fiskaren
står i sjö
kastar nät
upprepande
droppar gnistrande skönhet
pärlar fnittrar skuttar
hoppar
fiskarens ögon ler ikapp med
rörelsen
fiskaren ser kvinnan
vilken tvekar
tveksamt närmar sig kanten
fiskaren glittrar
fjäll
kastar nätet med susande
nätet lägger sig nu
helt ytstilla
stig på nätet
kom
kvinnan tvekar
tager ett steg åter
öppnar stämman; hur skall jag
kunna gå på nätet
det enda vilket sker är att jag
trasslar in mig
eller trampar in foten i ett hål
samt sjunker
drar du upp mig
hinner du
fiskaren lägger huvudet så där
vackert på sned med ljusglitter
strålande i kärleksbestyr
lita till mig
jag känner dig ej
lita
till
stig upp på nätet
det håller
kvinnan suckar tänker sdom så
ja, han kan stå i vattnet så då
bottnar väl även jag om det skulle hända
vilket jag befarar
hon glider
liksom
glider ut på nätet
fiskaren ler
säg mig åker du konståkning
skridskor
kvinnan fnyser; du retas
retas
retas inte
reta
rätsidig
konkav
konvex
steg till steg lägges
så är hon hos fiskaren
och nu
fiskaren drar in nätet
kastar ut nätet
vad är det du gör
egentligen
visar dig allt det dina känner
döljer för dig
vattnet har bärighet
allt detta du ser
ytan ja till och med jag är
illusioner
hudar
fyllda med tomrum
med innehåll
med
med
hur kan detta vara
då finns ju inte jag heller
jodå vi finns
allt finns
illusionen är nätet
mötet
djupet är verkligen
jag vill visa dig detta för att
du skall inse
varför du upplever dig stå
framför en avgrund så ofta
eller att du känner golvet dras
undan under dina fötter
det är i de stunder du ser
djupare
ja, jag skulle vilja säga att det
är att vara moln samt vandra på moln
ändå är det ju så svårt att
ordlikt beskriva
det är att leva utan stöd samt
vara i totalt stödjandegest
leder
vi är leder i allt
fingerleder
vad sker då fingret ej har handen
förtvinar
stelnar
eller vad
låt oss säga att så kallat andra
betingelser tar hand om leden
fingerleden
det blir en slags fingervisning
vilket får fingret att inser sitt sin tillhörighet
skall vi lägga slöjan
jag menar nätet på stranden samt
dyka djupare in i havet
jag menar sjön
så gör de
samt är valar i havets djupa
sånger
och fjällen reser sig runt om
sjön
allt detta passar välkan att
begrunda
en dag likt denna första april
lureri dagen
*
i denna natt vari bergens ögon
strålar in i markernas vida
handkorgar
vari stjärnor nedstiger
instigna dansar i ängssjöarnas
havandehänder
däri synes öknarnas sandstäder
glöda in i vackerslipade glas
glasen äro rena
bär ej färger
bär ej prydnader
mosaiker äro dessa i dina ögon
människovandrare
mattad var regnbågen av de
sinande lågorna
nu i denna natt vari bergens ögon
strålar in i markernas vida handkorgar
kan du se dessa glas färgas i
regnbågens färger
tonerna leder de dansandes turer
menuetter vari händerna sträckes
vida i stjärndiadem
sanden glöder
hon visar bilder av ländernas
vandring i cirkelns skönhet
hur den röda sandens städer en
gång andades järn
pulsatilla andas i vårgryning
huru guldockra sanden en gång
andades koppar
ja vi kan vandra i sandstäderna
samt lyssna till de öppnade sigillens sånger
ty dessa är i denna natt öppna
tonar allvärldars visdom ur
hennes hjärtas rörelse
och svanarna de vita
höljer de vita duvornas
myrtenkvistar
silverklockorna
väcker stämmornas
vilja
tyst
tyst
i fridsstilla
andas denna
natts
ögondjupsfröjdan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar