se
det var kommet så
för att se för att utforska
skrifterna i detta lärosäte
vilka var urbegynnelsen
vilka var
kopior
och var kopiorna skrivna med
noggrannhets
exakthet
utan
persons
färg
i det de genomskådade kopiorna ur
originalen
utforskade de dessa för att se
vilka var kopior utan avvikelse
och vilka var kopior med
avvikelse
de hade hört berättarfolken
sett berättarfolken vandra
de visste sannhetens
klang
en liten fågel sjunger i natten
en fönstersmyg
se natten vandra
den sänker sig långsamt
den sänker sig genast
den kisar nu
vår sommar höst vinter
vinter vår sommar höst
se natten
vandra
nu
sänker natten sig utan brådska
markerna ligger trampade
vordna till stinkande
brunaktig gyttja
i dagsmejas
reningsönskan
ännu andas kyla
markerna är
glaserade med halvfrusen gyttja
väntar på tinande
flodrörelse
snön strimmar bergen
i soldager smälta
däri är bergen regnstrimmade
eller är
bergens ansikten
strimmade av tårar
fönstersmygen
sjunger kvedostilla
vad ser bergen
vad hör
bergen
de levande tälten är vordna
stentält
ekande tomma
med sörjiga
gatostreck
de byggde en brunn i mitten
en springbrunn
brunnen sprang ifrån
staden
sinade
det finns ännu de vilka lever i
levandetält
de lever i skogarna sörjande det
de ser det de hör
tillsammans med bergen med
skogarna
hålla de vingar runt om
värnande
de inväntar
tinande
flodrörelse
i det smältandesångerna skall
genomsyra
stentältsfolkens hjärtan
himlarna mulnar
iakttager med
surmulna ansikten det vilket sker
först skedde det sakteliga så begynte
det rulla lavinliknande
i solglimt ler en molnfågel
surmulen
leendemulen
skrattmulen
sötmulen
surmulen kan vara av godo
drar det översötajäsande samman
mulen är mjuk
appalosas skrittar i solvind
varför ser de ej
hör de ej
varför dröjer det
ännu ett
sker
vinden viner
vecklar jämrande ut långa sjalar
av damm
detta var ej vindens vilja
sveper dammsjalar runt
dvärgliknande träd
kanske söker vinden hålla träden
kvar
från att krypa ned under
jordetäcke
så mycket längtar träden
till hjärtats sång
molnen seglar
seglande sagoskepp
prinsar
prinsessor
folkens vandringar
nu
ruiner
svarta tuschlinjer
markerna är glaserade med
halvfrusen gyttja
nätterna sänker sig långsamt
solskimmer rör vid bergens ögon
strålar
ler
ur pupiller
vandrar de
de hade hört berättarfolken
sett berättarfolken vandra
de visste sannhetens
klang
därav detta
de läste varje blads
varje stams historia
så kronbladen vikas ut i
alla riktningar samt slutasmötas
slutaröga
mötesöga
upprepande blinkade de
ty de såg
förändras
de såg
de gavs tillträde till det
föränderligas
väsen
och i det de såg
steg städerna upp ur
trädets berg
nattens
bläckhorn
slipad av
kristallens rena
glaspenna doppas i
skriver sagoväv med
månsilvervita
ordrosor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar