hon bär
en fotsida
hjortskinnsklädnad
pärlor följer skrudens rörelser
följer hennes
rörelser
kanske är dessa pärlor
vakandeögon
ur allt det vilket benämns
jordar
eldar
hav – vatten
metaller – stjärnor planeter
trä
luft
vindar
vad tänker din tanke
tanken tänker
kan tanken
tänka
tänk
tanken
du håller tanken i ett flätat
gyllenband
en valp vilken skuttande läres
följa dina fötter
hennes hud är
skimrande liljevit
rosenvit
ändock bar huden
’grönskimrande bilder
av allt det vilket benämns
himlar jord
sjöar hav vatten flöden
träd
blommor
djur – fyrfota
fåglar
flygande krälande
slingrande fotbärare
fenbärare
fiskar
allt i detta moderliga varas
hjärtfamn
händerna hennes är
världskartor
linjer cirklar
rundlar stjärnor
fingrarna är långa sirliga
trädens yttersta grenar
i ena handen håller hon en stav
så tunn
att den ser ut att brista
tunn är den ty den är snidad till
blomsterne girlander
fötterna hennes är bara
är ett med varje steg hon stiger
in i
hon hälsar markerna
markerna hälsar henne
nu
sveper
hon
ut
med
handen
med den fria handen
hon lyfter handen till
rosenläppar
hon andas drömstoff
drömstoff sveper likt ånga
gryningssjalar
allt är till synes borta
hon säger till barnen
se
se drakorden
ur varje ord stiger en drake
ur allt i allt
och dessa bär godhetens vilja ty
de är urbegynnelsens sändebud
människan hade behov av fast mark
träden var eldkvastar
stenar lades till gagn
så kunde det ha varit
tänk
tanken
tanken tänker
i begynnelsen var allt hav
i havet simmar sköldpaddan
med mjuka svävande rörelser
hur kan denna kropp vara viktlös
havet är lätt
flytande
tänk tanken
tänk
tanken
vem säger dig att vattnets
densitet täthet
var den det är i denna stund
kanske tänkte de
vatten bär mig
och vattnet
bar dem
*
de väcktes av drömmarna
återkommande i natten
de såg markerna blöda
hörde skrin såg vidgade ögon
glöda i skräck
svartna samt med ett matt
uppgivet uttryck
slockna
de samlades vid rådseldarna
stenar lågo i riing
glödande
fyllda
en för varje
stamn
en ocjh en togo de stenen i sin
hand
öppnade därvids orden
drömmarna bar gemensammma bilder
däri flammade rådseldarna höga
blev en kupol till renande av
deras sinnen
i eldkupol klarnade deras
övertygelse
i drömmarnas buds sannhet
de manade de krigiska tioll fred
angriparna lade ned sina vapen
de väcktes av drömmarna
återkommande
de såg markerna blomstra i
gemensam gärnings kärleks akt
fråga dig vad en akt är
en skrivelse på pergament
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar