trosföreställningar
tros
föreställningar
gör dessa ögats inre lins blind
föreställningar är vackra i
medvetandet av att ridån är vingar vilka andas
akten begynner med smink med
roller
scenen är i strålkastarljuset
publiken fångas – är i
föreställningens verkan
gör dessa ögats inre lins blind
i en stund vandrar vi drömsteg
ridån dras för
vi är sakta vaknande ur
drömstigen
kanske är det därför vi
applåderar
vi väcks av rörelsen
vad sker bakom ridån
draperiet
skådespelarna stiger i sitt själv
trosföreställningar kan vara bra
kan även förleda bort från
hjärtats röst
ord liknande fanatism dyker upp
och det är lätt att
trosföreställningar blir till detta; fanatism – däri är den yttre linsen blind
– den inre väcker sakta
i våren
vårgryningen synes späda blommor
dessa blommor är ej späda
de bryter mer eller mindre isen
de vä’nder ansiktet in i solen
samt till oss
trots att snö kan falla över dem
ser backen vilken sluttar ned
till in i ängen
ser kvistar grenar
stenar
stora små
ser sprickor med en anings jord i
och där växa dessa
blåsippor
violer
violen är ja vad är violen – andas in violens språk
jag söker ej
ändå
än dock
hittar jag en plats
en hemlig plats att blomstra i
trygghet
och platsen
är den hemlig
den är det för den vilken ej ser
det lilla i det stora
det stora i det lilla
i naturen andas naturlighetens
skönhet
med veck med ärr med torka med
överflöd med allt det vilket är skönhet
*
säg mig ugglemor av de pärlande
snöfloderna
såg du moder måne sitta vid den
falnande elden denna natt
såg du henne fälla månstenar i
skogarnas bladsymfonier
kunde du höra hennes bedrövade
stämma
ut ur den berövade handens
fjäderlinjer
hon bar bedrövelsens sorgflor
vilket vaggar höljer berövelsens
smärta
säg mig ugglemor av de pärlande
sandstränderna
såg du skogarna glittra i det rövarfolken
samlades
i kanjonens ekande tomrum
den kanjon vilken skimrar av
tusendefärger
jordlager
gjordlager
gjordalager
kanjonen vari de stora hjordarna
passerar på vägen ut
till slätterna
säg mig ugglemor av de smygande
tassarnas spinnande förnöjsamhet
såg du rövarna tända elden till
att värma hennes ögon
hörde du henne fråga var namnet
rövare kom från
och kunde de svara henne
ugglan
ugglemor
viskar
kanske är det så att detta röva
är ruva
rövarna ruvarna tända elden
skimrande ansikten vakar med
nattens ankomst
och jag ser stjärnträden knoppas
i höstförstämning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar