han svävar högt över
kammarnas linjer avtecknas mot
sandens vågor
som om
mjuka penslar målar bergens
skimrande djupa
stämmor
sandens vågor i guldockra
smaragd olivgrön
rödas toner
in i elddans
det var
det är
som
om
sandens vågor lindas runt bergen
där bergen delar sig in i ravinen
djupt därnere glittrar vatten
han ser vatten andas stigande
vattenrök
han sjunger sina toner
vemodiga
säregna
sällsamma
kallande
lockande
vandrarna därnere vid sitt läger
invid bäcken
floden lyfter blicken för att
följa hans rörelse
dessa ser bara vatten
ser ej det mer var
solen rör vid honom
de ser fjädrarna vitna
han var mannen
han är mannen vilken var
vilken är stigen ur en av solens
strålar
rörde
rör vid bergen
vandrar stigar upp till platån
han kunde
han kan uppleva huru molnen
luften bar bär honom
han byggde templet av solstenar i
pyramidisk skepnad
en gång var jag det barn jag är
vi satt i sanden med stenkulor
vilka våra mödrar målat med
djupens färger
vi byggde
pyramider
han byggde templet av solstenar i
pyramidisk skepnad
han byggde templets hjärta av
solstenar i pyramidisk skepnad
det ena i det andra
det andra i det ena
enade
tvenne väktare med stavar av
solträd
med örnfjädrar fästade därvid
av sten är de av sten var de
dessa blickandes ut över länderna
de hälsade hälsar folken med
snäckans toner av hav
han
såg berget med stigen
kvinnor vilka vandrade vandrar
med lågor i händerna
månsilverberget
solberget
kammussla
öppnar vingar
lågan är den vita pärlans
skimmerrodnad
turkoser innefattar
är lågors
stenring
och ringarna är många
han ropar med säregen stämma
många äro de svävande
vilka cirklar runt kvinnorna
så landar dessa
i det kvinnorna når bergets
bergens högsta
vandrarna ser
de vet ej
vad
cirklar av skimrande turkoser
upplysas av lågors vita
rodnadsskimmer
vingarnas tystnad
ett skimmer nynnar svävande i
luften
toner regnar milda ned över
in i dem
hur kan
vad är
detta
och jag förtäljer dig
de har samlats där du säger i
luften mellan bergen
månsilverberget
solguldsberget
de har tänt eldarna
och stjärnorna tänder eldarna
och ringarna äro många
såsom ovan såsom nedan
såsom nedan såsom ovan
spegelglas av
andningsrymd
*
(markandning)
marken andas
häftigt
träden höljer
jordspanns ådror
glöden i stenringen
skimrar hudar
stavar slås taktfast
i männens
cirkel
böljar
följer
trummans dovdjupa
röst
sakta stiga
kvinnornas sånger
ovädret rörs av
solens finger
de ser molnfolken
röka
pipa
fylld med helgade örter
visionen stiger fram
ur
molnskogen
*
han sitter högt upp
under takåsarna
hör duvorna kuttra
han lindar rullar av kartor
viker svalor av brevark med ej
synlig skrift
i vindskupade händer
han skrattar tyst
inte elakt nej - milt
varför är ditt namn vindskupa
i tystnaden hör han svaret
bäddas in i hans bröst
fönstren är dammimmade
vackra spindelslöjor böljar lösgjorda
vackra spindelnät är spända i
hörnen
kupan är av detta rund
genom en strimma i dammimmad ruta
kikar solen in
pelare av damm gnistrar
filmrullen
han ser en gosse på cykel
med en puttersmälla
han ler
det är jag
genom en strimma i dammimmad ruta
kikar solen in
pelare av damm gnistrar
stendamsrök sänder röksignaler
trädet lägger fuktiga kvistar i
ringen av aska
säg mig
vad du
minns
karavanvägen vittnar om avlagda
lägereldar
vittnar om avgnagda ben
illviljan stryker omkring
en skugga lagd över ravinen
en droppe av floden andas ännu
matt
molnen tornar tonar upp
ovädret sveper in skrider in
floden stiger över kanter bredder
det är
som
om
bergen
kupar händerna i bön
och hjärtat flödar över
floden stiger över kanter bredder
tvagar med vitskummande vågor
sköljer lödder
drar med sig knotorna
mals rena
han biter sig i knogarna
fogarna
släpper
slutna ögon säras
hon är blomstrande
vindens moder
slammet larmet drages undan drar
sig undan
solfingrar sträckes vida
hon håller kammussla i sin hand
han sitter högt upp
under takåsarna
hör duvorna kuttra
han lindar rullar av kartor
viker svalor av brevark med ej
synlig skrift
i vindskupade händer
han skrattar tyst
inte elakt nej - milt
varför är ditt namn vindskupa
i tystnaden hör han svaret
bäddas in i hans bröst
fönstren är dammimmade
vackra spindelslöjor böljar
lösgjorda
vackra spindelnät är spända i
hörnen
kupan är av detta rund
genom en strimma i dammimmad ruta
kikar solen in
pelare av damm gnistrar
filmrullen
han ser en gosse på cykel
med en puttersmälla
han ler
det är jag
genom en strimma i dammimmad ruta
kikar solen in
pelare av damm gnistrar
stendamsrök sänder röksignaler
trädet lägger fuktiga kvistar i
ringen av aska
säg mig
vad du
minns
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar