berget har en krona
en krona med vackra blad
och bladen är stenblad
varje blad
två halvor
tvenne halvor tvenneskap
i en förenade av
livstråden
livstråden bladnerven
stenbladen viskar mjukspinnande
så är det märkligt det känns ända
in i märgen
ryggmärgen
kotor
stenblad
vattenorgel tonar
bäcken ån följer
förenar
i kronan sitter vinden
vinden flätar en stege eller är
det månne en gunga
vinden nynnar stilla svaren
tändas i livens löftes andning
lyfter då och då blicken
ovan molnens trädtoppar svävar
gyllene örnar
vinden fortsätter lugnt
fläta
ur bergets panna strömmar
gryningstårar
varför gråter du
av vördnad gråter jag
gryningstårar inför denna skönhet vi tillgives andas i
ur bergets ögon stiger
regnbågsfloden
regnfolken breder ut mantlar till
den törstande floden
floden dricker mjuka kluckande
vågor
ur floden dricker växer ett strå
vilket böjer sig över floden
under floden
under floden – vagga drömfloden
in i dina fötter
regnfolken följer efter förrättat
värv
i svarsvinden
bergsvinden in i bergets vida
salar
vinden flätar en stege
eller är det en gunga kvittrar
sparvarna i ystra toner
för vem
för vem väver du
flätar du
vinden stannar i rörelsen
svara sparvarna i närvaro
till henne vilken kommer med dagen
gryningspollen skimrar luften
se hon hälsar solen
se hon rätar ut solens veckade
mantel ur nattvila
se hon hälsar vägarnas skönhet
kommande
dåvarande i ärs skapandevilja
luften andas gryningspollen
skimrar hennes hud
se hon kommer
i tyst överenskommelse sträcker
berget ut händerna
vinden fäster gungan vid
viskar till hon
kom gunga en stund jag ger dig
fart
en stund kan jag gunga
innan jag klättrar uppför berget
det goda
hon gungar i vinden
hon gungar hitom
hon gungar ditom
berget snurrar
hon snurrar
ser livens
livets rörelser
fast nu kan jag ej gunga längre
fast
du sitter inte fast
gungan sitter för en stund fast i
bergets händer
berget ser fast ut
mycket ser ut
mycket ser in
visst är det lustigt säger
vesslan
berget synes vara fast i formen
du synes vara mjuk
i ditt inre
hon ler mjukt
vesslan ler mjukt
visst är det lustigt vi kan fläta
korgar av grenar av fast form för att bära saker i
stenar kanske
och vad har vi inom oss
ben
ben kvittrar sparvarna
och berget ler mjukt
visst är vi fasta
hur länge sedan var det klockan
matklockan ringde oss in
magen knorrar av allt detta fasta
fastande
skall vi fästa uppmärksamheten
till
gungan kanske
du sade att du ej kan gunga
längre
det kan du
jag kan ge vidare fart
hon gungade i vinden
ovan molnträd
synes gyllene örnar sväva
vinden stannar gungan
se
gungan är en stege
berget håller stegen
hon klättrar upp
breder ut armar
nära molnen synes hon
sväva
i möte med
gyllene örnar
*
(skugglandet)
i skugglandet slumrar sagorna
sagoskeppen
vaggas
i hamnar
i skugglandet
inväntar
de
sagorna
ljusets moder
i skugglandet känns stigarna
osäkra
vinden viskar
även sjunksanden bär
även kvicksanden bär
rusa ej
sätt dig här
i skugglandet
jag ser henne komma
ljusets moder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar