vad är konfettiexplosionens
färglada
glada flyger i vind
det är det återhållnas explosion
det frisläpptas
är
*
*
*
blossande rispapperslyktor flyger
ur floden
askflagor ur stålcirklars grepp
bergshänder andas in flagorna
lotusar skimrar i bergsvinden
och jag frågar eder syster i
månvinden
vad för fjädervinden med sig
bärnstensansikten med smaragdhår
vallaremannen lindar grässtrå
runt finger
han minns hårlocken vilken
ostyrigt föll ur ned i pannan
minns hennes blåklintsblå ögon
skiftande till
in i grön av turkosbladen i
trädens kronhav
korallhavens klara lagun
palmbladens svalkande
nattskugga
vallaremannen spelar flöjten av
grässtrå vajar i vinden
han lyfter armarnas båge
rakt ut
vingpennor skriver solguldstoner
vid klippan där vid havet sitter
hon med sjöstjärneorden
med slända i hand spinner hon
vattentrådar
lugna dig
stilla dig våg
trassla ej in tråden
hon för undan en ostyrig lock
fågel blå lyfter ur hennes bröst
sagornas drömblad andas
och natten träder in
vaggar hennes ögon in i silver
irisfälten djupnar
smörjer huden mjuk
slända sluter vingar
trolsk andas
doften
slumrar i klippans hand
barden sjunger mjukt
instrumentets strängar
alltmedan kvinnan stiger in i hav
rör vid violernas blommande
ängder i natthavets strand
havsfolken samlas i vida ringar
runt eldgropen i havens djup
lägger tall och ene till glödens
vaknande öga
eldfolken gnistfolken böljar i
lågornas slöjor
en flöjt ljuder
från var
hon för undan en ostyrig hårlock
och haven förtäljer sitt trädvara
ur träden stiger
sandstensklipporna vilka sår
höstglödsfärger in i ravinen
ravinen däri floden andas järnets
strömmar
klipporna ser varandra djupt in i
varandras ögon
tidsklyftan vår är vacker att
skåda
så sträcka de händer till
varandra
se katedralens välvda
fåglar doppar vingpenslar i
floden
rör vid kupolen
vita
kalksten
penslar frammanar takmålningar
skiftande molnens rörelser
i flodens nu varande lugn synes
en båt med åror
mannen ror med djupa årtag
lyfter glitterljusdroppar
vid trädet med den vida kronan
stannas båten av
var är du kommen från
från de nionde vidderna
från stranden med de nio ekarna
från ekstranden
varför stannar du mig här
jo lägligt kom din färd
en tagg har fastnat i mina rötter
en av mina rötter
i mitt långa rothår skägg
kan du hjälpa mig ur denna tagg
av ålder
utan att klippa med saxögon
han stannar vid trädet med den
vida kronan
himlaelden lyser dem klara i
samspråkande skönhet
av och till vrider trädet sina
händer i plåga
får jag ta i dig
det har inte någon sagt till mig
förut
får jag
jag är inte någon
han fattar varligt om händerna
stilla
stilla
plågan klingar ut
allt framträder
floden följer deras innevarande
ögonblicks närvaro
ljuset ur gryningshavet sipprar
sakta in över klippkanter in i ravinen
floden andas med nyvakna ögon
vid trädet med den vida kronans
rot
växa en ros av ädel sällsamhet
han hör i vinden
du gav mig tillfälle se
möjligheterna i tidlöshetens skönhet
han vänder ansikte in i
sandstensklipporna
ser klipporna sänka händer
sagor flyga in i världsvida
han stiger i båten nu utan årtag
floden för honom till kanten av
ravinen
däri vattenfallet i glädjerusande
störtar sig ut
flodmassor dånar
vattenröken rör ljuvt vid hans
hud
lugn är han
i den stunden är det
vattenfallet
lyfter sin mantel
bär honom mjukt in i sjön
och båten snuddar vid ekstranden
där ekarna nio bär frukter
lindar grässtrå runt finger
han minns hårlocken vilken
ostyrigt föll ur ned i pannan
minns hennes blåklintsblå ögon
skiftande till
in i grön av turkosblade3n i
trädens kronhav
korallhavens klara lagun
palmbladens svalkande
nattskugga
hon stiger upp ur havet
fjädersolsvindar torkar henne
fågel blå
landar i hennes bröst
vid klippan där vid havet sitter
hon med sjöstjärneorden
med slända i hand spinner hon
vattentrådar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar