snart
snart kommer
vävarvinden
med
lä
*
ord skrev jag in i vinden till
ord gavs jag
hjärtpunkten
och jag ser ögats pupill
inträde
utträde
jag ser regnbågen
regnbågen är en cirkel
i mitten är en skatt
jordpärleskatt
i universum böljar trådar
möts i
mitten
den stora hjärtpunkten
så stiger jag in i konsertsalen –
bildligt
instrumenten stäms
låt oss säga till vivaldis fyra –
fyra – årstider
så ljuder musiken
orkester lyssnare
så är vi i lyssnandet alla
mottagande hjärtpunkter
vi berörs
vi andas ut
står helt stilla
följer ett av äldreträdens rötter
hur de vandrar uppåt
ja
barken är en vas
trädet en vacker bukett
vad säger du kanske någon viskar
. var placerar du rötterna då om barken är en vas
jag säger så
och ser bilden av trädet så i
denna stund
vinden andas och trädet är
träd
i
hjärtpunkten
symfoni
symfonisk verklighet
*
molnfolken sprider sakta
i medhinnande upplevelse ut
fingrar
solmolnsfjädrar sveper stilla
trädfolkens dagström
molnfolken kisar bak halvslutna
ögonvingar
mjuka fransar silar
ljussvep
hon andas värme in i skuggskedar
himlafärdare ser himmelsskrud
höljas i slöjor av genomsiktlig sammetskänsla
solskivan är matt vit
så
stilla
är
allt
som om det sade
molnfolken skingrar
som om de sade
se
skönheten
bjuda dig
fridsstilla
sakta din färd in i seendesläden
hör havsbjällrornas
sånger
facklan vilken mjukglödgar
solskivan
dagfolken lägger händer
i skymningsfolkens uppstigande
ur linsens slutna
molnfolke3n skingrar
skingras
ur linsens slutna
himmelsskruden skiftar in i
purpurtonande värme
vid strandträdgårdens rosenbårder
lyftas av varlighänder skedar
skedar fyllda med skuggor
ur skugghöljen
höjas de vaknande
i nattviols toner in
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar