jag vänder mitt ansikte in i
stjärnoceaners silverbälte
eldarna tändas
ansikten äro målade
hennes hjärta
o vackra
sjunger
höres stiga upp genom markhud
en skälvning mjuk drar genom
natten
de stora djuren rör vid markerna
seglande moln
ja dessa djur bär molnen mellan
hornen
markerna vibrerandes i takt med
hennes stämma
o du vackra stämma
och där
där på kullen i västan
vakar den vita buffeln
med hjorden
ingången är utgången
utgången är ingången
snödun bäddar in berget
vari snöleopardens mjuka tassar
vilar
i betraktande
ögonen sveper
norrsken möter sunnansken
i kaskader av snöleopardens djupa
visdom
och barnen bär oförstörda hjärtan
barnen är visa
visare
av vägens blomspår
så lyssna till barnen stämmor
kristallsånger
de skördar ej det de sår
de sår det de skördar
i oförställd glädje ser de bakom
muren
barnögon kan grumlas
rör vid linsen
barnen med klarnade
medklarnande
med klarnade
ögon är
visdomsbärare
i ljuskraftsvärme
förenar himlar och jordar
till ett och intet
stigen tycks sjunka in i marken
för att du skall stanna mitt barn
natten är stjärnsläckt ändock
skimrar
ljusets lavendelblå
stigen är en orm
en orm vilken slingrar sig mjukt
mellan
genom
säg mig
var skall jag finna sömn denna
natt
lägg dig helt stilla i cirkeln
jag ritar med min kropp
ingången är utgången
utgången är ingången
jag vakar med
sömnringen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar