den 27 augusti 2012

molnfolken sveper sina jordmantlar

bäddar marker in i drömögon

varifrån trodde du dessa mantlar kom ifrån

dessa jordmantlar vilka bäddar in fröbarnens ansikten

trodde du

varför trodde du

såg du icke molnstäderna

dessa jordmantlar är givna av stjärnsand

molnfolken plockar stenar

lägger stenar nedi

ser du dessa stenar

varifrån trodde du att dessa stenar kom ifrån

trodde du

varför trodde du

ser du dessa stenar

betande bufflar vars hudar värmer

drömmens blottade hud

molnfolken viker undan husens väggar

förtäljer dig husens sagovärgar

huru husen värmde de frysande i det elden försvann

som i

dimma

elden ryggade inför sin egen hetta

kröp in i svepeskålar kolbäddar

och de folken trodde

markerna svärtades

av vad

av

vad

varifrån trodde de

såg de icke stjärnorna bada i silverfloden

i regnbågsfloden

såg de icke stjärnorna i nattens himlar

skuggade de folken ögonen sina med händer

såg de ej stjärnorna i natten

hur stjärnfolken tände eldar vid stjärnsjöars skimrande

midnattsklara dunkel

hörde de ej

gryningstrummans röst

hörde de ej gryningstrumman hälsa morgonstjärnans ankomst

såg de henne ej lösa skymningsmantelns silverspänne i det morgonblomman

bjöd henne dagg

varifrån

v a r i f r å n

kom sotet

sotet vilket svärtade deras ögon

de byggde väggar ståenderaka

gömde glömde sig däri

eldarna frös i frånvaro gömda i husens grunder

molnfolken viker undan husens väggar

förtäljer dig husens sagovägar

en gång andades värme

allt var hav var vatten

i ett töcken vilket var ljus

dessa var ej åtskilda ljuset och värmen

dessa var ett och barnets namn var och är kärlek

ur allt det vilket är

ur jordmantels skönhet steg barnet

molnfolken sveper sina jordmantlar

bäddar marker in i drömögon

troddee

du

varför

trodde du

varifrån trodde du

kom

träden andas in sotstränderna

träden vet

varifrån

se

våra stammar

våra grenar

våra blad

våra rötter

vi bär alla åldrar i oss

i vackra ringar av ellipsers karaktär

inandad cirkel

inandat

cirkelmedvetande

vilket vi andas ut i molnen

se ringarna i stammen

vi bär torkan vi bär fukten i oss

rötterna är kronans spegel

se vari vi står

se vägarna

se rörelsen

se armarna se händerna

se benen se fötterna

kroppens rörelse strömmar ur hjärtats grund

allt detta andas vi i molnens sånger ur molnfolken vilka vakar med

hennes andedräkt

*

mina referensramar är det jag har att erbjuda

summan av – kanske summan av det gjorda –

samtidigt visar mig mina referensramar vad jag har att utveckla

i ljuset av min andes skarpa blick i själens oändlighet