växandet
jag lever med växandet
växandet sker uppåt
uppströms
allt växande sker uppåt
oh livsbändiga vilja
vilken spräcker barriärer
växandet sker uppåt
ur hennes bröst
ur drömkornen vilka såddes i
hennes ögon
vem spelar
i vindträdets
grenar
vem lyfter mantelns
fyra
flikar
pärlflikar
fyrspannets
oskodda
rör ej vid
jordbädd
tänder
med facklor
fyrarnas
eldar
kvastar sopar
färderna rena
vaja betar i
ängsglödens guld
ljungen sänder
doftregn in i
fjärilsfågelns
vingspann
flyga vida
över berg och land
kom låt oss se
när tidsspannet reser ur jorden
kastar sig upp samt exploderar i
miljoners
miljoners
stjärnor
har du sett stjärnor falla
varje stjärna
en berättareld
från fordom till nurdom
ser du
så många vakna berättareldar
i höstens tinning
ser du så många vakna berättareldar
i det tidsspannet befriades ur
bojorna
markerna gnistrar i de pudrade
ordens skönhet
skimmer
skimrande puder av
stjärnglöds molnstoff
markerna är sammetssand
orange
sammetssand
röd
ur sanden växa sandstensklippor
reser sig sandstensklippor
orange röda guldgulsdjupa
himmelsträd
regnar
gula röda orange blad i bäcken
vilken störtar sig ut
så vackert är detta regnbågshår
och stenarna klippfingrarna
kammar håret med silverkammar
i natten höres flöjten ljuda
av svart ebenholts är dess stämma
han är en man av fria viddernas
andning
vakar
med
hjärteldens
glödande
kol
lever i staden av klippors inre
örnen svävar
vakande med tankens mottagande
fingrar
vargen vakar med stigens svar
hans kvinna vandrar
månstigen
nedför klippornas
nu
silverneblå
vita
hon rör vid lyrans
strängar
stämda
denna natt gråter hon
stilla
hon bär ett halsband av
tårar
klara
*
det har lagts
ett ådernät av främlingskap
ådernät av främlingskap breder ut
sin stela fäll
seglen stelnar
pansarsegel stelnande
blickar oseende
in i
markernas
blödande fotspår
hon borstar
tistlarna törnen ur
rör vid pansarseglen
ur vordna främlingars pannlober
vaknar
skapande skönhet
ådernät
fylls av levandeströmmar
hon sömmar
nätets revor
med regnbågstråd
mitt namn är Tide flätat har jag en
korg av bambublad
de vitsvartas lugn
for genom vindens ylande
korgen är av säreget slag
fyllt korgen har drömvävare
där vid midnattsögats
svanvingar
där stränder möter varandra i en
kyss av längtan
sländans tråd förde
spegelbilderna samman
däri regnbågen spände trådarna
till tröst
duken vävdes av tusende
nattfjärilar
tideduken bredde jag ut
jag bjuder till
drömtonande
fest
livsbändiga vilja
livet i moderns inre
skötebarn
fostret
foster
embryo
embryo kärnan i sitt liv
se dessa vackra innebördsord
den stillhet barnet svävar i
med mjuka puffar gör barnet sig
påmint – om –
gryningshästen
betar
i gräset det höga
silverkornens toner
faller
faller
bäddas in
träden följer
vandringen
stammarna andas inombords ringar
barken är plattor
skivor med kryptiska tecken
träden avkläder släpper barken
livsbarken
står nakna vita
inför din blick
en mjuk mule puffar dig påmint –
om –
träden ber dig läsa sagan om
skeppet i den vida oceanens tidlöshet
tidsseglen fylls med orden ur
barken
i livets trädgård
andas
hjärtblad
stigna ur kärnan
ögonvingarna mottog kornet
säras lätt
modern andas med milda ögon
vackra
skötebarn
oförbehållsamt
älskar jag
dig
med allt det du är
hon minns mjuka puffat
ser
hästarna
skrämmas i hagen av ogin stämma
minns hur barnet inom henne ryckte
till var gång hon modern slets ur lugnet
var gång skärljuden höga
överröstade överträdde tystnaden
hon ser fölen
ser valpar
ser livslust
ser ystertuvors drömrosblad
fostrande händer
ler hon
vet med ens sitt moderliga vara
himmelsmanetens långa böljande
kjolar
möter havsmanetens långa böljande
kjolar
ett klot av
oändlighet
självlysande ur
det kärlek är
barnets ögon puffar mjukt
på kallar hennes uppmärksamhet
hon tvinnar ett band
ett bände
av bomullstrådar i allfärger
sköna
att bära barnkonten i
hon ser navelsträngen
ser barnet tätt nära hennes
hjärta
hon ser
tvillingen i sitt inre
sitt inre barn
hon upplever barken falla
ser sig naken i tjärnens öga
hon hör
träden
viska
du ser ditt inre
barn
din låga
se mannen vilken kommer
vandrar över hedarnas kala
huru
bergsrosor
viker ut
blad
han bär en låga
i handen
sitt
inre
barn
den mannen kommer
ty edra lågor är bundnafria
i eder kärnglöd
ja
tidsseglen
andas fyllda
kondorens vida
vingar
nuddar
örnens vida
vingar
lugnar
de oroligas irrfärder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar