klanmödrar av de tolv vindarna
samlas runt mittens moder
hon talade
förtäljde
kvinnovägen
natten andades
midnattsblå stråk
purpurmånen
skimrade
skimrade över vattenbädden
och runt stodo
stjärnväktarna
vattnets blågröna
släppte mjukgörande helandedimma
vilken sveptes om allt det vilket
under dagen hårdnat av domslag
jag insåg att purpurmånen var och
är ett alloms glödande hjärta
klanmödrar av de tolv vindarna
samlas runt mittens moder
ekrar
stjärnvägar
runt purpurmåne
hon lyfte varje sten
visade oss
vägarnas
under
skalbaggar mötte yrvaket våra
ögon
innan de med knastergång begav
sig vidare
myror larver alla levde de
under dessa stenar
och hon lyssnade till varje stens
strof
i kupade händer visade hon oss
ordet
ordet nyutsprungen
hon sade stilla;
se in i detta ord
se detta ord
veckla ut linnedukens
hålsöm
näversöm
träden synes nakna
i de vita markernas hägn
bäckar nystar garn
av härvor
bladens knoppar
slår ut armar
slår upp ögon
nyutsprungna är bladen
i nattbädd drömmer barnet
kinder
äro
rosiga
bak slutna ögonlock
i ögonkammare
synes fölen
ystertrava
solkatt genom rullgardin
lugnar
fölen
väcker barnet
barnet springer
ut i morgonsången
barnet är
nyutsprunget
det utsprungna
är sprunget
i grönskandeglädje
*
jag hör nycklar
husfrun hade nyckelknippa
i midjebälte
nycklar sjöng vid varje hennes
steg
jag ser nycklar av järn
av silver av guld
av stål
utsirade
strikta
enkla
nycklar är ett vackert folk
ler nyckelpigan
flyger upp i molnbädd
landar mjukt
i bladvrå
jag ser dörrar
dörrar av mångahanda
väsensart
öppnas inåt
öppnas utåt
jag hör lås
ett vackert ord skrider fram
låsrede
i det ordet stannar jag en stund
det är ett vackert innebördsord
*
framställ skönheten med ansvar i
dina händer
i ansvarsnärvaro
ty skönheten i sin framställning
kan förleda –
din framställning av skönheten
giver betraktaren intryck
låt framställningen vara ett
ledljus
en verklighet vilken är en
hägring
en hägring vilken är en
verklighet
hör du vingar susa
hägern flyger
landar
i sjööga
jag bringar dig
glädje
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar