kan du se träden sluta sig tätare
samman
i natten vari regnen sköljer in
kan du se djuren stå
under trädens kronor
sökandes skydd
kan du se huru träden kupar
bladen
vänder dem uppåt till skålar
vari regnen
faller
in
detta för att djuren ej skall bli
våta
bli blöta
vara i
väta
visst når droppar djuren
djuren gläder sig i dropparnas
skönhet
kan du se markerna i
djupa jordfärger
fukten vilken stiger upp
kan du
andas in
doften
se denna vackra bild
dessa droppar vilka är i bilden
är de vilka skänker bilden ljus
så tvinnas vitt och svart
svart och vitt
samman
samman
flammor i livets stora bok
kan du se träden
sakta
sakta vicka bladskålarna
skänka törstande lindring
kan du se törstande öppna
de hårt sammanpressade
läpparna
för att ta in
ta in det regn är
träden viskar
lapa
lapa detta regn
hör tonerna fylla dig
de törstande upplever
sjundeljusen uppfylla själen
i livsgörelse
kan du
lyfta dina ögon in i regnen
samt uppleva det regnen skänker
regnfolken sitter
i den stora regndalen
väver mantlar av
vattentrådar
kvinnorna reser sig
bär korgar lätt på höften eller
bär korgar lätt på huvudet
ställer korgar på stranden
stiger i floden
sköljer
sköljer
bladen de vackra
stenen såg länge på mig
säg hur skall du lyfta mig
det vet jag ej
du är ju fyrdubblad min vikt
stenen log
det är sant att fyrar brinner i
de fyra vägarnas klipphänder
det brinner två till – ja
egentligen flera
en ovan samt en under
den ovane ser ej längre än till
molnens utseendestatus
suckar kanske över molnens tyngd
över hur de skymmer skuggar solen
jag undrar jag vem det är som
skymmer solen ovan din ögonlins
den ovane har behov av övande
stenen gäspade stort; övande i
seende av under – under vilka egentligen ej är under
det sägs öppna korpgluggarna
korpen i det västra trädet
harklar sin stämma
ja – kära korpmor det var inte
illa ment jag menar är inte illa ment
det är ju en fin bild eller hur
ty vad sker då folken sluter fönsterluckorna – stänger ute
vad sker då jag då du då vi
sluter vingarna om oss
eller då jag då du då vi sluter
ögonen
det blir svart
så öppnas dina ögon glimmande
ljusa
och du ser jag ser vi ser
så öppnas fönsterluckorna och
ljuslågor skimrar i fönstren kastar ljus över det släckta
jag höll på att säga kastar
ljusnät
det – tål att begrunda
jominsann det kan ju vara att se
under undren i allt
det lyfter dig ur var dag
ligheten, den där suckandes uttråkelselunken
allt är magi – magiskt det vill
säga under
lyfter du en av mina flikar så
kanske du ser jordelden skimra
eller trodde du att det bara var
ljus mellan – mellan – himmel och jord. himlarna är flerfaldigade jordarna är
flerfaldigade
nåväl hur skall du lyfta mig
så funderade en pojkman en gång,
bad mig om tillstånd att störa. du stör ej sade jag pekade på den släppta
grenen. den vilken trädet gav till pojken blivande man
berget rullade en sten till
pojkmannens fötter lade stören i hans hand rullade den lilla stenen närmre mig
och hävde mig upp med stören stången.
det lilla fröet vilket satt i
kläm kilade kvickt ut. pojken planterade fröet i jordkupa. ja, du ser min
trädvän här detta skedde var för så
länge sedan ändå så nära sa stenen och bredde ut vingarna. sätt dig på
min rygg så följer vi tråden ser oss omkring i de vidas världar.
fågeln stendraken lyfte mig oss
in i molnskogarna vi simmade i molnfloderna
du vet att jag ej hävde mig över
dig
det vet jag och jag hävde mig ej
över tyngden däremot steg vi ur tyngden in i nåden av seende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar